Multitasking leder till sämre utbildningskvalitet

Det är smidigt att alltid ha tillgång till all världens fakta och ett överflöd av information i mobilen. Och uppkopplade datorer är tveklöst ett oundgängligt verktyg som bidrar till att fler får möjlighet att studera. Men ingenting är uteslutande antingen bra eller dåligt, och vi får aldrig enbart vad vi önskar oss, vår det vi förtjänar. Vi går inte från mörker till ljus, vi tar bara beslut som vi sedan får leva med. Digitaliseringen utspelar här och nu för att människor av olika anledningar driver utvecklingen i den riktningen. Därför är det problematiskt att betrakta internet som framtiden, särskilt för skolan och den högre utbildningen.

Medier som hela tiden pockar på uppmärksamhet, som stör och tar fokus från studierna, påverkar kvaliteten i lärandet negativt, så när utbildning digitaliseras får det givetvis konsekvenser. En konsekvens av användandet av så kallade smarta telefoner är att allt fler idag läser allt färre böcker. Och särskilt unga människors förmåga att arbeta fokuserat under en längre tid sjunker drastiskt när deras attention span krymper eftersom allt fler aspekter av deras liv utspelar sig på nätet som är fyllt av lockelser och belöningar, skapade för att hålla dem kvar (så att ägarna av medierna kan inhämta data om användarna, som sedan säljs till företagen som tjänar pengar på att sälja på oss människor saker vi inte behöver). Vill vi fortsätta leva våra liv och även i framtiden kunna njuta av allt det vi vant oss vid att ta förgivet – sådant som demokrati, sjukvård, en fungerande infrastruktur samt ett fungerande polisväsende och ett rättsystem – är ovanstående saker något vi måste diskutera.

Ny teknik innebär absolut fördelar och den är ofta fylld av möjligheter, men vi människor kan bara dra nytta av möjligheterna som är kompatibla med vår biologi. Stresstålighet må vara en eftertraktad egenskap på dagens arbetsmarknad, men eftersom stress och splittrat fokus utgör ett hinder för allt lärande leder avsaknaden av kritisk reflektion över kraven som successivt växer fram i vardagen och arbetslivet till att vi människor utsätter både oss själva och livet på jorden för oöverskådliga risker. Många tänker att de blir mer effektiva om de håller på med olika saker parallellt, men multitasking får oss inte att producera mer på kortare tid. Det är varken ett modernt eller ens ett exklusivt mänskligt fenomen eller egenskap. Alla djur på savannen måste kunna fokusera på fler än en sak åt gången för att överleva. Multitasking handlar handlar alltså om överlevnad i en värd fylld av existentiella hot. Vår biologi har inte förändrats även om vår kultur gjort det. 

Den som inspirerat mig att tänka och skriva som jag gör här är författaren Byung-Chul som i boken Trötthetssamhället både visar prov på en utvecklad förmåga att förstå hur vi människor fungerar och pekar på en lång rad risker med digitaliseringen av allt fler aspekter av livet, kulturen och samhället. Kraven på prestation som leder till stress, vilket gör att man känner sig tvingad att hålla på med olika saker samtidigt, är förkastliga skriver Byung-Chul i sin mycket tänkvärda bok där han krossar en rad myter om digitaliseringen och ekonomiseringen av samhället.

Om man som student känner sig stressad och lider av prestationsångest är det inte nya digitala verktyg utan lugn och ro man behöver, för det är bara i en sådan miljö det går att bedriva högre studier. Byung-Chul (2020, 54) beskriver leda som ett slags förmåga. Ger man efter för tröttheten sprider sig ett lugn i kroppen och genom att inte se leda och sysslolöshet som ett problem får man perspektiv på tillvaron och kan reflektera över vad man vill egentligen. Nyckeln till insikt om dessa saker är att man förstår att skapande liksom lärande inte handlar om prestation. Utan tålamod, fullt fokus på uppgiften man håller på med och närvaro i arbetet, kommer man inte att kunna prestera på toppen av sin intellektuella förmåga. Det är inte en förhandlingsfråga eller något man kan önska vore annorlunda, det är så här vi och vårt lärande fungerar.

Den depressiva individens klagan, ingenting är möjligt, är bara möjlig i ett samhälle som tror att ingenting är omöjligt. (Byung-Chul 2020, 20)

Det finns idag ett stort men lika fullt fiktivt behov av gurus och influensers som sprider budskapet att man måste tänka positivt om man vill lyckas. Byung-Chul vänder dock på det och visar att den allt mer utbredda tröttheten kommer inifrån, både oss själva och det prestationssamhälle vi alla bidrar till att skapa. Vi lider idag brist på negativitet, skriver han. Kan vi bara släppa taget om tanken på att det är genom att prestera mer på kortare tid som vi blir lyckliga kan den kollektiva trötthet som sprider sig i samhället och som leder till att fler drabbas av känslan av uppgivenhet vändas till något positivt.