Tror många är upptagna med annat idag men vill ändå skriva något, dels för att önska gott nytt år, dels för att det är söndag och för att jag vill hålla igång bloggandet.
Sista dagen på året är en tid för reflektion och framåtblickande, och just i år känns det tydligare än någonsin som jag står inför ett vägskäl. Under året som gått har jag lyckats ta vara på möjligheterna, som trots allt alltid finns där på ett eller annat sätt, bättre än tidigare och har kunnat växla upp skrivandet, vilket resulterat i att jag nästa år kommer ut med (minst) två nya böcker och ett antologikapitel. Delvis är det frukter av de tio åren då jag uppdaterade bloggen dagligen.
Hur glad och tacksam jag än är över böckerna som blir publicerade och texterna som blir lästa är och förblir det möjligheten att få utlopp för min kreativitet i skrivandet och skapandet av texter som är den viktigaste drivkraften, det som ger mitt liv mening. Det kanske kommer en dag då jag tröttnar, men det känns inte så, för jag tillåter mig inte att skriva av tvång. Jag ser inte skrivandet som en prestation och betraktar det inte som ett sätt att producera några resultat. Det är inte alltid förknippat med ren lust, och ofta är det motigt, men så är det ju livet i stort, och det tröttnar man inte på.
Planen för nästa års skrivande, förutom fortsatt bloggande, är att gå igenom manuset till boken om akademisk kvalitet ordentligt en sista gång och sedan skicka det till nya förlag. Jag är naturligtvis part i målet, men ämnet borde angå alla och jag tror jag har något viktigt att säga. Jag har en idé till en ny lärobok som jag väldigt gärna vill skriva, men om den slår an en ton på förlaget vet jag ännu inte. Under hösten påbörjade jag ett bokprojekt på temat ledarskap och det har jag bestämt mig för att jobba med även om förslaget refuserats. Det som gör att jag kunde repa mod trots att förlaget inte nappade på idén är att det var tänkt att bli en lärobok, och det har jag insett att det inte är. Vi får se vad jag kommer att kunna göra av det, men utan kontrakt är jag fri att låta skrivandet ta mig dit jag hamnar. Och så ska jag fortsätta arbetet med manuset till boken om mellanrummen, mitt bidrag till kulturforskningen, som jag hållit på med sedan strax efter att jag blev docent, 2011. Där finns ingen deadline och blir den boken någonsin klar vet jag det först när jag sitter där med ett manus som fångar mig som läsare. Det känns bra att veta att jag har projekt där jag kan få utlopp för min kreativitet och lust att skriva.
Högen med böcker som ska läsas växer så även om tiden som finns för skrivande minskat på ett oroväckande sätt på senare år måste jag få tid även för det, annars blir det svårt att leva upp till mina egna krav på det som är min huvudsakliga arbetsuppgift på jobbet, att undervisningen håller hög klass. Finns det varken tid för läsande i tjänsten som lärare på högskolan eller förståelse för läsandets betydelse för kvaliteten i verksamheten förvandlas universitet till ett förlängt gymnasium, vilket är förödande för kunskapsutvecklingen.
Även om själva skrivandet framförallt skänker mig glädje och ger mitt liv mening är möjligheten att med hjälp av orden och språket kunna vara med och påverka samhällsutvecklingen också en viktig drivkraft för mig.
Nu ska jag ut på en promenad, sen ska vi laga mat och därefter ägnad kvällen åt musik och bubbel i väntan på tolvslaget och inringningen av det nya året!
Gott Nytt År önskar jag alla, men alldeles särskilt dig som hittat hit och som läser det jag skriver!