Det som händer på insidan

Snart är det semester och så här på upploppet inför ledigheten är det hektiska dagar. Så mycket att tänka på och planera för, samtidigt som det ska läsas och bedömas uppsatser och tentor, samt rapporteras in betyg. Svårt att vara kreativ då, men jag fick ändå en idé. Kanske utvecklar jag den i något annat sammanhang, eller också får den ligga här i det idéarkiv som jag alltid sett Flyktlinjer som. Tanken handlar om ett av livets faktum, något som är så självklart att det sällan tänks på eller tas hänsyn till.

Det som händer på insidan av våra kroppar är dolt för andra, och det ska vi nog vara tacksamma för. Men det är ändå intressant att reflektera över konsekvenserna av detta oundvikliga faktum. Det som pågår på insidan och är dolt för andra kan och kommer nämligen att påverka både individen, kulturen och samhället. Man kan ge sken av en massa olika saker, och beroende på hur skicklig man är på att dölja sina rätta åsikter (om man nu gör det) kommer man att kunna framställa sig själv i en bättre dager än man förtjänar. Det är så här vi människor fungerar så det är inget att säga om, men det blir problematiskt om vi förnekar faktum och utgår från att ytfenomenen säger något om det som försiggår på insidan. 

Man kan dölja sina tankar och det man verkligen drömmer om och tror på för andra, men inte för en själv. Konsekvenserna av det man tänker och det man gör kommer ingen undan. Vad och hur mycket man äter och hur mycket man rör på sig i vardagen är vad som räknas, inte vilken image om vem man är som man lyckas skapa och förmedla. Hälsa handlar inte om vad andra tror om en, utan om vem man faktiskt är och det man verkligen gör. Tillsammans med hur man sover och hur man andas, samt hur medvetet närvarande man verkligen är i arbetet och när man är ledig, påverkar allt detta ens personliga förutsättningar att leva ett gott liv. 

Andra saker som påverkar ens liv är vad man faktiskt läser, inte vilka böcker man har i bokhyllan eller vilka tidskrifter som ligger framme; om man nu har några böcker eller köper tidningar. Mobilen innehåller all världens vetande, men det är apparna som faktiskt används och texterna man verkligen läser som räknas. Möjligheterna som våra digitala verktyg är fyllda med spelar ingen roll, annat än som sociala markörer.

Detta ser jag som ett slags nyckelinsikt, kanske just eftersom det inte är några revolutionerande fakta. Samhället och kulturen utspelar sig inte på ytan, det handlar om komplexa processer som går på djupet. Demokratin gynnas inte av glädjebetyg även om de kan öppna dörrar till drömutbildningar för en del, eftersom demokratin och kunskapen dels är varandras ömsesidiga förutsättningar, dels eftersom det inte är vad man ger sken av utan vad man faktiskt gör och verkligen kan som räknas. Det går att ge sken av att man bryr sig om en massa olika saker som anses kloka och hedervärda, men samhällen byggs från grunden av de tankar som människor verkligen bär på och omsätter i handlingar. Även om ingen annan ser eller ens anar att man säger en sak och gör en annan är det vad man gör som räknas.

På samma sätt är det inte vad politikerna säger eller lovar utan konsekvenserna av politiken som förs som räknas. Marknadsförare hyllas idag som hjältar för sin förmåga att paketera och sälja budskap, men det kommer inte an på hur framgångsrik ett parti eller deras ledare blir i valrörelsen, samhället, demokratin och kunskapen står och faller, liksom vår egen hälsa och intellektuella förmåga, med vad vi faktiskt önskar oss och vilka beslut vi tar. Det gäller inte minst i relation till miljön som allt mer känns som mänsklighetens ödesfråga. Tar vi inte hänsyn till det faktum att klimatet förändras av vad vi gör, inte var vi tycker om olika experter och deras syn på hur allvarlig krisen är eller vad som är bäst att göra. I kraft av att vara människor som lever här på jorden har vi alla ett ansvar, även om det inte känns så eller om vi väljer att förneka detta faktum.