När jag rör mig i samhället och på sociala nätverk är den en sak som slår mig mer än andra och det är att väldigt många människor tar väldigt mycket olika saker för givet. Paradoxalt nog oroar sig samma människor också för fler och fler risker på fler och fler områden i livet. Jag vet naturligtvis inte vad det beror på, men en kvalificerad gissning är att dessa båda tendenser är en konsekvens av att den mänskliga hjärnan fungerar som den gör. Viljan och fantasin övertrumfar förfärande enkelt intellektet. Den utbredda omedvetenheten om dessa saker får djupt problematiska konsekvenser. För att kunna leva ett gott liv, både ensam och tillsammans med andra i ett samhälle, är det helt avgörande att man dels inte tar något för givet, dels håller oron i schack. Framtiden är mer eller mindre öppen. Därför går det inte att ta något för givet, oavsett hur stark viljan att få det man önskar är. Oro är vidare en känsla, det är en fantasiprodukt.
Även om det är svårt går det att lära sig att bli bättre på att kontrollera både viljan och fantasin, och den förmågan framstår som allt viktigare att utveckla, både individuellt och kollektivt. Det går helt enkelt inte att bygga ett helt säkert samhälle, och det man önskar sig är inte självklart sådant som är bra för en, särskilt inte på lite längre sikt. En kollektiv förmåga att kontrollera viljan och fantasin framstår allt mer som den viktigaste samhällsbyggande och hållbarhetsfrämjande egenskapen. Och det är en förmåga som går att öva upp. Till skillnad från verkligheten går det faktiskt att kontrollera vad som händer i ens hjärna, och även om det är svårare är det i alla fall möjligt att försöka motarbeta efterfrågan på populism och sociala nätvek på internet styrs av algoritmer som går att ändra.
Det som saknas i samhället idag är ödmjukhet, tacksamhet och solidaritet. We are in this shit together, och ska vi klara samhällets utmaningar och bli bättre på att hantera alla hot är det inte mer säkerhet som behövs, för det är som sagt en känsla och låter man den ta över leder det bara till mer osäkerhet. Först när man accepterar att säkerhet är en känsla, inte ett objektivt tillstånd går det att lyfta blicken och skaffa sig det perspektiv som behövs för att inse vad som är klokast att göra, vilket är något väsensskilt från det som känns mest rätt.
Hälsa är ett exempel på saker som aldrig går att ta för givet. Låter man känslan styra kommer man bokstavligen talat att lägga sitt liv först i händerna på några få multinationella bolag som producerar mat som tagits fram i laboratorier där målet är att skapa produkter som tillfredställer våra begär och önskningar, inte våra biologiska behov. Matproducenterna samarbetar med reklambyråer som skapar efterfrågan. Och sedan när man blir sjuk hamnar man i händerna på lika stora och mäktiga läkemedelsbolag som arbetar på i princip samma sätt, och som bedrägligt nog misstänkliggör allt och alla som är kritiska till någon aspekt av deras verksamhet för konspirationsteorier eller antivaccare, vilket gör det hopplöst svårt att diskutera dessa saker på ett sant vetenskapligt sätt. Intuitivt känns det kanske som rådet att äta vanlig mat där och när man är hungrig som ett råd byggt på sunt förnuft, men det räcker att jämföra folkhälsotalen idag med hur det såg ut på 1960-talet för att inse hur problematiskt det rådet är. Hälsa kräver först och främst kunskap om hur våra kroppar fungerar och förståelse för vad, när och hur mycket man ska äta för att inte riskera att bli sjuk, och sedan vilja att faktiskt äta i enlighet med det man vet främjar hälsa, vilket kräver ganska mycket av en idag eftersom mat och lockelser finns överallt.
Demokratin och det öppna samhället är andra saker som idag utsätts för hot från många olika håll, inte minst från populistiska politiker som valts in i rikstagen och regeringen. Trumpism är ett typexempel på det jag reflekterar över här. Det är en politiskt strategi som bygger på att ge människor vad de vill ha, och anklaga alla som motarbetar en för lögnare samt skylla alla problem på utifrån kommande faktorer. Kunskapsförnekelse känns kanske lika bra som att trycka i sig snabbmat när det kurrar i magen, men det är förödande för både hälsan och livet som vi som lever i Sverige vant oss vid. Det är en motorväg till undergång, som bara kan motarbetas genom att placera KUNSKAPEN i centrum. Tragiskt nog är det bara möjligt att göra det om tillräckligt många inser vad som behövs och är dedikerade nog att göra vad som faktiskt krävs för att bygga och förvalta ett sant kunskapssamhälle. Och det blir svårt så länge som valfrihet anses viktigare än lärare som faktiskt kan och får undervisa i enlighet med de kunskaper och den erfarenhet som krävs för att övertyga eleverna om kunskapens värde och betydelse för hälsan, miljön, demokratin och kvaliteten i den högre utbildning där förutsättningarna för framtida generationers behov av kunskap finns.
Nyckeln till framgång är enkel, det handlar i grund och botten om att vårda och leva efter insikten om att inget kan tas för givet, och om att förstå att människa är något man blir tillsammans med andra människor här på jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar