Utbildning är inte en linjär och kontrollerbar process

Problemet med dagens skola är att den utgår från en orealistisk syn på kunskap som bygger på en definition av vetande som värderar målet högre än vägen dit och som anpassats efter administrativa krav på mätbara resultat snarare än det vi vet om kunskap och hur lärande faktiskt fungerar. Resultaten, alltså betygen, det som går att mäta och kontrollera, ses idag som viktigare än lärandet, vilket är både tragiskt och djupt problematiskt. Att lärarna hålls ansvariga för att skolan når sina mål, alltså att betygen blir höga, gör det hela än mer problematiskt. Upplägget bygger inte på att eleverna kommer till skolan för att lära, utan för att få betyg. Skolpengen gör dem till kunder, lärarna till tjänsteutövare och skolorna till produktionsenheter. Marknadsskolan sägs ge föräldrarna valfrihet, men friheten att välja kostar skattebetalarna enorma summor varje år eftersom privata ägare plockar ut vinst ur verksamheten, vars villkor de privata aktörerna i princip dikterar själva, samtidigt som den kommunala skolan tvingas ta hand om problemen och de mer kostnadskrävande eleverna. Idag kallas nedskärningar inte längre för nedskärningar, utan för incitament för effektivisering. Mindre pengar betyder dock oundvikligen mindre tid, i alla fall i skolans värld. Lärande är inte en linjär process som går från okunskap till visshet, utan en dynamiskt öppen och därför okontrollerbar process. Allt tal om effektivisering är därför lögn och hör inte hemma i en kunskapsskola! Kunskap är inget man tillägnar sig på samma sätt som man lägger pussel, det liknar mer skapandet av mosaik där man gör det mesta och bästa av de skärvor och fragment man har tillgång till. Kunskap KRÄVER tid och engagemang, den uppstår mellan intresserade medmänniskor som hjälper varandra, därför leder den påtvingade konkurrensen mellan skolor till utarmning av både kunskapen och samhällsekonomin, vilket på sikt utgör ett hot mot demokratin.

På nätet finns enorma mängder fakta, men för att finna och utveckla relevant kunskap krävs helt andra förmågor än källkritik, som idag lanseras som det enda man behöver eftersom man antar att det sunda förnuftet alltid leder den som söker kunskap rätt. Det som går att kontrollera på ett rättssäkert sätt är emellertid inte kunskap, det är fakta som antingen är rätt eller fel. Och även om kunskap bygger på fakta är det inte skolans uppdrag att överföra kontrollerade fakta från utbildningssystemet till eleverna, kunskapsskolans uppdrag är långt mer komplext än så av den enkla anledningen att kunskapen är det. Lärandets lag liknar fysikens på det sätt att vad man vinner i kraft förlorar man i väg. Det finns med andra ord inga genvägar till kunskap, allt verkligt viktigt vetande går bara att nå via omvägar eller genom att öppna upp sig för slumpen. 

Skolan och utbildningssystemet måste inspirera och utmana för att undervisningen och studierna ska kunna leda till kunskap. Ett målstyrt system leder inte till kunskapsutveckling, bara till överföring av fakta och undfallenhet gentemot auktoriteter, vilket är förödande för demokratin. Och de utmaningar och problem mänskligheten står inför kräver kunskap, så en fungerande skola är viktigare nu än kanske någonsin tidigare eftersom vi lever i ett högteknologiskt, globaliserat samhälle. Utan förståelse för vad kunskap är, hur kunskap fungerar och vad det innebär att lära och utveckla kunskap blir skolan något annat än det den är tänkt att vara. Förändringen av den svenska skolan har gått fort och är monumental, och den breda allmänheten samt politikerna varken förstår eller tar problemen på tillräckligt allvar eftersom de saknar kunskap om kunskapen som sådan.

Betyg i de lägre årskurserna är fullkomligt förkastligt för allt vad lärande och kunskapsutveckling heter eftersom det ger sken av att kunskap är en resa där man tar sig från station till station tills man når målet och sedan kan ägna sig åt annat. Eftersom lärande är en icke-linjär process kan man ramla över helt avgörande saker av en slump och på ett ögonblick. År av tröstlös övning och tragglande kan i ett enda slag förvandlas till kunskap när poletten en dag trillar ner, ofta när man är upptagen av annat. Ett ord i en TV-serie, på nyheterna eller i en roman eller ett samtal med en vän över en öl i solen kan vara det som gör att kunskapen blommar ut. Vetande kommer i individuella skov, därför är det så viktigt att lärare inte tvingas underkasta sig någon evidensbaserad best practice, för sådana fungerar bara i teorin, inte i en klass med 30 elever som alla kommer till skolan av olika skäl och med skilda förutsättningar, ofta utan egna mål, bara för att de är dittvingade. Kunskapen kommer också i många olika former och är alltid mer eller mindre abstrakt. Och den finns överallt, inte bara i evidensbaserade och kontrollerade, pedagogiska läroböcker. Betyg bygger på standardisering och på tanken att vägen fram kan brytas ner i tydliga delmål, vilket alltså går på tvärs mot det vi vet om kunskap och lärande och leder till en successiv fördumning av samhället som banar väg för populism.