söndag 24 juli 2022

Populism och kunskapsförakt är alla problems moder

I snart åtta år nu har vi levt i ett slags valrörelse. Den började i besvikelse när Alliansen förlorade valet 2014 knappt. Efter valet 2018 ökade besvikelsen och inte minst desperationen. Och här under det sista året  och särskilt under sommaren har utspelen från framförallt högerpolitikerna passerat gränsen för det anständiga. Det är som botten har gått ut och nu bryr man sig inte om något annat än att vinna valet, trots att man öppet bråkar sinsemellan om vilka partier som ska ingå i en eventuell högerregering. M vill inte regera med SD, och SD vill inte regera med L. Dagligen kommer nya lögner och konspirationsteorier. Förslagen som förs fram bygger på ett slags magiskt tänkande. Ingen ska behöva ställa om sitt liv, säger Kristersson. Vinner bara högern kommer allt att lösa sig till det bättre. Med kärnkraft, hårdare straff, vinst i välfärden och sänkt skatt trollas klimatproblemen bort, kriminaliteten utraderas, vård och skola blir bättre och staten kan öka kostnaderna samtidigt som allas ekonomi blir bättre. Vem tror på allvar på detta? Ingen, tänker jag. Och därför handlar uppenbarligen högerns förhållandevis höga opinionssiffror inte om att deras vision om framtiden är bättre och mer realistisk än förslagen från S, V och MP, som ligger föredömligt lågt i dessa märkliga dagar.

Eftersom klimatförändringarna redan med nollutsläpp idag kommer att pågå många, många år in i framtiden spelar varje år som inget eller allt för lite görs roll. Att Sverige i det stora hela inte spelar något avgörande roll är ingen ursäkt. Som individer har alla som lever på jorden ett ansvar att göra vad man kan, särskilt vi som lever i västvärlden.

Det finns inga enkla lösningar, men problemen både i politiken och klimatfrågan handlar ytterst om kunskap, så skolan är en nyckelfråga. Synen på och framförallt värdet av kunskap (som är något annat än enskilda studier och vetenskapliga artiklar) spelar en avgörande roll för möjligheterna att kunna komma tillrätta med problemen. Den kunskapsförnekande populismen utgör det allvarligaste hotet och kan därför aldrig vara lösningen. Tar vi inte det hotet på allvar kommer alla andra hot att växa, inte försvinna på något magiskt sätt. Det djävulska dilemmat är att dumheten alltid segrar, om människor väljer den vägen, eftersom kunskapen bara fungerar om den respekteras.

Valet handlar alltså inte om man ska rösta höger eller vänster, utan om man respekterar kunskapen eller inte. 

Inga kommentarer: