Regler skapar efterfrågan på fler regler

Det är inte bara USAs 47 president som överskattar sin egen förmåga att uppnå det han önskar, det är en djupt mänsklig egenskap. Och just för att vi vet att det är så vi människor fungerar är det oroväckande att efterfrågan på ledare som talar mer till känslorna än till kunskapen inte problematiseras mer. Därigenom blir det nämligen svårt att agera med utgångspunkt i vad vi faktiskt vet, både om hur vi människor fungerar och vilka risker som det här agerandet är förknippat med. All samhällsförändring är ytterst resultatet av människors samlade tankar och handlingar, och bara i liten grad av planering och målstyrning. Vi människor är dock inte offer för det biologiskt givna, det som gör oss unika i djurvärlden är vår förmåga att med hjälp av kunskap samt individuella och kollektiva ansträngningar höja oss över den här typen av förutsättningar.

På samma sätt som viljan har makt över vetandet äter kulturen som vi människor också påverkas av strategier till frukost. Och just nu är mänskligheten inne i en period där längtan efter enkla lösningar och efterfrågan på starka och karismatiska ledare är stor, och då har kunskapen svårt att få genomslag. Min bok En svanesång för universitetet handlar om hur den här typen av egenskaper och problem påverkar förutsättningarna att bedriva forskning och högre utbildning med kunskap som håller hög akademisk kvalitet som mål. Och här ska det handla om vad övertron på regler, som är en aspekt av samma grundproblem, gör med samhället (och med högskolan). 

Problemet som jag vill reflektera över handlar om vad som händer när man försöker styra komplexa verksamheter eller dynamiska processer med regler. Att styra med regler låter logiskt och känns bra, men är i själva verket lika problematiskt som att välja en kunskapsignorant och narcissistisk president med grandios självuppfattning som ledare för världens (än så länge) mäktigaste nation. Ska mänskligheten ha en chans att överleva går det inte att dela upp verkligheten i en teoretisk del (reglerna och ledningen) och en praktisk (livet på jorden och människors vardag). Regler talar till känslorna och det så kallade sunda förnuftet, men verkligheten fungerar som kulturen; den lever sitt eget liv och bryr sig inte om vad människor anser sig veta och tror sig kunna hantera och uppnå.

Datorkod är i en uppsättning regler som kontrollerar den virtuella världen på nätet, men i den realitet vi människor lever (som styrs av motstridiga viljor, hormoner och en massa annat som inte går att nå total kunskap om och kontroll över) kommer införandet av regler (eller egentligen övertron på dem) att leda till att det uppstår ett ständigt växande behov av fler regler och mer kontroll. Verkligheten förändras evolutionärt, alltså icke-linjärt, och därför kommer alla försök att kontrollera utvecklingen med hjälp av regler att vara dömda att misslyckas. Så fort en regel införts kommer agerandet som följandet av den ger upphov till att resultera i att sammanhanget förändras, vilket gör att utfallet av reglerna inte blir det önskade och därför måste reglerna ändras och nya skapas. Alla försök att kontrollera det okontrollerbara är uttryck för hybris och kunskapsignorans och är därför dömda att misslyckas.

För att bryta den onda cirkel som högskolan, samhället, mänskligheten och världen just nu sitter fast i behöver vi alla stanna upp, tänka efter och sedan behöver vi ge upp alla försök att detaljstyra och kontrollera samhället och kulturen genom regler. Jag menar dock inte att att det handlar om antingen eller, att anarki är lösningen. Människans fallenhet att tänka i binära oppositioner är ett annat problem som behöver uppmärksammas och ta hänsyn till. Reglerna och regeltänkandet behöver ersättas med principer som harmonierar mycket mer och bättre med människor och kultur än regler. Principer måste allmänheten förstå för att de ska kunna följa, medan regler kan och förväntas alla bara okritiskt följa. Regler bygger med andra ord på en totalitär tankemodell, medan principer utgår från en demokratisk.

Regeltänkandet banar väg för fler ledare som får makt genom att tala om behovet av ordning och reda, men som sedan själva bryter mot reglerna samtidigt som de tvingar folket att följa dem. Ett öppet och demokratiskt samhälle kan bara växa fram underifrån, och kan bara fungera om det styrs med utgångspunkt i principer. Tillit både till professionerna som hanterar sina uppgifter med hjälp av kunskap och till allmänheten är förutsättningen för att både samhället och utbildningssystemet ska fungera.