söndag 1 maj 2022

Upplevd betygsrättvisa, och verklig

Genom livet har jag hört många människor som anser att betyget de fick i skolan var orättvist och som sagt att det relativa betygssystemet ledde till felaktiga beslut rörande vad eleverna faktiskt kunde. Det är dock bara en känsla. Det gamla betygssystemet med relativa betyg var nämligen strukturellt rättvist och det hade dessutom ett inbyggt skydd mot betygsinflation. Det enda problemet med systemet var att det upplevdes orättvist. Det nuvarande betygssystemet upplevs rättvist eftersom det antas spegla elevernas faktiska kunskaper (inte var man befinner sig på en normalfördelningskurva) men eftersom systemet både leder till betygsinflation och skapar orättvisor som lever kvar även långt efter att eleverna gått ur grundskolan, (för att inte tala om den administrativa bördan som läggs på lärarna och som stjäl tid och resurser som skulle kunna användas i undervisningen), är det helt förkastligt.

Problemet är på inget sätt enkelt att reda ut, det är nämligen komplext och handlar om väldigt många olika saker. Den vida spridda men lika fullt grundlösa övertygelsen om att det skulle finnas ett betygssystem som faktiskt visar vad eleverna spelar så klart in. Sen har vi frågan om vad som är rättvist ifråga om skola och högre utbildning. Det är en enorm skillnad mellan att få tillgång till undervisning och möjlighet att lära på skattebetalarnas bekostnad och att få ett betyg som speglar ens egen, högst personliga, upplevelse av de kunskaper och förmågor man faktiskt (kan visa att man) har. Betyg är ingen rättighet, det är resultatet av en professionell bedömning, och den bör inte behandlas som ett objektivt värde. Total rättvisa kan helt enkelt inte uppnås och därför bär inte betygen spela en så stor roll i utbildningssystemet som den gör idag, särskilt inte om det saknas mekanismer att hindra skolor från att ge eleverna högre betyg än de förtjänar, som ett slags marknadsföringstrick.

I ett gammalt klipp där Jan Björklund intervjuades om betygen, som visades i TV-programmet Vem mördade den svenska skolan säger han att betyg "motiverar" eleverna att prestera bättre och han förespråkade också betyg redan i tredje klass. Det är en av många olika villfarelser som cirkulerar och som helt saknar grund i forskning och beprövad erfarenhet, på strukturell nivå. Björklund och andra som tänker som han utgår från hur det känns och sin egen högst personliga upplevelse, men det är inget argument. Idag motiveras betyget F, alltså underkänt, på samma sätt; det antas motivera elever att prestera bättre. Och ingen skolpolitiker ser problemet med detta sätt att resonera, trots att det hindrar allt fler att försöka förbättra sina resultat längre upp i skolsystemet eller senare i livet, vilket riskerar at döma alla som av någon anledning inte såg meningen med att plugga som barn eller kanske hade det stökigt hemma till ett helt liv i utanförskap. Det är minst sagt cyniskt, men vad värre är bygger hela systemet på känslan av att det är rättvist. Och den KÄNSLAN övertrumfar tragiskt nog forskningen.

Det går inte att dra tillbaka klockan, men faktum är att Sverige hade världens bästa skola innan den kommunaliserades och skänktes bort till "riskkapitalisterna" som bryr sig mer om sin egen möjlighet att göra vinst än elevernas kunskapsutveckling (och i förlängningen samhällets och demokratins väl och ve). För den som inte bryr sig om kunskapens status i vårt land är det viktigare hur det känns än vad som faktiskt leder till rättvisa på en strukturell nivå. Därför är jag pessimistisk rörande framtiden. Jag tror inte vi kommer att se någon förändring. Men jag ger aldrig upp kampen för kunskapen.

Skillnaden mellan rättvisa och rättvisande betyg borde uppmärksammas mycket mer i debatten om skolan och vilket betygssystem som är bäst. Och så länge vi inte erkänner och accepterar svårigheten med att avgöra vad någon annan faktiskt vet och kan kommer även nästa system att bidra till att den generella kunskapsnivån i vårt land sjunker. Ett rättvist skolsystem bygger inte på betyg utan på möjligheten att få försöka visa vad man kan fler än en gång. Komvux var min räddning, eftersom jag fick usla betyg i skolan. I dagens system hade jag dömts till okvalificerade anställningar och låg lön, vilket både är cyniskt och innebär en kostnad för samhället.

Inga kommentarer: