söndag 14 februari 2021

Är din uppfattning verkligen din?

Det är förförande enkelt och rikligen belönande att överta någon annans uppfattning, särskilt om den vars tankar man gör till sina är respekterad. Och både svårt och otacksamt att utveckla en egen syn på saker och ting. Men är det kunskap och intellektuell utveckling man söker finns bara en väg att gå — den smala, svåra och osäkra vägen mot fördjupad förståelse för tillvaron eller någon delaspekt av den. Vilken väg man väljer är delvis en samvetsfråga: Är det för att faktiskt lära, eller för att göra karriär eller imponera på andra? Var och en får naturligtvis gör som den vill, men ger man sig in i ett intellektuellt samtal borde det vara ett krav att man är öppen med vad man vill, var man står och hur man ser på det man tar med sig in i samtalet. Kanske är man inte själv medveten om dessa saker, men det är ingen legitim ursäkt för att inte försöka vara så ärlig man kan. Kunskap är viktigt, särskilt i ett så pass specialiserat samhälle som vårt.

Tar man till sig en ansedd tänkares syn på saker och ting och lär sig den utantill kommer man att kunna skörda framgångar. Men det blir inget intellektuellt utbyte om den ene tänker själv och den andre okritiskt upprepar något hen lärt sig. Vill jag samtala med Foucault, bara för att peka på ett exempel på en tänkare som många inspirerats av, är det honom jag vill möta, inte någon som försvarar (sin uppfattning om) hans filosofi. Även om verk och person är två olika saker så finns det ändå ett tydligt samband. Bara Foucault kan förklara hur man tänkte, vad han ville och varför han valde att skriva som han gjorde. Inte så att jag menar att han skulle ha monopol på tolkningen av hans filosofi, det är han själv tydlig med att han inte anser sig ha. Man kan absolut använda sig av hans verktyg på olika sätt, och dessa olika tolkningar och användningar går att samtala om, men bara om den man talar med är medveten om att det är just en tolkning man samtalar om. Problemet med människor som okritiskt tar över andras tankar är att de ofta inte är medvetna om det, eller att de inte vill erkänna det. Jag skulle vilja tala med Foucault om hans filosofi, men samtalar jag med andra om honom vill jag veta hur de ser på hans filosofi och varför de tolkar den som de gör, inte lyssna på deras utläggningar om hur det är.

Det blir närmast komiskt om två människor möts i ett samtal och båda kommer dit med en uppfattning de övertagit av någon annan, särskilt om tänkarna man övertagit sina tankar från utgår från olika grundpremisser -- då kan det bli så att parterna som samtalar blir ovänner trots att de egentligen är överens. Ett annat scenario är mötet mellan en senior forskare som gjort sig en karriär med utgångspunkt i någon berömd filosofs arbeten som möter en osäker doktorand som försöker utveckla ett eget tänkande. Om den äldre och etablerade forskaren sätter doktoranden på plats med stöd i argument hämtade från filosofen vars tankar hen övertagit förlorar doktoranden debatten, trots att dennes tankar mycket väl kan vara unika och långt mer användbara än den etablerade forskarens, som inte ens tänker själv. Risken är att ett sådan akademiskt (eller egentligen oakademiskt) möte dödar en potentiellt lysande karriär i sin linda, vilket i förlängningen leder till att utvecklingen av tänkandet och kunskapen går i stå.

Om ingen vågar tänka själv eller om det motarbetas kommer akademin att avakademiseras och när den kritiskt analyserande, argumentativa förmågan utarmas och allt fler därför granskar andras påståenden allt mindre utarmas samhällets skydd mot det oväntat oväntade. Här under pandemin har det blivit uppenbart att höjden i det akademiska samtalet är oroväckande lågt och respekten för komplexitet i många fall är närmast obefintlig, vilket oroar. Flera debatter om Corona och covid-19 är parodier på ett intellektuellt samtal där olika hobbyepidemiologer säger emot varandra, med hänvisning till olika studier som de hävdar visar att just de har rätt. Konsekvensen blir att kunskapen om virus smittspridning minskar i samhället, vilket riskerar att bli det nya normala som bidrar till ett urholkat skydd för nästa problem som det bara är en tidsfråga innan vi står inför och tvingas hantera.

Inga kommentarer: