Bloggandet fortsätter här på Flyktlinjer, men detta blir den sista dagliga uppdateringen och jag vill därför både tacka er läsare och önska Gott Nytt År. Att byta spår just nu, i skarven mellan 2020 och 2021 känns symptomatiskt men det är inget jag planerat. Känslan av att det börjar bli läge att överge projektet med dagliga uppdateringar och istället skriva lite mer genomarbetade texter som publiceras när de är färdiga har vuxit fram här under året, och det känns bra att byta spår i samband med tioårsjubileet.
Jag vet inte vad jag väntade mig när jag började, men ambitionen var att skapa en rutin för att tydligare få in skrivandet i vardagen. Det målet är uppfyllt med råge. Att bli läst är inget man kan ha som mål, men visst fanns det en önskan om att nå ut med orden och tankarna. Och så har det också blivit, vilket jag är enormt tacksam för. Jag är inte ensam om att fundera över avsaknaden av kommentarer på inläggen, men det är som det är med den saken. Kanske har det att göra med att jag publicerar så många nya inlägg, eller att jag skriver om så många olika ämnen? Jag vet inte, och så länge jag blir läst och får uppmuntran på andra sätt spelar det ingen roll. Vem som läser vet jag inte säkert, men jag vet att ni är många som mer eller mindre regelbundet klickar på länkarna eller på andra sätt söker er hit.
Särskilt glad är jag över att så många studenter hittat hit. Utan er uppskattning av mina texter om lärande och kunskap hade jag aldrig vågat kontakta Studentlitteratur. För snart ett år sedan kom min första lärobok, i januari kommer den andra och inom ett år den tredje. Just för att jag skaffat mig skrivarrutiner och fått in författandet i vardagen var det som att öppna en dammlucka när jag väl började tänka på skrivandet i termer av böcker. Utan Flyktlinjer hade jag troligen aldrig skrivit böckerna. Samtidigt är det böckerna som gör att jag nu skiftar fokus. Det finns alltså många olika anledningar till nyordningen. Viktigast för mig är att skrivandet fortsätter.
Så länge jag minns har jag närt en lust att lära och varit nyfiken på världen och människorna som befolkar den. Jag har dock aldrig riktigt känt mig som en integrerad del av något sammanhang jag funnits och verkat i. Det är som jag altid stått lite vid sidan av och förundrad betraktat tillvaron. Därför tror jag bloggformatet passar mig. Genom livet och högskolestudierna samt forskningen, särskilt här under de senaste tio åren, har jag lärt mig enormt mycket. Med ålderns rätt och med hänsyn till att det är på samhällets bekostnad jag fått möjlighet att lära och utveckla kunskap och förståelse anser jag att jag har en skyldighet att försöka sprida insikterna; inte för att få uppmärksamhet för egen del utan för att bidra till utvecklingen av ett mer demokratiskt och långsiktigt hållbart kunskapssamhälle. Flyktlinjer är och kommer även framöver att vara basen, men nu vill jag skriva böcker och artiklar eftersom det ger mer tyngd åt orden.
Efter helgen ska jag avsluta arbetet med boken om mellanrummen. Det är dags nu och det får bära eller brista. Får jag den inte antagen på något förlag kommer jag att publicera den på nätet, men jag vill verkligen att det ska bli en tryckt bok. Jag ser nämligen boken som nyckeln till kunskap. Digitaliseringen är bra på många sätt, men kunskapsutvecklingen står och faller med analoga redskap. Papper, penna, böcker och samtal är en förutsättning för lärande, och utan strävan efter bildning förväxlas kunskap med fakta, vilket är förödande för samhällsdebatten. Mina böcker, mitt skrivande och i rollen som lärare strävar jag efter att på olika sätt främja förmågan till kritiskt, självständigt tänkande eftersom det är det enda som hjälper mot dumheten och populismen som idag sprider sig i samhället och förgiftar debatten.
Med dessa ord tackar jag återigen för att ni läser och önskar alla en fin avslutning på det gamla året. Inom kort är jag tillbaka med den ny text, men det blir först när jag anser att jag har något angeläget att säga. Böcker kräver ett annat fokus och tankesätt, vilket jag vill ägna de kommande åren åt att utforska, och det ser jag fram emot att ägna mig åt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar