Läsande, bildning och mångfald

Jag läser idag mer än någonsin, och ändå räcker inte tiden till för allt jag vill läsa. Varje ny bok jag köper öppnar dörrar till andra böcker som visar hur mycket mer som finns att läsa. Även om priset på böcker på samma sätt som allt annat påverkats av inflationen har jag råd, eller jag tar mig råd. Jag ser inköpen av böcker som en investering, både i mitt eget bildningsprojekt och i bokbranschen vars framtid jag oroar mig över eftersom den branschen liksom alla andra håller på att ta död på sig själv genom att fokusera på snabba, kortsiktiga vinster till aktieägarna, vilket suger livsluften ur verksamheten. För mig är pappersboken närmast helig och därför gör det ont i mig när jag ser hur den behandlas idag. Förlagens ekonomer ser bara till pengarna och aktieägarna kräver ständigt ökad avkastning, och då är det lätt att uppfatta formen som en neutral distributionskanal, vilket gör att försäljningen av nedladdningsbara filer på nätet eller ljudboksabonnemang prioriteras framför pappersböcker som måste tryckas, hållas i lager och distribueras. På detta sätt offras bokens själ och hjärta på ekonomins altare, och det finns en uppenbar risk att man inte ens kommer att sakna boken om den skulle försvinna, i alla fall inte innan det är för sent. Det är så outsägligt sorgligt eftersom boken är en av mänsklighetens, eller i alla fall den mänskliga kulturens och tänkandets viktigaste uppfinningar. Boken är inte bara en bärare av kunskap, den utgör en central delaspekt av den dynamiska kropp som kunskapen utgör. Det handlar alltså inte bara om ett medium för distribution av tankar, boken kan följaktligen inte ersättas med ljud- eller textfiler som distribueras via nätet, i alla fall inte utan att något viktigt går förlorat.

Missförstå mig inte, jag är en varm vän av nätet. Flyktlinjer är ett bevis på det. Och försvaret av boken handlar inte om nostalgi utan om oro över vad som håller på att hända med kunskapen, framförallt den kollektiva förståelsen för vetandet och dess betydelse. När läsandet allt mer flyttas över till nätet förändras förutsättningarna för lärande och kunskapsutveckling. Sömnforskare brukar uppmana alla som har problem att sova att bara använda sovrummet och sängen till sovande. Det handlar om förväntningar och rutiner. På nätet tävlar boken och störs läsningen av notiser från alla appar som också finns där, och alla som fastnat i flödet av inlägg på TicToc vet hur lockande det är och mycket tid man kan konsumera där, utan att få något annat än förströelse tillbaka. Och när man väl vant sig vid flödet av korta inlägg som skapats för att fånga ens uppmärksamhet kommer alla texter som kräver någon av läsaren för att bli begripliga att uppfattas som tråkiga. När TicToc blir normen kommer boken att uppfattas som ett långsamt och trögt medium, vilket är själva poängen. Idag är vi fixerade vid effektivitet, men kunskap är något annat än information och fakta, den går inte att överföra från en till en annan på något enkelt sätt. Kunskapen är analog, och lärandeprocesserna tar lika lång tid idag som innan nätet skapades. Därför är tanken på effektivisering av läsande och utbildning kunskapsvidrig. Kvaliteten i läsandet står i direkt relation till tiden man lägger ner, därför leder strävan efter att skynda på lärandet till att det man vinner i tid förlorar man i kunskapskvalitet.  

Läsning är i hög grad en kollektiv verksamhet och känslan är att allt fler läser allt mindre idag, och det gör att min och alla andra läsande människors upplevelse långsamt utarmas. Deckare och feelgoodlitteratur säljer fortfarande, och det är en typ av böcker som dessutom passar för inläsning. Men när den typen av böcker blir norm kommer texter som bjuder motstånd, vilket intellektuellt krävande litteratur alltid gör, att trängas undan och riskerar på sikt att försvinna. Och det gör den typen av böcker ännu mindre lönsamma. När lönsamhet jämställs med kvalitet i bokbranschen minskar mångfalden och mer av samma produceras. Bokförlagen som tar bildningen på allvar drivs nästan undantagslöst av äldre entusiaster, men för varje år som går blir de äldre och eftersom återväxten, på grund av minskad efterfrågan, är hotad likriktas utbudet med tiden allt mer. Jag föraktar inte böcker som skrivs för att hålla läsaren i ett järngrepp och som läses enbart för underhållningens skull, men jag är kritisk mot att den typen av böcker bygger på samma logik som nätets algoritmer och ser med oro på hur andra typer av böcker trängs undan. 

Läsning handlar väldigt mycket om förväntningar. Låt mig ta vällagrade viner som är komplexa i smaken som exempel, den typen av vin kräver förståelse, kunskap och erfarenhet för att uppskattas, till skillnad från ett sötat bruksvin som säljs i box. Ett gott vin eller en bra bok är högst relativa begrepp, som beror på vilket mått på kvalitet man utgår från. De bästa böckerna jag läst är oftast de böcker som bjudit mest motstånd under läsningen. Med åren uppskattar jag allt mer böcker som tvingar mig att tänka efter och som stannar kvar långt efter att jag läst dem. Den typen av böcker går långsamt att läsa eftersom de är fyllda med komplexa tankar som ofta kräver erfarenhet och förkunskaper för att bli begripliga. Vad jag försöker säga med detta är att ansvaret för kunskapssamhällets fortlevnad och den intellektuella återväxten är kollektivt. Bildning är ett gemensamt projekt. Om efterfrågan på mer krävande texter minskar utarmas hela utbudet och även de som inte uppskattar svårare böcker blir med tiden lidande.

Ändrade läsmönster och minskad försäljning påverkar även förutsättningarna för skrivande. Det räcker inte att det finns författare som kan och vill skriva bildningsfrämjande böcker, finns det inga förlag som kan och vill ge ut böckerna (och det kan det bara finnas om tillräckligt många köper och läser intellektuellt utmanande böcker), kommer kompetensen att skriva sådana böcker att försvinna, och därmed utarmas språket, vilket att kulturen fastnar i en ond cirkel eller ett sluttande plan. Risken är uppenbar att efterfrågan på allt mer lättillgänglig litteratur ökar, vilket förpassar författare av djupare, intellektuellt krävande och mer existentiella böcker till periferin. 

De stora förlagen tar över eftersom de mindre förlagen inte kan hävda sig i den mördande konkurrensen om köpare. Idag råder närmast en monopolsituation där några få aktörer dominerar marknaden som därigenom likriktas allt mer. Och med hjälp av intensiv marknadsföring styrs efterfrågan över till ljudboksabonnemang som är mer ekonomiskt fördelaktiga för förlagen både eftersom man "slipper" kostnaderna för layout, tryckning, lagerhållning och distribution, och för att ersättningen till författarna är lägre och direkt kopplad till hur länge och vad som faktiskt lyssnas på. Författaryrket håller på att bli en del av gigekonomin där andelen gratisarbete ökar, utom för ett fåtal lyckliga författare vars framgångsrika böcker säljer i stora upplagor.

När boken endast anses ha ett bruksvärde börjar allt fler göra sig av med sina pappersböcker, som man inte anser sig ha plats med i sina ljusa och fräscha hem. För mig är dock ett hem utan böcker inte ett hem, utan en andefattig plats för marknadsföring av en ytlig personlighet. Jag är kritisk till konsumtionssamhället och se inget värde i prylar, men böcker är så mycket mer och långt viktigare än alla andra saker. Av ovan angivna skäl.