Kunskapsmeritering eller antal artiklar

Jag tillhör en forskargeneration som hamnat i kläm mellan bildningshögskolan och dagens produktionsfixerade akademi. Jag lärde mig skriva böcker och fostrades till forskare i en intellektuell miljö där det fanns tid att tänka och samtala. Idag ställs jag inför valet att antingen bidra med kunskap, eller försöka få ännu en artikel publicerad (för publicerandets skull). Även om det går ut över min karriär väljer jag kunskapen varje dag i veckan. För mig handlar det om långsiktig hållbarhet. Ett akademiskt system som inte ser några problem med det faktum att kunskapen späds ut till homeopatiska proportioner, vilket blir fallet när forskare delar upp sina resultat i fler och fler publikationer, kan inte anses vara akademiskt. Kunskapsmeritering är en dynamisk och icke-linjär process, medan dagens system för meritering är linjär.

Forskare som idag ska hålla sig uppdaterade om vad som händer på deras område drabbas lätt av tunnelseende när det hela tiden dyker upp nya artiklar med nya resultat. Och när det blir vardag och norm inom vetenskapen att endast söka kunskap bland de senaste artiklarna finns en uppenbar risk att forskarna aldrig lyfter blicken för att studera verkligheten de lever i och som forskningen faktiskt handlar om. Fullt upptagna av att jämföra sina data med andra forskares resultat fastnar kunskapen i en feed-back-loop och vetenskapen isolerar sig i en bubbla där resultatet av arbetet bara blir en angelägenhet för andra forskare, som läser artiklarna för att kunna referera strategiskt snarare än för kunskapens och lärandets skull.

Förlagen som ger ut vetenskaplig litteratur är några av världens mest lönsamma företag. Affärsidén är nämligen att inte bara låta författarna arbeta gratis, utan dessutom ta betalt för publiceringen. Det stannar dock inte där, för man drar även in pengar på läsarna. Biblioteken måste prenumerera på tidskrifterna för att forskarna ska kunna hålla sig ajour med det senaste. Både forskarens lön, pengarna till publiceringen och prenumerationen på tidskriften bekostas av skattebetalarna. Förlagen ger även ut böcker på samma premisser. Eftersom marknadskrafterna satts ur spel kostar böckerna som ges ut på förlag som anses meriterande långt över tusen kronor, i alla fall den första utgåvan. Biblioteken är ju "tvungna" att köpa in böckerna. 

Utifrån ett kunskapsperspektiv är ekonomiseringen av forskningen naturligtvis rent vansinne. Kostnaderna för administrationen av vetandet har ökat dramatiskt under mina år i den akademiska världen, samtidigt som kunskapens egenvärde urhokats, vilket gör att vi idag betalar mer än någonsin för något som allt fler är allt mer ountresserade av. Det investeras mer pengar än någonsin i forskning och högre utbildning idag, men samhället får allt mindre kunskap tillbaka. Eftersom det gått inflation i akademiska titlar och examina är fasaden den samma, men det som döljer sig där bakom är något annat än det man borde kunna förvänta sig.

God Jul på er! Kampen för kunskapen och den akademiska kvaliteten fortsätter nästa år.