200 000 besökare betyder något, men vad?

När jag vaknade i morse såg jag att antalet besökare på bloggen passerat 200 000. Det gör mig så klart glad att mina tankar drar till sig uppmärksamhet, att människor söker sig hit. Nu vet jag ju att alla som av olika anledningar hittar hit inte stannar jättelänge, och de flesta återvänder aldrig eller sällan. Dessutom är 200 000 klick nästan ingenting i cybervärlden. Men för mig är det stort, för jag känner att jag blir läst. Det visar sig på olika sätt, på väldigt många olika sätt, och det gör att jag orkar och vill fortsätta, det inspirerar till nya tankar, känns ansvarsfullt och är utmanande. Tack säger jag, till er som läser och som återvänder hit. Utan er vore mitt liv fattigare. Jag är gränslöst tacksam för privilegiet att ha en plats att tänka högt på som betyder något för andra, för det betyder att jag inte är helt fel ute. Det betyder att vi är fler som tänker i de banor som jag rör mig i. Det finns med andra ord hopp för framtiden.

Ett inlägg på dagens Brännpunkt stärker känslan av hoppfullhet ytterligare. Robert Höglund är det som skriver, om BNP, vilket han anser är ett dåligt mått på framgång. Och jag håller med, det är ett alldeles för diffust mått och det går att manipulera med alldeles för enkelt. Med tanke på vilka kunskaper vi har och vilka mätverktyg och avancerade metoder mänskligheten förfogar över borde vi kunna hitta mått som fungerar bättre och som faktiskt tar hänsyn till det som verkligen betyder något för människor. Höglund är samordnare för organisationen Steg 3, som vill visa på andra sätt att räkna, som bättre harmonierar med ett hållbart samhälle. Han skriver.

Ett hållbart samhälle och en god ekonomisk utveckling kan endast gå hand i hand om vi ändrar på vad vi värdesätter.

Det är ett enkelt påstående, men egentligen behöver inte mer sägas i frågan. Vad är viktigast, egentligen? Det är frågan, den enda frågan som betyder något. För vi får det vi önskar oss. Vore det besökare och likes jag var ute efter går det enkelt att ordna, men det är inte det som är det viktiga för mig. Antal är form och mitt fokus ligger på innehållet, på mötet och relationerna som skapas. Tankarna som här kan odlas och utvecklas är det centrala, inte antalet besökare. Kvalitet, inte kvantitet. Hellre färre läsare som stannar och verkligen läser, än många som lämnar efter några sekunder. Hellre läsare som återvänder, än nyfikna, flyktiga besökare. Samma gäller kulturen och det samhälle vi bygger, det formas i enlighet med vad det stora flertalet verkligen värdesätter. Det är ett slags kulturens naturlag, vars kraft och verkan ingen kan kämpa emot.

Alla vet att människans belastning på jordklotet måste minska radikalt, annars går vi mot både ekologisk och ekonomisk katastrof. För den regering som nu tillträder bör frågan om omställning till ett mer miljövänligt samhälle ges högsta prioritet. Många bedömare sätter sin tilltro till att en sådan förändring ska gå att kombinera med fortsatt ekonomisk tillväxt. Sedan en tid tillbaka går debatten varm om huruvida detta är möjligt.

Vi menar att debatten har blivit onödigt polariserad. Att förena ett hållbart samhälle med en god ekonomisk utveckling går utmärkt, men däremot inte med en långsiktig fortsatt ökning av BNP, det idag mest använda måttet på ekonomisk tillväxt.

Mot bättre vetande använder vi alltså BNP som mått. Varför? För att alla andra gör det och för att så mycket annat är knutet till det måttet, misstänker jag. För att politiken är inriktad på och anpassad efter det sättet att räkna och för att de ekonomiska modellerna som används för att göra prognoser för framtiden utgår från BNP. Vi använder det måttet för att vi helt enkelt har målat in oss i ett hörn.

Nyligen släppte den globala kommissionen för klimat och ekonomi sin uppmärksammade rapport ”New climate economy”. Rapporten är en påminnelse om att dagens fossila- och naturresursdrivna tillväxt inte kan fortsätta. Att allt fler för tillväxten viktiga naturresurser, som olja, sällsynta jordartsmetaller med flera närmar sig eller har passerat sin produktionstopp gör det allt svårare att åstadkomma tillväxt, även om man helt skulle strunta i miljö och hållbarhet. För att inte tala om de tillväxthämmande kostnader som kommer i klimatförändringen och miljöförstöringens spår. Rapporten lyfter därför helt korrekt upp att det enda hoppet för en god ekonomisk utveckling på lång sikt står till klimat- och resursbesparande åtgärder. Däremot ser det inte ut som att den utvecklingen kommer att vara i form av fortsatt BNP-tillväxt.

Mänskligheten behöver tänka om, tänka nytt och framförallt behövs det kollektiv handling som utgår från andra visioner än dagens. Vad gör oss lyckliga? Det finns massor skrivet om detta (se här, till exempel) och forskningens resultat indikerar tydligt att det som verkligen gör människor lyckliga är inte det som går att köpa, utan kärlek, relationer, sex och den typen av saker. Alltså aspekter av livet som inte går att räkna på, för det handlar om andra värden. Inte minst av det enkla skälet borde det vara befogat att räkna på annat än det vi räknar på idag.

Den som vill skapa ett hållbart samhälle bör inse att den desperata önskan att förlänga BNP-tillväxtparadigmet ännu lite till kan lägga krokben för denna strävan. Tillväxtfixeringen utgör en stor risk att beslutsfattare satsar på fel saker och överger åtgärder som skulle leda till en verkligt hållbar ekonomi om de inte samtidigt visar sig gynna BNP-tillväxten.

Det vi egentligen vill ska växa är det goda i samhället, inte den totala ekonomiska aktiviteten. Faktum är att man i den tidigare nämnda klimatrapporten också öppnar upp för att BNP bör underordnas andra mått som tar hänsyn till människors välbefinnande och planetens hälsa. Man talar om en “bättre” och inte en högre tillväxt. En sådan “utveckling kan bestå i att klyftorna i samhället minskar, att fler människor får en meningsfull sysselsättning, att vår hälsa förbättras och belastningen på planeten minskar.

Som synes behövs inga radikala omställningar egentligen. Det handlar om att fokusera på det som är bra på lång sikt. Problemet verkar, som så ofta, handla om vanans makt, och om om kulturens roll. Därför är det viktigt att lyssna på psykologer och kulturvetare också, för en varaktig omställning kräver insatser på olika håll. Det är till exempel lätt att säga välbefinnande, bättre och finare, men vad betyder det i praktiken? Det är aldrig självklart! Och sedan är det så att människor väldigt gärna vill se sig som rationella, men i praktiken visar sig de flesta oftast handla utifrån affekter vars resultat sedan förklaras rationellt. Människan och kulturen är komplexa fenomen, liksom begreppet hållbarhet. Förstår vi detta, förstår vi bättre vad som behöver göras för att nå varaktig förändring. För livet, samhället och jorden är en relationell helhet.

BNP bör alltså överges som mått på framgång och som mål för den ekonomiska politiken. Istället bör vi sätta upp mål som placerar människans och planetens välbefinnande i första rummet. Men det måste ske samtidigt som vi gör andra anpassningar. Även om fortsatt BNP-tillväxt troligen inte går att förena med ett hållbart samhälle och i längden är fysiskt omöjlig så har vi räknat med den. Konsekvenserna av utebliven BNP-tillväxt bör utredas och förslag på åtgärder läggas fram. Till stora delar kommer sådana åtgärder sannolikt att bidra både till hållbarhet och tillväxtoberoende. Intressanta förslag som kan utredas vidare är bland annat införandet av en verkligt cirkulär ekonomi, en förändring av hur nya pengar skapas i ekonomin (en ny Chicagoplan), förkortad arbetstid, samt grön skatteväxling.

Nya visioner är vad som behövs. Så länge förslaget om sex timmars arbetstid hånas, och anses ogenomförbart, istället för att utreda och undersöka saken förutsättningslöst, kommer arbetet med att  uppnå hållbarhet att gå trögt. Inte för att vi inte vill, utan för att nuvarande sätt att tänka och handla utgår från andra visioner, vilka inte är förenliga med ett hållbart samhälle. Jag återkommer till dessa frågor i bloggposter framöver, det är jag övertygad om, även om ingen vet något om framtiden. Men det vet vi, att framtiden skapas av det vi gör idag.

Tack, än en gång, till alla er som läser och besöker Flyktlinjer regelbundet! Tillsammans kan vi förändra och bygga ett bättre och mer hållbart samhälle.