Intolerans ska hanteras, inte accepteras

Ska den som är intolerant tolereras? Det är en både aktuell och angelägen fråga, som visar på behovet av förståelse för kulturell komplexitet och livets inneboende motsägelsefullhet. En hållning till företeelsen måste man ha. Och det finns ingen bästa hållning. Att bortse från problemet och bara låta allt vara är ingen hållning, ändå är det allt för vanligt att man gör så. Ser därför frågan som ett utmärkt exempel på nyttan med det som jag ser som kulturvetenskaplig kompetens. Vissa saker kan man försöka tränga bort, men det är ofta en dålig strategi. Ifråga om intolerans är det dessutom en farlig strategi.

Komplexitet är en inneboende egenskap i kulturen, inte ett problem som har en lösning. Det är viktigt att förstå det. Alla "lösningar" på komplexa problem leder till nya problem och motsägelser. Komplexa problem kan därför bara hanteras. Uppgivenheten som komplexitet lätt ger upphov till lurar ständigt bakom hörnet. Ingen vill hamna i en situation där man har ansvar för det som är komplext. Förnekelse av problemet är emellertid ingen lösning, det bidrar snarare till att förvärra den underliggande problemet. Ändå är det ofta där man hamnar i praktiken. Det är djupt mänskligt att söka sig bort från det som inte går att lösa. Men förnekas intolerans spelas intoleransen i händerna, göds den typen av åsikter och då växer problemet.

Man kan tycka som man vill, men vissa saker går inte att förneka. Om man inte vill äta och följer den impulsen kommer man att dö. Väljer man att spara pengar genom att inte köpa en försäkring spelar man ett högt spel. Verkligheten kommer alltid ikapp sig själv och den är som den är, oavsett hur vi ser på den eller vad vi anser om den. Alla vet egentligen detta, i alla fall om man får tänka efter lite, men att veta är inte samma sak som att kunna hantera problemet. Och när kraven på effektivitet och lönsamhet driver oss alla hårdare och hårdare finns ingen tid, ingen ork att göra det enda långsiktigt hållbara, att lära sig hantera komplexiteten och då ligger förnekelse närmare till hands, tyvärr. En rent djävulsk situation handlar det om.

Hur löser vi problemet? Vad är bäst att göra? När det gäller intolerans och främlingsfientlighet finns ingen lösning och inte ett bästa sätt. Bara olika sätt att hantera situationerna som uppstår och kulturens inneboende och allestädes närvarande komplexitet. Påfallande många väljer att helt bortse från problemet och allt för många skyller på budbärarna som bara påpekar sakens tillstånd. Högst olyckligt att det blir så, för det leder till att mörkrets krafter växer. Att välja att inte lyssna och samtala är att spela främlingsfientliga åsikter i händerna och att gynna det man säger sig vilja bekämpa. Vill vi verkligen kämpa för tolerans och öppenhet måste vi lära oss hantera komplexitet. Och då måste vi satsa på humaniora, också. Inte bara på ämnen som antas leda till snar ekonomisk tillväxt. Även akademin mår bra av mångfald och det är en förutsättning för långsiktig hållbarhet.

Kunskap om historia, människans psykologi, filosofi och insikt om kulturella processers dynamik samt den förmåga att hantera komplexitet som man får genom att studera dessa saker/ämnen är det enda skyddet som finns och som fungerar, mot den växande främlingsfientligheten. Att håna företrädare för SD och Svenskarnas parti eller att vägra bemöta dem leder bara till en sak, att deras intressen gynnas. Åsikterna måste dras fram i ljuset, inkonsekvenserna måste visas på och bristen på logik tas på allvar. Intolerans och främlingsfientlighet är uttryck för undertryckt rädsla. Förstår vi det och tar vi företrädarna på allvar, tvingar vi dem som strider för rätten till intolerans att förklara hur de tänker, vad de vill samt hur politiken ska genomföras i praktiken, då hanterar vi problemet. Det går som sagt inte att tränga bort det. Hantering är ingen garanti för att problemet försvinner, men det är en förutsättning vi bara kan och måste acceptera. Även det är en insikt som måste hanteras, på samma sätt som livet självt.

Att vända Jimmie Åkesson ryggen eller att försöka stänga honom och hans partikollegor ute från debatter och andra tillfällen där demokratin försvaras blir i praktiken ett förakt för folket, för SD sitter där de sitter och har den makt partiet har för att många röstar på deras politik. Att förneka en stor andel av Sveriges medborgare är inte tolerant och det leder inte till något gott. Det visar hur politik fungerar idag, hur populistisk den blivit och hur ohållbart det är att agera på det sättet. När politiken blir ett spel som har allt mindre med samhället att göra och som angår allt färre växer frustrationen i samhället och då är det många som söker sig till enkla lösningar, vilket är vad SD tillhandahåller. Strategin att vända partiets företrädare ryggen undergräver demokratin och underblåser intoleransen, gynnar på inget sätt det man säger sig värna.

Problemet kan inte lösas, bara hanteras. Och hanteras kan det bara om kunskap, kulturell kompetens och vilja att göra något samt tålamod och tid för detta finns. Hanteras kan problemet bara genom att vara konsekvent med det man tror på. Öppenhet och tolerans kan inte främjas genom kontroll och intolerans. Problemet kan bara hanteras genom att satsa på skola, vård och omsorg, genom att inkludera och genom att fler lär sig hantera komplexitet. Genom insikt om att kulturen är komplex och att komplexiteten inte är ett problem, utan en inneboende egenskap. Genom samtal och en vilja att förstå. Att förneka det man inte gillar och sakernas tillstånd följer på många sätt samma logik som leder till främlingsfientlighet. Vi kan låtsas att vi lever i den bästa av världar, men om vi nu inte gör det leder förnekelse inte till att problemen försvinner.

Jag har ingen aning om hur vi ska göra, i detalj. Jag har ingen lösning. Det är tron på att det finns en lösning som har försatt oss i det dilemma vi nu har att hantera. Därför är insikten om att det inte finns en lösning en del av lösningen. Förstår vi det har vi kommit en bra bit på väg i rätt riktning. Bara så kan vi hantera problemet, genom insikt om vilka förutsättningarna är och vilka möjligheter vi har. Och genom att förändra det vi kan, och acceptera det som inte går att förändra. Insikt om skillnaden mellan det som är föränderligt och det som är som det är är viktig.

Först när vi lärt oss hantera komplexitet kan vi börja lära oss hantera samhället, kan vi börja främja hållbarhet och kan vi bekämpa intolerans och främlingsfientlighet. Kan vi börja leva, tillsammans och i enlighet med livets inneboende komplexitet. Bara genom att lära oss hantera intoleransen, där och när den uppstår, kan vi främja tolerans, öppenhet, demokrati och hållbarhet.