Omväxling förnöjer. Intensivt utbyte kräver eftertanke och avskildhet. Andas in. Andas ut. Hållbarhet kräver mångfald. Det är helheten som är det viktiga, det är där balansen finns och dynamiken uppstår. Växlingar, mellanrum, förändring. Det är livet. För att kunna sova gott kan man inte vara rädd för att bli trött. Det ena ger det andra i en evig process av blivande. Jag är utvilad efter en god natts sömn, men också socialt utmattad efter veckan som gått. Sprängfylld av obearbetade tankar och uppdämd längtan efter att bara vara. Har fått med mig så mycket som jag vill göra. Trött, men tacksam.
Igår väcktes ett litet hopp om att jag kanske skulle kunna hitta in i matematiken. Under ett av middagens samtal fick jag nycklar till några av låsen som håller mig borta från en viktig del av vetandet och all den kunskap som finns och som jag önskar att jag hade tillgång till. Har hört det förut, men det var igår jag verkligen förstod att matematik inte handlar om siffror, utan om logik, abstraktion och problemlösning. Matematik handlar om allt det jag brinner för. Skillnaden är inte enorm, den är mer en gradskillnad än en artskillnad. Kanske kan jag övervinna min rädsla. Kanske kan jag förstå. Jag vill i alla fall försöka. Äntligen!
Tillåter mig att bara skriva. Låter tankarna flyta. Det går trögt och allt för mycket bubblar inom mig för att jag ska kunna koncentrera mig. En effekt av det faktum att jag är jag och det sätt jag fungerar. Jag saknar förmågan att skärma av och kan inte hålla tankar stången. Skrivandet hjälper mig dock att bringa reda i kaoset. Att skriva är att tänka och att tänka är att skriva. För mig är det så. Det är så jag lärt mig att jag fungerar. Jag lever i rörelse och blir till i spelet mellan växlingar. Andas in, andas ut. Ingen ras ingen ro. I rörelse. Det är mitt liv. Det blir till genom att jag rör mig, ibland lika mycket och lika intensivt som under denna veckan. Ibland genom att bara vara tyst, i ensamhet.
Kanske kan ovanstående tankeflöde uppfattas som svammel, men det handlar om kultur. För kulturen uppstår i mötet mellan unika individer. För att kunna förstå kultur måste man först förstå sig själv och genom att läsa om andras självförståelse kan man hitta uppslag till sin egen. Och när jag förstår dig och vi förstår varandra kan vi börja förstå vår kultur, det som finns mellan oss. Och därifrån kan perspektivet vidgas. Det finns ingen gräns för kunskapen. Ingen ras, ingen ro. Bara rörelse, tillblivelse, komplexitet. Insikt om detta är vad som behövs för att förstå ett så komplext fenomen som kultur. Kultur är rörelse och samtidigt rör sig kulturen. Detta gör kulturen speciell som studieobjekt. Att vara människa är också att vara i rörelse. Vi lär oss ständigt nya saker, gör erfarenheter och upptäcker hela tiden nya sidor av det invanda. Naturen förändras också, liksom människans biologi. Att vara människa handlar till stor del om att ta in och förstå åldrandets mysterium och att fatta det ofattbara, att en ska dö. Livet är det som sker mellan födelse och död, ett slags rörelse. Förändring, som tar sig olika riktning. Det finns ingen mening, all betydelse måste skapas, ömsesidigt. Därför skriver jag, både för min egen skull och för dem som läser. Jag läser för att lära och för att förmedla det jag lärt. Kunskap är också rörelse.
Min vecka började hemma, tidigt i måndags morse. Jag åkte till Trollhättan och föreläste. Sedan till Göteborg. Tog båten till Danmark. Där åkte vi buss och upplevde Limfjorden. Sedan hem till Sverige. En kort natt, upp tidigt. Tåget mot norr, mot Halden. Här vaknar jag så. En halv dag kvar av samtal och utbyte, sedan bär det av hemåt. Huvudet fyllt av tankar. Tänker på ett citat från Nietzsche. Avslutar denna röra av tankar med hans ord, hans klokskap. Återkommer i morgon med mer filosofi!
Vandraren. - Den som bara någorlunda kommit till ett fritt förnuft kan på jorden inte känna sig som annat än en vandrare -- om än inte på väg till något yttersta mål: för något sådant finns ju inte. Däremot kommer han att iaktta och hålla ögonen öppna för allt som egentligen försiggår i världen; därför får han inte fästa sitt hjärta alltför starkt vid något enskilt; det måste inom honom själv finnas något vandrande, som gläds åt växling och förgänglighet. Förvisso kommer en sådan människa att uppleva svåra nätter, då han är trött och finner porten stängd till den stad som skulle bjudit honom rast och vila; det kan därtill, som i orienten, hända att öken sträcker sig ända fram till stadsporten, att rovdjur ylar än i fjärran, än helt nära, att en stark vind blåser upp, att hans dragdjur släpas bort av rövare. Då kan natten säkert sänka sig som en andra öken över öknen och hans hjärta tröttna på att vandra. Går sedan morgonsolen upp, glödande som en raseriets gud, och staden öppnas, så finner han kanhända i ansiktena på dem som bor där ännu mera öken, smuts, lurendrejeri, otrygghet än utom stadsporten - och dagen blir nästan hemskare än natten. Så kan det nog stundom gå en vandrare; men så följer som belöning underbara morgnar i andra trakter och dagar då han redan i gryningen ser muser dansa i bergsdimmorna omkring sig, då han längre fram, vilande bland blommor i förmiddagssjälens lugna jämvikt, rasar under träd ur vars lövverks gömslen han blir överöst med idel goda och ljusa ting, gåvor från alla de fria andar som hör hemma i berg, skog och ensamhet och liksom han själv, på sitt omväxlande muntra och fundersamma vis, är vandrare och filosofer. Födda ur gryningens hemligheter grunnar de över hur dagen mellan det tionde och tolfte timslaget kan förete ett så rent, genomlyst, förklarat-soligt ansikte - de söker en förmiddagens filosofi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar