Freudianska felsägningar och kulturfilosofi 10

Multiplicitet är ett ord och ett begrepp som återkommer ofta i texter av Deleuze och Guattari, det är ett av deras begrepp eller tankeredskap. Och det används här för att förstå vad det är Freud missförstår i sin analys av Vargmannens berättelse, men det är ett begrepp med mycket större användningsområde än så. Denna bloggpost handlar om det begreppet mer än om Freud och Vargmannen, men det var heller aldrig Deleuzes och Guattaris intention att skriva om psykoanalys egentligen, som jag läser platån om Freud och Vargmannen handlar den om kulturfilosofi och om sätt att förstå människornas levda liv. Och i det arbetet behövs det verktyg, inte bara vetenskapliga verktyg. Kultur är en angelägenhet för alla. Analysverktygen bör inte vara exklusivt vikta för kulturfilosofer av facket, de måste spridas i samhället för att bli användbara och för att göra skillnad i samhället.

Kulturfilosofernas uppgift är att skapa verktyg, men det är först när verktygen sprids bland allmänheten som de kan bli användbara och göra skillnad. Därför fungerar Freud och hans tankar om Jaget, Detet och det Undermedvetna bra, både för att illustrera hur vetenskapliga begrepp kan spridas och långt efter att dess upphovsman försvunnit påverka allmänhetens förståelse av sig själva. Freuds tankar var vetenskap under den första halvan av 1900-talet, men idag är de allmängods. Jaget, Detet och det Undermedvetna är begrepp som nått spridning långt utanför vetenskapen och idag lever de sina egna liv. Även den som inte vet något om Freud är påverkad av hans tankar. Så fungerar kulturfilosofiska begrepp och det är den tanken som Deleuze och Guattari både undersöker och försöker jobba mer aktivt med.

Deleuze och Guattrari skapar begrepp och sprider begrepp i samhället. Och eftersom jag finner deras begrepp användbara inte enbart i forskningen utan lika mycket i min vardag och privatliv vill jag sprida dem. Därför bloggar jag, för att hjälpa allmänheten att se och förstå kulturens roll i och för vardagen. Utan begrepp och förenklingar finns inget samhälle, inget gemensamt. Kulturen är det som förenar oss, men hur? Om det handlar begreppet multiplicitet. Det är ett kulturfilosofiskt begrepp som hämtar inspiration från mattematiken.

Matematiker älskar att kritisera kulturfilosofer. Under 1990-talet talade man till och med om ett vetenskapskrig, mellan kulturfilosofer och naturvetare. Det kriget kulminerade när Sokal publicerade sin berömda fejkartikel i den kulturvetenskapliga, peer-rewiewade tidskriften Social Text. Sokalaffären fick ett enormt genomslag och det ansågs bevisat att filosofer som Deleuze och Guattari med flera kan avfärdas som bluffmakare. På den kritiken har Bruno Latour svarat klokt och intressant i sitt förord till antologin Pandoras Hope. Jag kan inte tillräckligt mycket för att kunna avgöra om Deleuze och Guattari har fel i sin uppfattning av matematikernas ekvationer och sätt att räkna, men jag vet att deras intention aldrig varit att kultur skulle kunna gå att räkna på. Kulturfilosofin må har missuppfattat matematiken, men den har aldrig använts på något annat sätt än som inspiration för att skapa begrepp som kan användas för att tolka kulturella fenomen med hjälp av. Hånskrattet från naturvetarna klingar falskt och visar att det i själva verket är de som inget förstått. Deleuze och Guattari må ha gjort felaktiga antaganden angående detaljer i matematiken, men de har aldrig påstått sig vara matematiker. Det enda de gjort är att hämta inspiration från några kända matematiker. Vad är ont i det? Vi borde lyssna mer på och inspireras av varandra inom vetenskapen, istället för att strida om vem som har rätt egentligen. Matematikerna borde känna sig smickrade och om de nu funnit fel i antagandena, varför inte erbjuda sig att hjälpa till att rätta felen och därmed förbättra kulturfilosofin? Varför bygga murar och kritisera? Varför dra andra forskare i smutsen inför en allmänhet som inte förstår och inte kan avgöra vem som har rätt egentligen? Vad är vinsten med det?

Samhället och kulturen är allas egendom, den delar vi vare sig vi vill det eller ej. Alla har ett ansvar för kulturen och all hjälp som går att få behövs för att bättre förstå den. Vad är problemet med följande reflektioner? Jag har svårt att se det, men är öppen för att jag ändå kan ha fel. Hjälp mig gärna att reda ut problemen och felaktigheterna, men gör det med utgångspunkten att det handlar om begreppsskapande, om verktyg för att förstå kultur. Vad är multiplicitet inom matematiken? Låt oss lyssna på Deleuze och Guattari.

Let us return to the story of multiplicity, for the creation of this substantive marks a very important moment. It was created precisely in order to escape the abstract opposition between the multiple and the one, to escape dialectics, to succeed in conceiving the multiple in the pure state, to cease treating it as a numerical fragment of a lost Unity or Totality or as the organic element of a Unity or Totality yet to come, and instead distinguish between different types of multiplicity.

Här talar filosoferna om vad de vill med begreppet, vad det skapats för och hur det används. Det handlar om att förstå detta att kultur aldrig kan reduceras till en eller ett, att kultur alltid är fler än en. En människa är ingen människa i någon meningsfull bemärkelse om hen är ensam och isolerad. En eremit är en biologisk överlevare, inget annat. Att vara människa handlar om att ingå i sammanhang, om att använda språk, om att kommunicera. En och ett är en omöjlighet om det är kultur man vill förstå. Kultur är något relationellt, ett kollektivt fenomen. Därför måste mellanrummen mellan enheterna eller aktörerna som bygger kulturen beaktas i analysen. Därför kan den aldrig handla om en eller ett. Kultur är alltid fler en än, men färre än många. Och det är en definition av begreppet multiplicitet. Färre än många är en vag definition, men det är lika fullt en sann definition. För lika lite som kulturen är en eller ett är den allt. Alltså finns kulturen någonstans mellan. Fler än en men färre än många. Som jag förstår det är det den relationen, den vagheten i definitionen som Deleuze och Guattari söker stöd för i matematiken. Och som jag förstår saken hittar de också stöd. 

Thus we find in the work of the mathematician and physicist Riemann a distinction between discreet multiplicities and continuous multiplicities (the metrical principle of the second kind of multiplicity resides solely in forces at work within them). Then in Meinong and Russell we find a distinction between multiplicities of magnitude or divisibility, which are extensive, and multiplicities of distance, which are closer to the intensive. And in Bergson there is a distinction between numerical or extended multiplicities and qualitative or durational multiplicities.

Vad jag ser och läser om här är filosofi och resonerande med hjälp av inspiration från bland annat matematiken och logiken och målet är inte att bevisa något, utan att förstå hur man kan tänka kring något som är bagt och som inte går att definiera närmare eller mer exakt än fler än en men färre än många. Vem är det som har missförstått vad? Kulturfilosofi handlar om kultur, inte om matematik. Och en sak som Sokal och hans vänner missar och som borde få deras skratt att fastna i halsen är att Den vetenskap som Deleuze och Guattari och andra kulturvetare ägnar sig åt aldrig står och faller med mattematiken. Om det finns fel i deras sätt att räkna så har de andra begrepp som är mer användbara. Kultur går inte att räkna på, för om den gjorde det skulle vi inte behöva någon annan vetenskap än mattematiken och det är uppenbart för alla att så inte är fallet. Samhället behöver för sin långsiktiga överlevnad både naturvetare och kulturvetare och en massa andra vetenskaper. Kultur kan bara förstås eller nås genom tolkning, för den existerar lika mycket i det virtuella som i det reala. Kultur är inte, den blir vad vi gör den till och människans fantasi, mer eller mindre medvetna önskningar och slumpen är faktorer som spelar in för hur kulturen blir och hur den påverkar människornas handlande.

We are doing approximately the same thing when we distinguish between arborescent multiplicities and rhizomatic multiplicities. Between macro- and micromultiplicities. On the one hand, multiplicities that are extensive, divisible, and molar; unifiable, totalizable, organizable; conscious or preconscious—and on the other hand, libidinal, unconscious, molecular, intensive multiplicities composed of particles that do not divide without changing in nature, and distances that do not vary without entering another multiplicity and that constantly construct and dismantle themselves in the course of their communications, as they cross over into each other at, beyond, or before a certain threshold. The elements of this second kind of multiplicity are particles; their relations are distances; their movements are Brownian; their quantities are intensities, differences in intensity.

Kultur går att förstå som en föränderlig helhet bestående av delar enskilda som hålls samman av intensitet av olika slag (tänk gravitation och affektion). Interagerande delar som befinner sig i rörelse. Kultur är en skapande process som förändras icke-linjärt, som blir och blir och blir. Kultur är allt det som sker medan vi är upptagna med annat.

Eller för att sammanfatta det hela i ett ord, ett filosofiskt begrepp eller tankeverktyg. Kultur är ett slags multiplicitet.