Om behovet av lyssnande ledare

Snubblar över ett citat, i en artikel på SvDs näringslivssidor på nätet. Artikeln sätter igång tankar och får mig att reflektera, över året som gått och framtiden. Orkar dock inte riktigt skriva idag, men denna artikel sätter ord på tankar jag burit på länge, tankar som jag kommer att ta med mig in i min upptäcktsfärd i ämnet företagsekonomi.

Tvivel är ett viktigt karaktärsdrag för en ledare, menar [Vineet Nayar].

– Ja, annars lurar du dig själv. I efterhand inser jag att det var det bästa jag kunde göra, för i samma ögonblick som jag uttryckte tvivel ökade chefernas övertygelse. De kände att ’han tvivlar, nu måste vi strukturera den här förändringen’. Mina tvivel ledde till en diskussion och den diskussionen ledde till självförtroende och öppenhet inför förändringen. Det skapar kollektiv kunskap. När ledaren är hundra procent säker, då är risken för misslyckande stor, säger han.

Tänker på vår utbildningsminister. På hans framtoning, på hans självsäkerhet och arrogans. I alla fall var det så han agerade fram till resultaten för den senaste PISA-undersökningen presenterades. Han vet och han tvekar aldrig. Han lever upp till bilden av ledaren. Det är ingen bra bild, uppenbarligen. En ledare som inte lyssnar och som aldrig tvekar är en dålig ledare. Det är ingen ledare, det är mer en diktator. Och sådana kan ju bli framgångsrika. Se på Putin ... men är det rätt väg att gå för den svenska skolan? Det är frågan.

HCL Technologies hade vid den här tiden 30 000 anställda och 700 miljoner dollar i omsättning. Förändringsarbetet blev en framgång – i dag har båda siffrorna mer än tredubblats – och berättelsen om densamma har odödliggjorts i Vineet Nayars bok ”Employees first, customers Second” från 2010.

 Det är när man tar hand om varandra som chanserna att det går bra ökar. Det är förlåtande gemenskaper med högt i tak som vågar låta människor testa som överlever, som växer och blomstrar. Organisationer där man trivs förmedlar denna känsla till kunderna. Företag som tuktar sina anställda, men en strikt hierarki och där kunden är kung, kanske kan upplevas i stunden som bra. Men vad är det för egenskaper man premierar där? Vad gör det med personalen, och med kunderna? Viktiga frågor, om vi vill bygga ett samhälle där alla är lika mycket värda. Och alla är lika mycket kunder som anställda. Det vi gör i samhället gör vi med varandra!

Var han aldrig rädd för att betraktas som svag?

Vilken fråga?! Den visar hur djupt rotad föreställningen är, om att en ledare måste vara tvärsäker och peka med hela handen. Den visar hur svårt det är att byta mönster. Och den visar på en viktig orsak till krisen som världen befinner sig i. Låsningen som alla världens ekonomier hamnat i. Beslutsfattare världen över är stöpta enligt samma mall och ser i princip identiska ut. Det är män, män och åter män. Män som talar sig varma för sin manlighet och som ser den som den enda vägen. Vi ser vart den vägen leder. Det är ingen framkomlig väg. JU förr vi förstår det, desto bättre. För världens ekonomier, den svenska skolan och för miljön.

– Som tur är hade jag tre tonåringar hemma vid den här tiden. Vad jag lärde mig av dem var att ju mer strikt jag var när det gällde kontroll och föreskrifter, desto mer rebelliska blev de. Den enda ledarstilen som fungerade med dem var en samarbets- och diskussionsorienterad stil. Så länge vi hade en meningsfull konversation – oavsett om den handlade om utbildning, droger eller sex och alla fick bidra – när vi kom till ett gemensamt beslut så lyckades jag med mina tonåringar, säger han.

Meningsfulla konversationer. Låter som ljuv musik i mina öron. Lyssna mer än man talar och gemensamma beslut som tagits på grundval av aktuell kunskap och med helhetens bästa för ögonen.

Han tog arbetssättet med sig till kontoret.

– Människor vill faktiskt samarbeta, de vill veta att du inte har bestämt dig. De vill veta att din idé inte bara är din utan allas. De ledare som kommer att lyckas leda människor till framgång i framtiden är de som förstår att du har en mun och två öron, för de kommer att behöva lyssna dubbelt så mycket som de pratar. Försiktighet bygger bra ledare, säger han.

Människor vill gott. Ingen tvekan om det. Om vi bara lyssnar på varandra och försöker förstå. Vad som behövs är insikt om betydelsen av olika perspektiv och mångfald. Bara så kan ett hållbart samhälle byggas. Genom att fler lyssnar oftare på varandra. Man måste inte vara överens, men lyssna måste man! Det är ett av problemen idag, att alla vill tala men få vill lyssna.

För något år sedan tog Vineet Nayar klivet ner från vd-posten på HCL Technologies. I dag är han företagets vice styrelseordförande, vilket ger honom en fri roll som han verkar trivas med. Han bloggar hos Harvard Business Review, reser jorden runt som talare och gästade nyligen Stockholm.

Och han kallar sig hellre provokatör än ledarskapsguru.

– Mitt jobb är att provocera och uppvigla debatten, att försöka få tillbaka människor i affären. Det är min roll. Jag har inte svaren, för jag är ingen professor, jag är ingen forskare. Jag är en praktiker. Jag experimenterar. Och jag visar alla experiment på min blogg, både det som har fungerat och det som inte har fungerat.

Faktum är att professorerna heller inte har några definitiva svar. Det är den tron vi måste göra upp med, att (samhälls-)vetenskap handlar om svar och som sanningen. Faktum är att det finns inga svar, bara frågor och att sanningen ständigt förändras. Sanningen om människans gemensamma egendom, kulturen och samhället, är att det är föränderliga storheter. Kultur är resultatet av ständiga förhandlingar.

Kan vi överföra en del av denna synen till skolan är mycket vunnet. Då finns det hopp. Enkelt är det inte. Krafterna som drar åt motsatt håll är många och starka. Hittar en annan artikel som får visa på det, på Brännpunkt. Där ger Emelie Lilliefeldt svar på tal: Högskolan är ingen arbetsförmedling. Ett universitet är en plats där kunskap och kritiskt tänkande växer fram, det är plantskola för framtiden, en källa att ösa ur. Det kan och får inte betraktas som en utförarorganisation som arbetar på uppdrag av tvärsäkra direktörer som inte vill lyssna utan bara ge order och som inte vill betala för den forskning och utbildning som företagen anser sig behöva.

Utbildningens kvalitet måste vara central. Högskoleutbildningar ska också ha relevant arbetsmarknadsanknytning, utan att tumma på bildningen och den generella kompetens som är styrkan i akademisk utbildning. Men högskolan är ingen arbetsförmedling.

Det finns flera vägar till arbetsmarknaden. Etableringen på arbetsmarknaden påverkas av en rad olika faktorer, varav vissa är helt utanför lärosätets kontroll. Det framgår tydligt av den utredning som Andréa Ström och Carl Göransson hänvisar till på Brännpunkt 20/12. Att villkora utbildningens resurser efter faktorer som lärosätena själva inte råder över är oklokt.

Viktigt! Högskolan är ingen högskola om den inte är fri. Högre utbildning blir inte högre om den inte får söka sig fram på egen hand och med egna mål, kunskapsrelaterade mål. Självklart ska högskolan och forskarna lyssna, men det måste även företagen göra. Samhället är en helhet och blir vad vi tillsammans gör det till. Låter Lilliefeldt få sista ordet. Hon får avsluta bloggposten, så tar jag hand om julen här hemma.

Lärarna är en nyckel till utbildningens kvalitet. Men antal timmar av lärarledd tid är bara toppen av isberget. Därtill kommer exempelvis förebredelser för undervisningen, handledning och examination samt möten för att samordna kurser. Lärarna ska också hinna utveckla sin kompetens. Lärarledd tid är en viktig faktor för utbildningens kvalitet, men utan goda arbetsvillkor för lärarna drar vi undan mattan för utbildningskvaliteten.

Studenterna är viktiga för utbildningskvaliteten. Ström och Göransson menar att enkäter till studenter och alumner ska vara en del av att bedöma kvaliteten. Att genomföra sådana undersökningar med en godtagbar, vetenskaplig nivå har visat sig vara så svårt att det har fått utgå ur UK-ämbetets kvalitetsutvärderingar. Utifrån bristfälliga data är det olämpligt att fördela resurser.

Högskolan är del av utbildningskedjan. Studenter med goda förkunskaper tar lättare till sig utbildningen, vilket bidrar till en effektiv utbildning av hög kvalitet. Om högskolan ska uppfylla förhoppningen om en bättre framtid för både studenten och samhället till en rimlig kostnad, behöver alla som väljer att läsa vidare ha goda förkunskaper. För det behöver vi en välfungerande grund- och gymnasieskola.