Etnologen Bo Nilsson (1999, 44ff) analyserar med hjälp av begreppen symbolisk makt, representationsregim och manligt manuskript, scoutrörelsens retoriska maskulinitet. Mitt material består inte av sådana regelrätta texter av undervisnings- eller uppfostringskaraktär som fanns inom scoutrörelsen, men likväl går det utifrån förarnas berättelser och mina egna observationer från resorna, att diskutera empirin i termer av ”manuskript” (jfr Brittan 1989, 61). Lastbilsförarnas manliga manuskript framträder huvudsakligen indirekt i förarnas berättelser och vardag samt i mediematerial som handlar om chaufförer.
Detta att föraren har familj visade sig vara en viktig komponent i manuskriptet. Yrkesutövningens ständiga förflyttningar tarvar kanske en fast punkt i tillvaron om chaufförerna ska orka med lastbilslivet i längden? Materialet är hur som helst fyllt av uttryck för uppfattningen om att de duktigaste och mest pålitliga förarna har familj. En amerikansk åkeriägare får illustrera den syn på kompetens som finns även i Sverige:
Vi vill ha förare som tycker om att vara hemma. Starka pålitliga familjemän (Brand platform. For Volvo as a truck brand).Citatet kommer från en av Volvo Lastvagnar framtagen broschyr som visar företagets tolkning av ett yrkesideal som antas appellera till branschen. Under mina samtal med personal på företagets utvecklingsavdelning framgick att Volvo profilerar sig som ”förarnas lastbilsmärke” och därför är deras synpunkter betydelsefulla i sammanhanget.
Volvofolket hävdade att idealet inom näringen idag är en chaufför med familj, en lastbilsförare som vill komma hem, och inte en cowboy som söker äventyr. En förare med familj är i högre grad än andra beroende av en fast inkomst och kan därför förväntas vara angelägen om att komma tillbaka så snabbt som möjligt.
Förare med familj kan också förmodas vara socialt kompetenta och smidiga – vilket är en annan högt värderad egenskap inom åkerinäringen – kanske eftersom han eller hon, trots att arbetsorganisationen ser ut som den gör, lyckas behålla familjen.
Utifrån ett jämställdhetsperspektiv finns anledning att förhålla sig kritisk. Åkerinäringens nuvarande arbetsorganisation bygger helt och hållet på principen att en av parterna ensam ansvarar för hemmets sociala funktion medan den andre bidrar med ekonomiskt stöd.
Utan att lägga några värderingar på förhållandet menar jag att det blir något paradoxalt inom åkerinäringen eftersom föraren anmodas vara hemkär samtidigt som arbetsorganisationen tvingar honom eller henne bort från familjen i upp till 220 nätter om året.
Hej Eddy!
SvaraRaderaDet som du med ”Vägval” pekade på redan 2003 var, bland annat, det som du tar upp i dagens bloggpost; Det finns en paradox i ett ideal med en stadgad pålitlig familjefar och yrkets utformning och förutsättningar. När vi får den kunskapen så borde det vara så att vi mycket enkelt skulle kunna använda den på något vis, det är möjligt att det görs på sina håll men det känns många gånger som att det tas ett steg fram och två steg tillbaka.
På ett möte hösten 2008 fick jag för första gången se Sveriges Åkeriföretags reklamfilm som under en period sändes i olika sammanhang t.ex. ICA-affärer, Scandlines, TV3, TV4 och TV6. Jag kan mycket väl förstå syftet med den, eftersom åkerinäringen brottas med ett underdogperspektiv togs detta grepp till för att höja näringens anseende i samhället. Jag tycker att filmen var kärnfull och jag, som var/är engagerad i näringen, måste medge att jag kände mig aningen stolt när filmen började rulla. Till stor del tror jag att den fyllde sitt syfte men den kan mycket väl, i stor utsträckning, även ha motverkat annat som man vill uppnå i näringen, exempelvis en ökad andel kvinnliga chaufförer. Tyvärr, tyvärr är hela filmen stereotyp vad det gäller könsroller och i slutet av filmen, när lastbilarna drar iväg från gårdsplanen kommer familjefadern in, mannen som kör Lastbilen har en ring på sitt ringfinger! De som förevisade filmen på det möte som jag deltog i kommenterar slutscenen MEN inte den manshand med en ring på, som jag såg, utan den hastighet som lastbilarna har när de drar iväg på gårdsplanen, vilken varken kan anses som miljövänlig eller trafiksäker. Reklamfilmen är inte producerad av Sveriges Åkeriföretag utan inköpt utifrån och är därmed ekonomisk försvarbar och därför drunknar än en gång frågan om jämställdhet i en vrålande V8 motor. Jämställdheten och kunskapen från ”Vägval” drunknar i frågor om ekonomi, miljö och trafiksäkerhet och så förstärks familjefadern som ideal och den manliga dominansen fortsätter. ”Vi kör inte för skoj skull, vi kör för din skull!”, är den kraftfulla slogan som avslutar reklamfilmen och därför tänker jag att frågan om manliga ideal och jämställdhet inom den mansdominerade åkerinäringen tillhör alla i samhället…(?), även VR :-)!
Fortsatt trevlig påsk! /Marie
Tack Marie!
SvaraRaderaKampen går vidare. På olika håll, och i olika forum. Tillsammans är vi starka och kan uppnå förändring. För eller senare händer det något, och då kan det går fort.
Planen är att lägga upp det mesta av avhandlingen, i lagom avstyckade bital. Det är ett sätt att sprida tankarna.
Hoppas påsken blev fin!