Information om mig

fredag 28 januari 2011

Finns det en lösning på alla problem i världen?

Om jag bara fick välja en enda strategi att arbeta med för att lösa problemen i världen, vad skulle det vara? Efter moget övervägande tror jag att jag skulle välja följande väg: Jag skulle ägna all tid och energi åt att utveckla pedagogiska strategier för att sprida insikten om att det inte finns några enkla lösningar, inte en enda väg att gå. Begreppet best practice måste utrotas ur vårt kollektiva medvetande. Och den strategi jag väljer för att uppnå detta är att sjunga det kritiska tänkandets lov.

Även om det aldrig går att precisera något (vad det än är) tydligare än, fler än en men färre än många, så är det min fasta övertygelse att den problemlösningsstrategi som ligger närmast och som är mest långsiktigt hållbar, är främjandet av kritiskt tänkande. Andelen kritiskt tänkande aktörer i världen måste öka. Att visa på det, att presentera tankar kring hur man kan arbeta, visa upp exempel som kan fungera som inspiration och att samtala kring vilka risker och problem som finns med alla typer av lösningar. Det är vad jag vill uppnå med denna blogg, det är själva essensen av Flyktlinjer.

Så, vad menar jag då med kritiskt tänkande, och varför är det den bästa lösningen på världens problem? Det skall jag försöka förklara genom att ställa samman en lista på argument. Håll tillgodo, och kommentera gärna!

1. Kritiskt tänkande är en idé som saknar upphovsperson. Ingen enskild aktör kan ta patent eller utöva inflytande över dess innehåll eller användning! Det är ett kollektivt projekt som kan liknas vid Linux eller andra open software program, som ständigt modifieras av hängivna användare. Detta gör att system som byggs upp av och genom kritiskt tänkande blir långsiktigt hållbara. Hållbarheten ligger i att det är en enkel praktik som snabbt och lätt kan rikas om och anpassas efter rådande förhållanden.

2. Det är inte en ”egen” idé, ingen briljant solitär lösning. För att bli användbart måste det kritiska tänkandet sättas i relation till minst en annan komponent. Kritiskt tänkande går med andra ord inte att definiera mer precist än: Fler än en, färre än många! Kritiskt tänkande är en praktik konstruerad för att granska världen, och för att utvärdera konsekvenserna av andra idéer. Härigenom passar den utmärkt för att balansera upp och hantera utfallet av både kreativt tänkande och regelföljande traditionalism. Kritiskt tänkande balanserar såväl tendenserna till territorialisering som till deterritorialisering.

3. Kritiskt tänkande kan bara bedömas utifrån de konsekvenser praktiken resulterar i. Därför får man också, på köpet, en påminnelse om att inga tankar eller idéer är goda i sig själva. Det är kanske det mest problematiska tankefelet vi gör, att tro att det finns något enda i världen som är gott eller ont, i sig självt. Det är ett farligt tankefel! Är självmordsbombare terrorister eller frihetskämpar? Det bestäms av vem man frågar och var man befinner sig på jorden. Och, inte minst, svaret på frågan förändras ofta över tid. Detta gäller för alla tankar och idéer. Utom för kritiskt tänkande, som är en praktik riktad lika mycket mot sig själv som mot det som granskas.

Utgångspunkten för min världsbild är att ALLT hänger samman, på ett eller annat sätt. Verkligen, allt! Tankar, texter, teknologier, materialitet, allt hänger ihop i den väv som skapar världen. Ande och natur utgör en nödvändig enhet (Gregory Bateson). Människan består till 100% av arv eller biologi, och samtidigt till 100% av miljö. Världen byggs upp i samspelet mellan komponenter, i mellanrummen mellan aktörer!

Det bästa exemplet, som jag just nu kan komma på, på kritiskt tänkande, är de sprängskisser som visades i Uppdrag gransknings studie av Ingvar Kamprad och IKEA. Den modellen kan överföras till snart sagt allt man är intresserad av att undersöka. Hur är det möjligt att man som förälder kan få en hamburgare, en dricka, pommes frites och en leksak för ca 30:-, på McDonalds? Det är en kritisk fråga som ställs alldeles för sällan idag, oavsett var vi befinner oss eller vad vi önskar? Hur fördelas pengarna som man lämnar till kassören i det nätverk av aktörer som krävs för att våra barn skall bli nöjda och glada? Vill vi veta det, egentligen? Jag tror vi måste försöka, om vi ska få ett långsiktigt hållbart samhälle.

Kommer oljan att räcka över nästa högkonjunktur? Svaret på den frågan ser olika ut beroende på vem vi frågar. Och i USA just nu tror jag inte det är detta man oroar sig för just nu. Men vad vi alla kan veta, till det behövs ingen expert, är att konsumtion i slutändan kräver råvaror. Många gånger ändliga resurser. Och därför vill jag se mycket fler översiktskartor som illustrerar sambanden som bygger det fenomen man är intresserad av. Vilka aktörer är inblandade, och hur ser kopplingarna ut mellan aktörerna? Vad krävs för att jag skall kunna kommunicera med mina vänner via min iPhone? Fisken jag stekte igår, det enda jag fick veta på förpackningen var att den kommer från en odling i Norge. Men fiskarna där behöver fiskprotein för att växa. Varifrån kommer maten som laxen är uppfödd på, och hur påverkar det fisket ekosystemen där och på andra platser. Ställer man sig den frågan kan svaret bli att den fisk jag åt igår ger återverkningar i Afrika. Det är något som Folke Rydén har försökt visa. Jag vill veta sambanden för att kunna ta beslut som leder till långsiktig hållbarhet!

Betänk att den som har makten, till exempel Ingvar Kamprad, har allt att vinna på att den typen av frågor inte ställs. Och just därför måste fler, oftare ställa den enkla frågan: Hur hänger det ihop, egentligen? Den frågan rymmer som jag ser det kärnan i ett kritiskt tänkande som leder till långsiktigt hållbarhet, om tillräckligt många, tillräckligt ofta ställer den i sin vardag. Det är en lösning som kräver uppmärksamhet, uthållighet och kollektiv handling för att bli verksam. Det är så långt ifrån en enkel lösning man kan komma.

Vem tjänar på att den frågan inte ställs?

8 kommentarer:

  1. Kommer att försöka följa denna blogg framöver. Läste först följande mening: "Och den strategi jag väljer för att uppnå detta är att sjunga det kritiska tänkandets lov." som "... det kristna tänkandets lov." och blev iskall. Behöver lite vila i helgen tror jag.

    SvaraRadera
  2. Du är så välkommen så, Niclas! Och jag förstår din reaktion. Här är det kritiskt tänkande som promotas, inget annat. Är livrädd för alla som säger sig sitta inne med lösningen. Och jag är också orolig för Kulturvetenskapens framtid. Detta är mitt strå till den stacken. Trevlig, utvilande helg!

    SvaraRadera
  3. Jag tycker det finns en bit som inte tas upp Eddy!

    Detta enligt mitt tycke är att det "den enda lösningen" oftast premieras. Och på så vis förstärkt den och vidhålls den som en kulturell sanning. Detta leder till berömmelse och hyllningar från andra som blivit ansedda. därför blir den som ifrågasätter dess konsekvenser kallad bråkstake och utstött. Detta har jag egen erfarenhet av, hur illa det kan gå när man ifrågasätter konsekvenserna av idéen. De flesta människor jag har arbetat med, dock inte alla vill se enkla lösningar på komplexa problem.

    Det sista du skrev fick mig och tänka på en text om än lite politisk, tycker jag att den alltid är tänkvärd. Om man ser den ur ett större perspektiv.

    Gånglåt från söder

    Världen är inte längre sej lik,
    plötsligt är allting helt upp och ner.
    Vitt har blitt svart och rätt har blitt fel,
    man känner sej alldeles förvirrad;
    Vem är det som tjänar på det?

    Nu är det slut på gamla begrepp,
    nu är det slut på Lenin och Marx.
    Nu är det fult att va kommunist,
    och snart är det fult att va sosse;
    Vem är det som tjänar på det?

    Nu är alla broderfolk, både i öst och väst.
    Sen kan vi annektera dom, bara dom blir liberala;
    Och vem är det som tjänar på det?

    Nu kan vi exportera allt, nu finns det inga hinder.
    Så ge dom narkotika, AIDS och pornografi!

    Hjulen skall snurra, vinsten skall upp;
    Arbetskraft finns hur mycket som helst.
    Får vi en invasion ifrån öst
    så lär det bli slagsmål om jobben;
    Och vem är det som tjänar på det?

    Småningom får vi uppleva två olika sorters mänskor:
    En grupp som lyder och en som ingen vill ha.

    Hemma i Sverige är det dock lugnt,
    här är vi som en enda familj.
    Här är det slut på strejker och bråk,
    för lönerna dom ligger stilla,
    och skatten är lika för alla;
    Vem är det som tjänar på det?

    Trevlig Eddy!

    SvaraRadera
  4. Gillar frågan, vem är det som tjänar på det? Annars är det som du skriver en politisk text, och lösningen på problemen är då ganska mycket givna på förhand. Fast å andra sidan, hellre solidaritet än individualism! Trevlig helg Johan!

    SvaraRadera
  5. Tycker väldigt mycket om era texter, både kommentarerna och blogginlägget.

    Vill slå ett slag för vad jag tror skulle generera en bättre värld, Resurs Baserad Ekonomi (sök på Venus Project och Zeitgeist). De säger inte att deras förslag är så världen kommer bli, utan bara en serie av lösningar på problem som ska kan vara en ny grundsten för vårt framtida samhälle.

    När jag läst och undersökt om denna form av samhälle så har jag tänkt kritiskt och även pratat med andra som kommit med kritik. Men eftersom detta samhälle skulle uppmuntra problemlösning framför allt annat, så tror jag att "friheten" och världsligt samarbete skulle maximeras.

    Jag undrar dock om du kan utveckla stycket där du skriver "Människan består till 100% av arv eller biologi, och samtidigt till 100% av miljö."
    Min känsla till denna frågeställning är att trots att vi ärver vår DNA-sammansättning så är det troligen miljön som bestämmer mer än vi låtsas som. T.ex. om en person kommer från en familj som inte är speciellt musikalisk så är det troligen uppväxten utan musik och det faktum att vi trycker i ungen att det inte "ligger i generna" som medvetet eller omedvetet gör att han inte blir speciellt musikalisk.

    Jag tror att det största hotet i vårt samhälle idag är hur skolan fungerar. Att vissa inte klarar sig bra i skolan kan t.ex. bero på att de behövde lägga mer tid på grunderna, men när det väl gått så långt finns ingen återvändo. I dagsläget finns det tre eventuella val som jag kommer att tänka på 1)Eleven går om en klass 2)Eleven får extrahjälp i form av särskola (eller liknande) 3)Ingen förändring sker och eleven kommer ha svårt att lära sig nytt både p.g.a grunderna saknas och att han ser att de runtomkring honom kan mer.

    Jag tror inte att det som vi kallar ADD/ADHD ska behöva ge inlärningssvårigheter. I mina ögon beror det snarare på att skolan inte är skapad för dessa barn. Skolan är baserad på att alla barn ska ha lika lätt att lära sig allt på det sättet informationen framställs. Skolan måste förnyas! Jag vill inte sätta ett barn till livet som ska behöva gå på en skola vars pedagogik inte förändrats på flera 100 år.

    Jag kan babbla på i all evighet, men jag nöjer mig med såhär mycket för tillfälle.

    Nu är det dags för er att kritisera min kommentar!

    /Håkan

    SvaraRadera
  6. Tack Håkan, tänkvärt. Och du är hjärtligt välkommen in i samtalet. Förtydligande om människans konstitution var det, och då vill jag svara som så att ställningstagandet om arv och miljö, som är hämtat från medicinen, är ett sätt att visa att det är ömöjligt att göra en distinktion mellan vad som är vad. Vi är helt enkelt både ock, varken mer eller mindre.

    Håller med om att det snarare är skolans definitioner som ger upphov till effekten ADHD, än i kroppen inneboende egenskaper. Och det finns många, lysande akademiker som har denna diagnos. "Sjukdomen" behöver inte vara ett hinder, men en diagnos kan så klart fungera som ett sådant. Därför tror jag inte på diagnser, jag tro på en förändring av synen på vad en människa är, inte bara i skolan utan i samhället i stort.

    Inte så mycket kritik, men tankarna hjälper i alla fall mig framåt. Och jag hoppas det är ömsesidigt!

    SvaraRadera
  7. Helt klart ömsesidigt!

    Jag hoppas att du inte misstycker att jag använder detta blogginlägg som ett forum för konversation med dig.

    Jag har nu läst några av dina inlägg och är väldigt positiv till din "verklighetsuppfattning" (i brist på bättre ord).

    En intressant teori som jag stötte på angående ADHD häromdagen lyder kortfattat: de barn som fått diagnosen är barn som är mest anpassade till att vara ledare och hitta lösningar i de naturliga miljöerna, t.ex. när en grupp barn leker i skogen. (ifall någon av er är intresserad av föreläsningen där jag hörde detta så hittar ni den här)

    Ett argument som jag brukar använda för att övertyga mina vänner om att dagens skolsystem bör förändras radikalt är följande:
    "När du gick på högstadiet så fanns det säkert ämnen (t.ex. biologi) och lärare som du inte tyckte om. Ofta var det läraren som gjorde dig intresserad eller ointresserad av ämnet ifråga. Ifall vi tillämpar samma teori på lågstadiet eller mellanstadiet där man oftast har en och samma lärare i de flesta skolämnen, så kan det innebära att man i sina första år i skolan påverkas såpass att det kan avgöra om man kommer tillhöra de bildade eller de mindre bildade i samhället."
    Har du någon kritik eller kommentarer till detta synsätt?

    Som lite av ett sidospår kommer en av föregående veckans händelser:
    Min mamma är lärare på mellanstadiet. Jag har aldrig anklagat henne för att vara bildad, men ibland tar hon priset i brist på kritiskt tänkande. Förra veckan lämnade hon ut en uppgift i läsförståelse till sina elever med följande text:
    "...Först var Jorden glödande av eld, sedan blev den kallare och då bildades hav över hela planeten. Efter ett par miljoner år sjönk mycket vatten bort och länderna kom upp. ..." (uppgiften kom från lektion.se)
    Rätta mig om jag har fel, men den teori som är mest accepterad bör vara:
    "Inuti jorden fanns vatten lagrat, och vid vulkanutbrott och jordbävningar så kom det ut och bildade haven." (se här). Jag är rädd att incidenter som denna finns över hela Sveriges/världens skolor, vilket kan ge upphov till "felaktig inlärning". Självklart är det viktigt att eleverna även lär sig vara kritiska, men den enda form av kritiskt tänkande som lärs ut i dagens skolor är källkritik på formen
    man ska lita på information från bokförlag som Bonnier och rata teorier från personer som inte utger sig för att vara experter.

    //Håkan

    SvaraRadera
  8. Kul Håkan! Dina tankar om ADHD ligger helt i linje med min uppfattning. Mycket talar för att det du skriver är en korrekt iakttagelse, och oavsett så är det ett synsätt som leder till att fler får chansen. ADHD verkar i hög grad handla om koncentrationssvårigheter. Men om man som idivid lär sig hanetar det, om man hittar strategier för att bemästra problemen (istället för att diagnosticera individer och stämmpla dem som problem) då kommer fler att kunna bidra till samhällets långsiktiga överlevnad. Jag har insett att jag själv ligger nära en sådan diagnos, men jag har lärt mig hantera situationen. Jag vet att jag läser långsamt, och jag har hittat strategier för att kunna koncentrera mig. Det tog några år att inse att den stämpel jag fick i skolan som mindre inlelligent, den var felaktig.

    Därför håller jag även med dig om det du skriver om skolan. Det borde anses vara det viktigaste arbetet i hela samhället, att fostra de små. Och få dem intresserade av skolan, av lärande och av betydelsen med kritiskt tänkande. Och det kritiska tänkandet handlar inte om att bara lita på Bonniers böcker!

    Allt gott!

    SvaraRadera