Finns det en lösning på alla problem i världen?

Om jag bara fick välja en enda strategi att arbeta med för att lösa problemen i världen, vad skulle det vara? Efter moget övervägande tror jag att jag skulle välja följande väg: Jag skulle ägna all tid och energi åt att utveckla pedagogiska strategier för att sprida insikten om att det inte finns några enkla lösningar, inte en enda väg att gå. Begreppet best practice måste utrotas ur vårt kollektiva medvetande. Och den strategi jag väljer för att uppnå detta är att sjunga det kritiska tänkandets lov.

Även om det aldrig går att precisera något (vad det än är) tydligare än, fler än en men färre än många, så är det min fasta övertygelse att den problemlösningsstrategi som ligger närmast och som är mest långsiktigt hållbar, är främjandet av kritiskt tänkande. Andelen kritiskt tänkande aktörer i världen måste öka. Att visa på det, att presentera tankar kring hur man kan arbeta, visa upp exempel som kan fungera som inspiration och att samtala kring vilka risker och problem som finns med alla typer av lösningar. Det är vad jag vill uppnå med denna blogg, det är själva essensen av Flyktlinjer.

Så, vad menar jag då med kritiskt tänkande, och varför är det den bästa lösningen på världens problem? Det skall jag försöka förklara genom att ställa samman en lista på argument. Håll tillgodo, och kommentera gärna!

1. Kritiskt tänkande är en idé som saknar upphovsperson. Ingen enskild aktör kan ta patent eller utöva inflytande över dess innehåll eller användning! Det är ett kollektivt projekt som kan liknas vid Linux eller andra open software program, som ständigt modifieras av hängivna användare. Detta gör att system som byggs upp av och genom kritiskt tänkande blir långsiktigt hållbara. Hållbarheten ligger i att det är en enkel praktik som snabbt och lätt kan rikas om och anpassas efter rådande förhållanden.

2. Det är inte en ”egen” idé, ingen briljant solitär lösning. För att bli användbart måste det kritiska tänkandet sättas i relation till minst en annan komponent. Kritiskt tänkande går med andra ord inte att definiera mer precist än: Fler än en, färre än många! Kritiskt tänkande är en praktik konstruerad för att granska världen, och för att utvärdera konsekvenserna av andra idéer. Härigenom passar den utmärkt för att balansera upp och hantera utfallet av både kreativt tänkande och regelföljande traditionalism. Kritiskt tänkande balanserar såväl tendenserna till territorialisering som till deterritorialisering.

3. Kritiskt tänkande kan bara bedömas utifrån de konsekvenser praktiken resulterar i. Därför får man också, på köpet, en påminnelse om att inga tankar eller idéer är goda i sig själva. Det är kanske det mest problematiska tankefelet vi gör, att tro att det finns något enda i världen som är gott eller ont, i sig självt. Det är ett farligt tankefel! Är självmordsbombare terrorister eller frihetskämpar? Det bestäms av vem man frågar och var man befinner sig på jorden. Och, inte minst, svaret på frågan förändras ofta över tid. Detta gäller för alla tankar och idéer. Utom för kritiskt tänkande, som är en praktik riktad lika mycket mot sig själv som mot det som granskas.

Utgångspunkten för min världsbild är att ALLT hänger samman, på ett eller annat sätt. Verkligen, allt! Tankar, texter, teknologier, materialitet, allt hänger ihop i den väv som skapar världen. Ande och natur utgör en nödvändig enhet (Gregory Bateson). Människan består till 100% av arv eller biologi, och samtidigt till 100% av miljö. Världen byggs upp i samspelet mellan komponenter, i mellanrummen mellan aktörer!

Det bästa exemplet, som jag just nu kan komma på, på kritiskt tänkande, är de sprängskisser som visades i Uppdrag gransknings studie av Ingvar Kamprad och IKEA. Den modellen kan överföras till snart sagt allt man är intresserad av att undersöka. Hur är det möjligt att man som förälder kan få en hamburgare, en dricka, pommes frites och en leksak för ca 30:-, på McDonalds? Det är en kritisk fråga som ställs alldeles för sällan idag, oavsett var vi befinner oss eller vad vi önskar? Hur fördelas pengarna som man lämnar till kassören i det nätverk av aktörer som krävs för att våra barn skall bli nöjda och glada? Vill vi veta det, egentligen? Jag tror vi måste försöka, om vi ska få ett långsiktigt hållbart samhälle.

Kommer oljan att räcka över nästa högkonjunktur? Svaret på den frågan ser olika ut beroende på vem vi frågar. Och i USA just nu tror jag inte det är detta man oroar sig för just nu. Men vad vi alla kan veta, till det behövs ingen expert, är att konsumtion i slutändan kräver råvaror. Många gånger ändliga resurser. Och därför vill jag se mycket fler översiktskartor som illustrerar sambanden som bygger det fenomen man är intresserad av. Vilka aktörer är inblandade, och hur ser kopplingarna ut mellan aktörerna? Vad krävs för att jag skall kunna kommunicera med mina vänner via min iPhone? Fisken jag stekte igår, det enda jag fick veta på förpackningen var att den kommer från en odling i Norge. Men fiskarna där behöver fiskprotein för att växa. Varifrån kommer maten som laxen är uppfödd på, och hur påverkar det fisket ekosystemen där och på andra platser. Ställer man sig den frågan kan svaret bli att den fisk jag åt igår ger återverkningar i Afrika. Det är något som Folke Rydén har försökt visa. Jag vill veta sambanden för att kunna ta beslut som leder till långsiktig hållbarhet!

Betänk att den som har makten, till exempel Ingvar Kamprad, har allt att vinna på att den typen av frågor inte ställs. Och just därför måste fler, oftare ställa den enkla frågan: Hur hänger det ihop, egentligen? Den frågan rymmer som jag ser det kärnan i ett kritiskt tänkande som leder till långsiktigt hållbarhet, om tillräckligt många, tillräckligt ofta ställer den i sin vardag. Det är en lösning som kräver uppmärksamhet, uthållighet och kollektiv handling för att bli verksam. Det är så långt ifrån en enkel lösning man kan komma.

Vem tjänar på att den frågan inte ställs?