Förförelsesamhället

Det är säkert svårt att räkna ut exakt, men det verkar vara den allmänna uppfattningen att Demokraterna och Republikanerna tillsammans la ungefär 47 miljarder kronor på marknadsföringen inför presidentvalet, vilket tydligen var rekord. Och som det verkar går utgifterna för reklam upp generellt i hela samhället. På Mediemyndighetens hemsida läser jag att svenska företag investerade 49.5 miljarder kronor i reklam 2022, vilket var ett rekordår (fram till dess). För att ha något att jämföra med noterar jag att den svenska försvarsbudgeten samma år låg på runt 75 miljarder (nästa år uppgår den kostnaden till 138 miljarder). Jag vill undvika fel på grund av min svårighet att rimlighetsbedöma den här typen av uppgifter, så jag lämnar sifferexercisen. Det jag är intresserad av och vill reflektera över här är istället vad reklamen gör med oss; med vårt sätt att tänka och förhålla oss till kunskapen, varandra och inte minst till mänsklighetens gemensamma framtid.

I teorin handlar marknadsföring om att utgöra en brygga mellan utbud och efterfrågan, det handlar alltså om ett förment neutralt medium. Den uppfattningen vill jag problematisera, jag menar nämligen att reklam är något helt annat än ett mellanrum eller en neutral förmedlingskanal. Tvärtom är det mycket som talar för att marknadsföring är en växande kraft i samhället, med agens nog att förändra vårt sätt att tänka och förhålla oss till världen och varandra, vilket valkampanjen i USA tydligt visar. Problemet med det sättet att kommunicera information är att det bara finns utrymme för och möjlighet att sprida enkla budskap om de aspekter man själv vill trycka på. Inom ramen för reklammediet är det omöjligt att fördjupa och nyansera, därför polariserar marknadsföringen samhället och bidrar till fördumningen.

Reklamens negativa effekter ökar dessutom eftersom den kommit att bli ett slags motor i ekonomin, en outtömlig resurs som ger alla vad de vill ha. Det faktum att reklamen är känd för att bidra till att tidningar och andra produkter och tjänster bli billigare om vi konsumenter accepterar reklam, bidrar till att göra reklamen så förförisk. Alla i min generation, tror jag, har dessutom outplånliga minnen av bioreklam, och många längtade efter reklam-TV när den kom till Sverige på 1980-talet. Tanken på att få någonting för ingenting är lockande, men vi vet samtidigt att det inte finns några gratis luncher. När de sociala nätverken lanserades lärde sig många att är det gratis är det du som är varan, sa man då. Men idag när vi upparbetat ett kollektivt reklamberoende är det inget vi gör oss av med i en handvändning, och anledningen till det är att vi låtit oss förföras av marknadsföringens riggade budskap och sockrade anbud.

När reklamen främst fanns som bilder och uppslag i tidningar eller på plakat runtom i stan var den nog ett relativt harmlöst inslag i de allra flestas liv. Det där förändrades dock radikalt efter att iPhone lanserades. Och idag när samhället digitaliseras i rasande takt och våra liv blir allt mer uppkopplade förvandlas reklamen till något helt annat än en metod bland många andra att sprida information och boosta försäljningen för olika varor och tjänster. Reklamen håller bokstavligen på att ta över våra liv, både genom att vi översköljs av den och eftersom den blir allt mer subtil, riktad och aggressiv. Den mest skrämmande faran är dock reklamens förmåga att påverka vårt sätt att se på samhället och förhålla oss till varandra. Via de sociala nätverken som tjänar pengar både på att utsätta oss för reklam och genom att sälja allt mer detaljerade och personliga uppgifter om oss till företag som vill påverka oss att spendera pengar eller tänka si eller så i speciella frågor, gör vi oss själva till slavar under algoritmerna. Likt knarkare ger vi upp allt mer av vår frihet, vilket blev skrämmande tydligt i valet i USA där folket valde en president som vill göra the land of the "free" till en totalitär, kvinnoförtryckande stat.

När reklamen blir en maktfaktor i samhället kommer vetenskapen förr eller senare att uppfattas som ett hot mot marknadsföringens känslobaserade budskap. Kunskapen är redan på god väg att spela ut sin roll i och med att efterfrågan på politiker som säger det folk vill höra lockar allt fler anhängare, vilket är en historiskt ny och skrämmande företeelse eftersom anhängare lyssnar mer på vem som talar och mindre på vad som sägs. Okritiska anhängare är dessutom lojala oavsett vilka konsekvenserna av den önskade politiken blir. De accepterar därför försämringarna som politiken innebär och skyller de växande problemen på invandring eller något annat som partiets företrädare pekar på. Forskare som problematiserar reklambudskapen framstår i ett sådant samhällsklimat som party killers och utbildning uppfattas allt mer som ett hot mot rådande ordning.

Reklamens logik, att konsekvent fokusera på fördelarna och underkommunicera nackdelarna, gör det inte bara svårt att praktisera kritiskt tänkande, som kräver tid och eftertanke. När reklamen normaliseras och blir en allt mer central del av våra liv kommer kunskapen i sig att uppfattas som ett hot. Och om utbildning betraktas som en motståndshandling kommer skolans uppdrag förr eller senare att förändras till att bli en del av förförelsemaskineriet. Stora delar av skolan ägs redan idag av privata aktörer med vinstintresse, vilket i sig är en radikal förändring av utbildningssystemet. Med hjälp av en fatal mix av löften om valfrihet och smutskastning av den skattefinansierade svenska skolan, som innan privatiseringen var en av världens mest aktade skolsystem, lyckades friskolornas ägare, med benägen hjälp av en liten grupp politiker (som sedan fick positioner i företagen) få oss att överge ett system som fungerade klanderfritt. Ju mer reklam vi accepterar, desto dyrare blir det att minska på den, så därför kommer fler och fler att försvara den. Och de som kontrollerar den kanalen in i våra hjärnor kontrollerar oss. 

Om skolan fortfarande var statlig skulle vi på demokratisk väg kunna försvara kunskapen som demokratin är beroende av, men nu finns inte längre den möjligheten, för det skulle innebära skattehöjningar. Istället utsätter vi våra barn redan i skolan, både för mer digitalisering och för den marknadsföring som ägarna av skolorna av skolorna använder för att sprida budskapet om att de driver skolorna för att värna kunskapen. Bevisligen leder nyordningen till försämrade resultat, vilket, surpris, surpris, leder till att det blir svårare att utveckla det vetande och den intellektuella kompetens som krävs för att man ska kunna se vad reklamen gör med oss och vårt tänkande. Kunskapen utarmas först långsamt, sedan allt snabbare, och vid någon punkt har den upphört att fungera. Och medan vi oroar oss för utvecklingen och funderar på hur vi ska göra för att öka barnens digitala kompetens (varifrån kom den befängda idén ifrån) samt undervisar barnen i källkritik, istället för i kritiskt tänkande, normaliseras reklamen, vilket gör det svårare och svårare att försvara en verklig kunskapsskola.

Universiteten är än så länge statliga (i de flesta i alla fall, men det håller på att förändras på olika sätt, bland annat genom att högskolor blir stiftelser och därmed får andra förutsättningar att tjäna pengar). Utbildningen som bedrivs där kan dock bara bli högre och akademisk om resten av utbildningssystemet fungerar, så det är tragiskt nog bara en tidsfråga innan även den högre utbildningen inkorporeras i det ekonomiska system som för länge sedan upphörde att vara ett medel, och som idag är ett mål. Därifrån är steget inte långt till att betrakta forskning som visar på problem av olika slag som ett hot mot den heliga tillväxten. Eller vänta lite, vi är redan där. Den nyvalde vicepresidenten i världens mäktigaste land sa nämligen i ett klipp på nätet att: "Forskarna är fienden." Hoten mot kunskapen kommer dock inte bara utifrån. Allt fler forskare accepterar idag lydigt högskoleledningarnas krav på att dra in pengar och publicera artiklar. Det viktiga är idag inte vad man skriver om, utan var man publicerar sig. Högskolorna konkurrerar nämligen med varandra om vilket lärosäte som publicerar först nyckeltal. Att förlagen som äger journalerna där forskningsresultaten publiceras är några av världens mest lönsamma företag är inget som diskuteras, den som liksom jag värnar kunskapen och den akademiska kvaliteten och som därför pekar på problemen med det produktionstänkande som växer fram på högskolan betraktas som illojal.

Det är dock ingen ond makt som styr den här utvecklingen. Alla är offer, även de allt märkligare ägarna till företagen som tjänar pengar på vår växande oförmåga att bjuda motstånd mot reklamens förödande budskap och dess effekter på våra liv och i förlängningen även för livsbetingelserna för resten av livet på jorden. När Titanic, som i reklamen marknadsfördes som världens modernaste osänkbara skepp, gick under spelade det ingen som roll om man åkte i första eller tredje klass, alla (utom ett litet fåtal) dog i det iskalla vattnet.

Elon Musk, en av världens rikaste, som kommer att få en position i den nya administrationen i det land som vi svenskar sedan kalla krigets dagar lärt oss se som vår befriare, pekar på Mars och lanserar det som en lösning på den klimatkris som till och med marknadsförarna har svårt att få oss att ignorera. En lösning för vem, och på vilket sätt? Att en stenig och ogästvänlig planet i ett tomt universum uppfattas som paradiset och det faktum att Elon Musk och andra ekonomiskt framgångsrika människor välkomnas som frälsare, samtidigt som kunskapsinriktade forskare och dedikerade lärare som talar om behovet av kritiskt tänkande pekas ut som ett hot, säger något om samtiden och det prekära läge som mänskligheten befinner sig i. 

"Allting går att sälja med mördande reklam, till och med konserverad gröt", som man sjunger i den gamla visan ...