Här i veckan var jag och såg utställningen om Banksy på Eriksbergshallen, vilket blev en ganska omvälvande upplevelse. Jag kände så klart till honom, och många av verken är ju kända, men det var något helt annat att få en samlad bild av hans konstgärning. Verken väckte så många tankar om samtiden och de samhällen och den kultur vi människor skapat.
Banksys konstverk väcker så många frågor, han har en enastående blick för vad som betyder något och kommenterar företeelser som konsekvent belyses ur den underordnades perspektiv. Även om allt var tänkvärt och kändes viktigt var det särskilt två verk grep tag om mig, som jag inte kan släppa. Det ena är den här.
Idag känner sig allt fler allt otryggare och det ropas allt oftare på fler poliser. Frågan är om det leder till trygghet, eller om det i själva verket underblåser otryggheten. Bilden berör mig, för jag vill inte leva i ett samhälle där våld betraktas som en lösning. Hårdare tag mot brottslingar låter bra, (det drabbar ingen oskyldig), men det leder till att vi får ett hårdare samhälle eftersom kriminella inte har några planer på att åka fast. När poliserna blir fler och beväpnar sig mer eskalerar våldet, för kriminalitet är ett symptom på något annat. Bilden som visar konsekvenserna av hårdare-tag-politiken och den förmedlar samma kusliga känsla som närvaron av tungt beväpnad polis ger upphov till.
Den andra bilden som grep tag är den här, som går att tolka på många olika sätt.
Jag ser den som en bild av hur Trump bemöttes innan han valdes till president, men även efter och i viss mån fortfarande. Populismen som Trump är en representant för är både ett sjukligt begär efter något som inte är bra för någon, och en obehaglig personkult där väljare förvandlas till anhängare som okritiskt följer ledarens minsta vink. Bilden är en påminnelse om att kunskapen aldrig blir mer användbar och värdefull än vi människor låter den bli. Dumhet går bara att bemöta med kunskap i ett samhälle och en kultur där forskningens resultat respekteras, och så ser det inte riktigt ut i vårt samhälle idag. Människor som skrattade åt först Trumps kandidatur, sedan hans presidentskap och nu hans återvalskampanj blir ett slags möjliggörare eftersom populismen växer när den inte tas på allvar. Och med allvar menar jag inte att man ska lyssna på folks oro (det vill säga införa strängare straff och anställa fler poliser med kraftfullare vapen bara för att väljarna kräver det) eller legitimera populistiska politiker genom att liera sig med dem för att få makt. Man måste förstå vad det är för destruktiv kraft det handlar om och utarbeta strategier för att undanröja efterfrågan på den typen av politik som bygger på hur det känns, inte på vad vi vet, och som bara bryr sig om en enda sak: vad man kommer undan med.
Övertygelsen om att sanningen alltid vinner och att människor alltid är rationella är djupt problematiska villfarelser, det är inte så det fungerar. Människor vet ens massa, men alla har inte förmågan att förstå och använda kunskapen, många vill inte ens lyssna på forskning utan litar mer på dem som säger vad de vill höra.
Banksy ställer frågor och pekar på saker som får en att tänka efter, han har inga svar. Och det är så jag ser på kunskap och lärande också. Vetande går inte att googla fram, bildning som är förutsättningen för att kunna ta kloka beslut tar tid att skaffa sig och vill eller kan man inte överge sina övertygelser efter att man överbevisats om att de saknar grund, kommer man aldrig att kunna röra sig uppåt i vetandets hierarki.
Några ord om rubriken till bloggposten bara, sen återgår jag till helgvilan och uppladdningen inför veckan som kommer. Jag valde den för att den fångar logiken som ger oss hårdare straff, fler poliser och mer populism. Den bygger på den djupt problematiska, men ändå mänskliga, uppfattningen att alla frågor kan besvaras med antingen eller. Antingen är du med mig eller mot. Har man anammat den synen på kunskap kommer man bara att kunna tänka i dikotomier. Öga för öga, tand för tand och blodshämnd känns bra, men det finns inget stöd i någon vetenskap om att det fungerar, tvärtom banar den tanken väg för totalitära regimer. Ska vi kunna värna demokratin och det öppna samhället måste vi förstå det och utveckla kompetens att hantera komplexitet. Det finns varken några enkla lösningar eller gratis luncher, vi måste inse att behöver vi inte betala är det vi som är varan. Vad är vår integritet och frihet värd?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar