Den vetenskaplig metoden är aldrig en utan flera

Naturvetenskapliga forskare talar ibland om den vetenskapliga metoden som om det bara fanns en enda, nämligen den som används inom den positivistiska vetenskapstraditionen, som bygger på statistik och som handlar om att göra produktioner. Den synen på vetenskaplig metod är problematisk på många sätt, dels eftersom den ger skev av att forskning bara kan bedrivas på ett enda sätt, dels eftersom den riktar fokus mot en isolerad del av den komplexa och dynamiska helhet som vetenskapligt sökande efter kunskap faktiskt är. Dessutom går den synen på metod på tvärs mot högskolelagens sjätte paragraf, där det står att forskare är fria att välja metod. Eftersom föreställningen om att det finns en och en enda, vetenskaplig metod är utbredd är det viktigt att göra upp med villfarelsen. Forskningens vetenskaplighet handlar inte om vilken metod (för insamling av empiri) som forskaren använder, utan om hur transparent processen, från syftesformulering till resultat är. Metod är en viktig del av processen, men det handlar om en delaspekt av en större helhet.

Kunskap betraktas idag allt oftare och problematiskt nog som en synonym till evidens, men forskares resultat är inte kunskap, i bästa fall resulterar forskningen i ett gediget underlag till arbetet med att utveckla vetande. Vetenskaplig metod leder absolut till resultat, men det är viktigt att man förstår att kunskapen om det som undersökts alltid är större än resultatet av en eller flera studier. Förståelse och respekt för detta är helt avgörande om man vill utveckla förståelse för det vetenskapliga hantverket, där metod ingår som ett viktigt inslag. För att kunna skriva en bra uppsats är det viktigt att man inte bara väljer en metod (som är godkänd) och följer dess "manual", man behöver skaffa sig en djupare och bredare förståelse än så. Utan en egen uppfattning om vad kunskap är, blir det till exempel svårt att välja metod. Det finns som sagt flera, alla med sina problem och förtjänster. Förutsättningen för att en undersökning ska kunna sägas vara vetenskaplig är att författaren kan argumentera för alla mått och steg som vidtagits i arbetet med att  designa studien och utforma texten.

Talet om den vetenskapliga metoden bygger på den felaktiga premissen att det bara finns en enda metod, vilket är ett ovetenskapligt förhållningssätt till den vetenskapliga hantverket. Vetenskaplig metod är framförallt ett förhållningssätt till kunskap. Metod inom forskningen handlar om att samla in ett rättvisande underlag som kan analyseras, och resultatet av analysen är (i bästa fall) kunskap, men det är som sagt viktigt att komma ihåg att kunskapen alltid är större och dessutom mer osäker än resultatet av en vetenskaplig studie ger sken av. Vetenskapligheten i arbetet kommer inte an på hur säker man är (eller hur många som tänker som en själv), utan på hur medveten man är om grunderna för det man påstår och hur öppen man är för att byta uppfattning (i mötet med bättre argument och empiriska underlag som talar mot ens egna resultat). Utan kritiskt tänkande och ett rörligt intellekt går det inte att tillägna sig förmågan att bedriva vetenskaplig forskning. 

Den viktigaste metodkunskapen är med andra ord förmågan att avgöra vilken metod som är bäst för det syfte och det kunskapsmål som studien utgår från. Detta i kombination med förmågan att tänka kreativt utgör grunden för det vetenskapliga hantverket.