Att bara lära genom att göra (som andra gör), håller på att utvecklas till ett av skolans, den högre utbildningens och forskningens största problem, för om man bara upprepar kommer man aldrig att utvecklas. I skolans lägre stadier är det bra eller i alla fall en förutsättning för lärande att man följer och accepterar det som läraren säger och tar till sig det som står i läroböckerna, men ju högre upp man rör sig i utbildningssystemet desto viktigare är det att man också reflekterar över vad man gör och varför samt med vilka konsekvenser. Och som doktorand och forskare är det en förutsättning att man förstår vikten av att praktisera självständigt, kritiskt tänkande, det vill säga att man inte (bara) följer eller upprepar. Jag ser inga tecken på att synen på kunskap eller skolans och den högre utbildningens uppdrag har förändrats, i alla fall inte i teorin, men i praktiken ser det annorlunda ut.
När arrangörerna av utbildning inte ges full kostnadstäckning och kostnaderna för den växande administrationen av utbildning stadigt ökar måste något skäras ner på. Tyvärr är det tiden som finns för lärande som försvinner. Lärande och kunskapsutveckling tar nämligen tid, och tid är pengar. Kanske är det därför som synen på kunskap och skolans uppdrag håller på att förändras, från att handla om att skapa förutsättningar för lärande vars resultat bedöms, till att idag allt mer handla om att överföra fakta så snabbt och effektivt som möjligt, från skolan som system till eleverna som betraktas som kunder.
Lärande är en analog verksamhet och det är först när kunskapen internaliserats i kroppen och kan användas i andra sammanhang som är det relevant att tala om att man har lärt sig och kan eller behärskar något. I dagens produktionsorienterade utbildningssystem handlar det allt mindre om vad man kan och förstår och allt mer om att man svarar rätt på frågorna på provet, vilket man kan göra genom att upprepa det som står i böckerna eller som sagts av läraren.
Tanken bakom Deweys devis, learning by doing, är bra. Det är genom att använda kunskap (till skillnad från att upprepa fakta) som man lär, och det är bara så man kan bidra i arbetet med att utveckla kunskap senare i livet. Idag ger vi eleverna som går ut grundskolan och gymnasiet betyg som bygger på sådant som upprepats och kontrollerats, vilket gör att de kommer till högskolan utan att förstå hur man faktiskt lär sig nya saker på egen hand. Det räcker inte på långa vägar att kunna googla, och källkritik är inte samma som kritisk utvärdering och bedömning av olika källors kunskapsvärde. Utan reflektion över vad man läser, vem man lyssnar på blir det svårt att lära. Och förutsättningen för att lyckas som student är att man även kan reflektera över sina egna kunskaper i ljuset av andra människors insikter samt inte minst att man äger förmågan att ändra åsikt i mötet med bättre och mer underbyggda argument.
Titta på samhällsdebatten idag. Präglas den av samtal där man lyssnar på varandra och utgår från vad man vet och är villig att utmana sina åsikter och grundläggande antaganden, eller debatterar man för att vinna? Frågan är retorisk. Det var länge sedan politikerna faktiskt lyssnade på varandra och verkligen brydde sig om vad som händer med vårt land på längre sikt än innevarande mandatperiod. Jag tror inte att det är så enkelt som att det handlar om egoism, jag tror problemet är mer komplext än så och att det ligger djupt inbäddat i den kultur som växer fram mellan oss människor. Egoismen och kortsiktigheten är inte problemet utan ett av symptomen på att vi har problem. På samma sätt ser jag NPM i skolan som ett symptom, inte själva problemet. För att kunna bryta den destruktiva trenden behöver vi stanna upp och ta oss tid samt reflektera över kunskapsfrågan och vad det faktiskt innebär att lära sig något. Sen behöver vi jämföra skolan och utbildningssystemet med svaren på de frågorna, och därefter faktiskt förändra organiseringen av utbildning. Eftersom lärande och kunskapsutveckling är något man gör kan skolans uppdrag inte vara att producera nyckeltal! Och eleverna kan och får inte betraktas som kunder -- ansvaret för lärandet måste förläggas där det hör hemma: hos eleven. Lärarens uppgift är att skapa förutsättningar för lärande och att bedöma elevernas kunskaper, inte att överföra fakta och kontrollera att de kam memorera uppgifterna.
Idag utbildas och anställs, helt i linje med rådande kunskapssyn, allt fler kommunikatörer vars uppgift är att föra ut företagets eller organisationens budskap på ett strikt kontrollerat sätt. Eftersom kommunikatörerna liksom alla andra anställda måste vara lojala med den organisation de arbetar för och den heliga tillväxten samt vinsten till aktieägarna måste värnas i alla lägen kommer budskapet som sprids per definition att handla om att försköna verkligheten. Kommunikatörerna utbildas inte till att ljuga, men deras arbetsgivare fostrar dem till okritiska medarbetare som säger det ledningen vill, oavsett hur saker och ting ser ut eller fungerar i verkligheten. Inte för inte blev den första uppgiften för Vita husets kommunikationschef, efter att Donald Trump svurits in, att sprida det felaktiga budskapet att det var fler människor närvarande när han svor att försvara den amerikanska konstitutionen än när Obama gjorde samma sak åtta år tidigare. Trumps presidentperiod borde mana till eftertanke, men istället har den svenska högern anammat hans sätt att se på saker och ting, vilket är djupt oroande. Det handlar inte om höger eller vänster i politiken, utan om anständighet, respekt för människan (och livet på jorden) samt kunskapen.
Skolan spelar en nyckelroll i alla långsiktigt hållbara (kunskaps)samhällen. Därför är det där förändringen inleds. Paradoxalt nog krävs det kunskap och förståelse för att inse behovet av denna förändring så vi befinner oss lite i ett Moment 22, men jag ger aldrig upp hoppet. Flyktlinjer kommer nog inte att förändra världen, men det är en plats där jag kan tänka fritt och lära mig mer genom att reflektera över kunskaperna jag har, de jag saknar och allt som inte går att veta något om. Jag skriver för att lära och reflekterar för att utvecklas, inte för att sprida fakta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar