Nu går arbetsåret in i sin allra mest intensiva fas och många studenter är fyllda av frågor. Och eftersom alla studenter befinner sig i ungefär samma situation och dessutom håller på med liknande uppgifter samtidigt som jag som lärare är fullt upptagen med handledning är det både passande och tacksamt att blogga om en fråga som väldigt många undrar över och har svårt att förstå: Varför "får" man inte använda läroböcker som referens i uppsatser? En liknande fråga är varför det som sägs på föreläsningar inte fungerar som referens.
För att förstå behöver man stanna upp lite och reflektera över vad en referens eller källa är. Det är en hänvisning till en text, film eller något annat där det förekommer uppgifter som går att kontrollera, och kontrollerbarheten är det centrala här. Finns det som hänvisas till inte dokumenterat och går det inte att kontrollera fungerar det inte som KÄLLA. Det som förmedlas på föreläsningarna är inte fakta utan kunskap, och lärarens uppgift är inte att tala om hur det är utan att skapa förutsättningar för lärande. Det jag säger på mina föreläsningar säger jag för att hjälpa studenterna att tänka själva och utveckla egen kunskap om ämnet jag talar om, inte för att de ska upprepa vad jag sagt. Dessutom bygger det jag säger antingen på innehållet i böcker eller artiklar eller på egen forskning, som också publicerats någonstans -- och då är det dessa källor som utgör referensen man ska hänvisa till om man vill använda uppgifterna i ett annat sammanhang. Man refererar inte för att tala om att någon sagt eller skrivit något, utan för att visa varifrån man hämtat uppgifterna som ligger till grund för det egna kritiskt, självständiga och reflekterande svar man skriver ner och lämnar in till sin lärare (för att visa vad man lärt sig och kan) eller publicerar någonstans. Och bedömningen av alla inlämningar och texter handlar om den kunskap författaren till texten visar att hen har, inget annat.
Kritisk och självständig är nyckelorden i och målet med all högre utbildning. Det räcker alltså inte att bara visa att man kan läsa eller lyssna uppmärksamt och sedan upprepa vad man hört, sett eller läst. Det som bedöms i alla inlämningar och som ligger till grund för betyg och examina är de kunskaper, färdigheter och förmågor man kan visa att man har. Om man i sina uppsatser eller hemtentor bara skriver att ens lärare sagt si eller så på en föreläsning eller berättar vad som står i någon av böckerna man läst visar man bara att man kan lyssna och läsa, och det räcker inte, för då upprepar man bara vad andra sagt eller skrivit. Man måste göra något eget av det man läser eller lyssnar till, först då går det att bedöma vad man kan och avgöra hur utvecklade kunskaperna man tillägnat sig är. Och det är DETTA som både studier och forskning handlar om. Därför är det av yttersta vikt att man noga tänker igenom både vilka källor man hänvisar till och framförallt vad man gör med dem.
Det är en avgörande skillnad mellan referenser och källor, och allt beror på hur man använder dem i texten man skriver. Påstår man att det är på ett speciellt sätt vill det till att källan man hänvisar till är kontrollerad och stämmer, annars far man med osanning. Tänk på att det alltid är författaren till texten som skrivits som ansvarar för innehållet. Använder man källor som bygger på felaktiga uppgifter eller uppgifter som inte går att kontrollera går det inte att skylla ifrån sig. Att ange källor är inte att friskriva sig från ansvar. Vill man ge sin lärare cred för något klokt som blivit sagt på en föreläsning eller om man hört något på TV eller sett något i en film som man vill resonera vidare om kan man självklart referera till detta, men det som bedöms är vad man själv gör med det man refererar till. Läroböcker, liksom för övrigt Wikipedia och liknande sajter på nätet, fungerar inte som KÄLLA av den enkla anledningen att de bygger på vetenskapliga referenser (och det är dessa man ska hänvisa till). Läroböcker ger en förklaringar av fenomen och företeelser och är tänka som hjälp i arbetet med att lära sig saker. Som hjälpmedel i arbetet med att utveckla kunskap och förståelse är allt som fungerar bra och ska användas.
När det gäller läroböcker skulle man kunna tänka sig att man använder dessa som medium eller verktyg i arbetet med att utveckla egen kunskap. Självklart ska man läsa noga och lita på det som står i läroböckerna, men inget blir sant bara för att det står i en bok och uppgifter kan dessutom skilja sig åt mellan olika texter. Kunskapen uppstår i arbetet med olika böckers innehåll och ju fler böcker man läser desto djupare och bredare blir en kunskap. Lämnar man in en hemtenta fylld av länkar och referenser spelar det ingen roll att själva refererandet är korrekt utfört, för det som bedöms är ens egna kunskaper, inte förmågan att googla eller läsa innantill. Det finns med andra ord inga genvägar till kunskap.
För att den högre utbildningen verkligen ska kunna sägas vara högre behöver man kunna läsa olika typer av vetenskapliga texter, både böcker och artiklar. Ju närmare själva källan till kunskapen man kan komma desto bättre är det, men av någon anledning uppskattar inte alla studenter detta, och därmed blir det svårt för lärarna att driva på och framhärda. Studenterna är många och lärarna är i minoritet, så lärarnas makt över innehållet i och utformningen av kurserna är begränsad. Därför används fler och fler, och mer och mer pedagogiskt upplagda, läroböcker på högskolan. Människan är till naturen lat och det är en viktig orsak till innovationer och mänsklighetens framåtskridande, men i undervisningssammanhang är det problematiskt att söka efter genvägar eller följa minsta motståndets lag. Vill man utvecklas som TÄNKANDE och KUNNANDE människa är det extra viktigt att man som student -- i alla fall om man verkligen vill lära sig något för livet på kurserna man går, och inte bara studerar för att få en examen -- förstår detta och själv läser vetenskapliga texter och inte bara tillrättalagda läroböcker. Missförstå mig inte, de flesta läroböckerna är väldigt bra, men de är just LÄROBÖCKER som förklara hur man kan tänka för att utveckla kunskap, som behövs bland annat för att kunna avgöra vad som är en bra referens och bygga upp förståelse för hur man kan använda källor för att utforma självständigt kritiska samt välgrundade och logiskt koherenta resonemang som håller för vetenskaplig granskning.
Svaret på frågan om varför läroböcker inte fungerar som referens är med andra ord och i korthet detta: Läroböcker skrivs med utgångspunkt i och med hänvisning till vetenskapliga referenser, och det är dessa man ska hänvisa till för att texten ska hålla för en vetenskaplig granskning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar