Vad vill folket?

Fast vi lever i en demokrati där makten utgår från folket som består av alla som är medborgare i Sverige älskar politikerna att tala om sina väljare och allt de lovat dessa. Väldigt många folkvalda bryr sig dock bara om det politiska spelet. Moderaternas Hanif Bali verkar ha partiets uppgift att locka väljare med alla till buds stående medel i sociala nätverk, för det är där han är aktiv, inte i riksdagen. Poltik är inte längre något som huvudsakligen utförs av representanter för folkvalda partier i utskott och kammaren, den bedrivs lika mycket på ledarsidor och på Twitter, Facebook, Instagram. Och medierna rapporterar tacksamt om olika utspel och kontroverser. Demokratin tas helt uppenbart för given idag, vilket är ett lika allvarligt problem som klimatkrisen som bara kan lösas med demokratiska medel. Det parlamentariska läget under innevarande mandatperiod är hopplöst och det är vi väljare som försatt vårt land i den situation vi har att hantera ett år till, men som mycket väl kan fortsätta efter valet 2022. 

Folket förfogar tillsammans över en enorm kraft, som skulle kunna leda till något konstruktivt men som idag vänds mot vårt land genom att föröda möjligheterna att förvalta samhället, som alla är mer eller mindre beroende av, på ett långsiktigt hållbart sätt. Folket är vi, men det handlar om en helhet som inte består av summan av våra tankar och handlingar och som heller inte går att bryta ner i sina delar och behandlas separat. Folket är en koloss som ingen kan styra eller kontrollera, vad man än tror om den saken. Därför är populismen så oerhört farlig, vilket inte minst visade sig i Washington i januari när Kapitolium stormades. Folket kan påverkas och processer kan sättas igång, men ingen vet vilka konsekvenserna blir. 

Rasismen som yttrar sig på olika sätt, inte minst i Kristerssons tal om att invandring/invandrare är en belastning, är en glöd som som SD hållit liv i länge och som M, KD och obegripligt nog även L nu försöker blåsa liv i eftersom de tror att elden (folkets vrede) går att kontrollera. Historien och allt vi vet om hur människor och kultur fungerar anmäler avvikande åsikt. Alla som förstår och är genuint intresserade av hållbarhetsfrågan inser att alarmklockorna lyser ilsket röda, precis som i kontrollrummet på kärnkraftverket i Chernobyl. Utvecklingen kan ändras och elden går att kyla ner, men det kräver aktivitet från alla som ser faran och vill se en annan utveckling. Det handlar inte om höger eller väster, folket är alla vi tillsammans och vi får det samhälle vi förtjänas. Om vi inte vill ha det som i Ungern måste vi höja våra röster och protestera mot alla förslag som pekar det minsta i den riktningen. Inte bara i kommande val, utan i vardagen och på sociala nätverk. 

Om folket inte vet sitt eget bästa är det bara folket som kan göra något åt saken.