Medveten närvaro, i akademin

I den akademiska världen idag är det svårt att vara närvarande här och nu för att fokusera fult ut på det man gör. Paradoxalt nog är detta en konsekvens av synen på och arbetet med kvalitet. Innan kusen ges finns en massa saker som måste göras, och efter att kursen är klar ska den utvärderas. Eftersom den ena kursen följer på den andra tvingas man arbeta med förberedelserna under kursen före och utvärderingen under kursen efter, vilket gör att man aldrig kan fokusera fullt ut på den kurs man faktiskt är mitt uppe i. 

Att aldrig fullt ut kunna fokusera på det som är här och nu tär inte bara på den som ständigt måste skifta fokus, det går också ut över kunskapen eftersom den kräver eftertanke. Dagens syn på kvalitet är inte anpassad efter kunskapens krav, istället är det kunskapen (eller egentligen kursernas innehåll) som anpassas efter definitionen på kvalitet. Jag skriver för att bearbeta min frustration över dessa sakernas tillstånd. Kvalitetsarbetet har blivit ett självändamål och en egen syssla som tar allt mer tid och kräver allt mer uppmärksamhet och resurser, vilket går ut över kunskapen och lärandet.

Vetenskapliga problem är ohyggligt komplexa och kräver ens fulla uppmärksamhet, så när arbetsdagarna fylls med massa olika uppgifter, alltså förberedelser och efterarbete, kommer det oundvikligen att gå ut över den akademiska kvaliteten. Vill man värna kunskapen tar det idag längre tid att uppnå samma resultat som tidigare eller också förlängs arbetsdagen (trots att man inte får betalt för de extra timmarna). Så där ser min vardag ut. Eftersom jag sökte mig till akademin för kunskapens skull är den jag lever för. Jag skulle kunna göra bara det jag får betalt för, det som min arbetsgivare kontrollerar att jag gör och bara arbeta de timmar jag får betalt för, men då skulle jag inte kunna se mig själv i spegeln. 

Jag känner mig allt mer som ett slags gisslan. Att producera nyckeltal är inte vad jag på skattebetalarnas bekostnad utbildats för. Jag har gått en lång utbildning för att lära mig lära och utveckla kunskap, trots det behandlas jag som vilken handläggare som helst och högskolan betraktas som en myndighet bland andra. Vill vi bygga ett långsiktigt hållbart kunskapssamhälle är det inte hållbart. Synen på vad som kännetecknar och hur man når kvalitet i den akademiska verksamheten måste ändras och anpassas efter kunskapen. Lärarna måste få och kunna fokusera helt och fullt på det som är här och nu i undervisningen. Forskare måste på samma sätt kunna fokusera till 100 procent på forskningen, annars blir resultatet något annat än kunskap.