Opinionspolitik

Demokratin måste respekteras för att fungera, och man måste förstå och acceptera att det aldrig går att luta sig tillbaka och förvänta sig att demokratin ska leverera något. Trots att detta är kunskaper som är lika gamla som demokratin i sig agerar allt fler politiker idag som om demokratiforskarna uttrycker åsikter om Sveriges styrelseskick. Det pratas ibland om politikerförakt, men det vi borde prata om är föraktfulla och kunskapsförnekande politiker som endast bryr sig om det egna partiets opinionssiffror.

Idag vet vi vart den väg som politikerna i varierande utsträckning slagit in på leder. Tänker vi väljare inte om är det inte en fråga om utan när vi får en egen Trump som statsminister, och om demokratin överlever en mandatperiod med en sådan ledare är det mer tur än skicklighet, och några garantier för att en sådan ledare respekterar folkviljan finns som synes inte.

Innan Trump valdes skrattade vi åt honom eftersom vi litade på att demokratin på något magiskt sätt skulle göra att han inte valdes, men så fungerar det inte. Folket får inte den ledare eller politik de önskar sig, de får vad de förtjänar. Tyvärr fortsatte vi att skratta åt Trump, men om inte skrattet fastnat i halsen än borde det göra det nu när han använder makten som folket gett honom åt att underminera valsystemet och demokratin för egen vinnings skull.

I Sverige finns ingen Trump, men hans sätt att se på och utnyttja demokratin har blivit mainstream här hemma. Det finns gott om folkvalda politiker som använder riksdagen som plattform för att sprida lögner och desinformation via Twitter i sin jakt på uppmärksamhet och opinionssiffror. Det finns också svenska partiledare som utan någon som helst skam i kroppen anklagar regeringen för konsekvenserna av en politik de själva ansvarar för, vilket borde vara omöjligt. Hut går dock hem så länge väljarna inte bryr sig om hur saker och ting fungerar och vem som faktiskt ansvarar för vad. Så länge väljarna efterfrågar politiker som gör vad som helst för att vinna eller i alla fall försvåra för regeringen att faktiskt göra sitt jobb kommer problemen som nu skylls på Löfvén och Tegnell att förvärras, och skulle populisterna vinna nästa val kommer problemen att förvärras eftersom opinionspolitik bygger på oppositionsindignation.

Problemet är dels att lögnen alltid är ett mäktigare vapen än sanningen, ärligheten och respekten för komplexitet, dels att medierna inte tar sin granskande uppgift på allvar utan spelar med i sin egen jakt på klick och pengar. Och det verkligt allvarliga är att inte ens Public Service agerar med demokratins bästa för ögonen, trots att man arbetar på folkets uppdrag. Eller det är kanske just det som är problemet, att även Public Service har köpt uppfattningen att politik handlar om att jaga opinionssiffror och att målet helgar medlen.