Hotet mot bildningen är allvarligt

Åren som student är början på en intellektuell resa, om man väljer att se det så och har den inställningen till sina studier. Utvecklingen av förmågan till vetenskapligt tänkande är inget man blir färdig med, det är en dynamisk kompetens som hela tiden utvecklas tillsammans med dig som person. Bildning fungerar på samma sätt, men i och med att allt fler läser färdiga utbildningsprogram har studier på högskolan idag tyvärr kommit att tappa kontakten med bildningen, vilket är olyckligt. Utan bildningsambitioner blir högskolan själlös och kunskapen riskerar att uppfattas som synonym med fakta, (se Nehls 2020: 37) vilket är olyckligt eftersom vetande därmed uppfattas som en avstannad rörelse som stelnat i en fast form. Bildning bygger på en annan syn på kunskap och dess betydelse för utvecklingen av kompetensen att tänka vetenskapligt ska diskuteras här.

Bildning handlar om att skaffa sig perspektiv och bli bättre på att förstå världen omkring sig. Ju mer bildad man är desto fler aspekter av sammanhangen man lever i förstår man och kan värdera och hantera. Även om det inte är det primära målet med studierna bidrar strävan efter bildning till man blir bättre på att upptäcka och analysera mönster i tillvaron, och förståelsen för kunskapen fördjupas när man kan placera den i ett sammanhang. Ju mer man vet desto bekantare blir världen och det som är främmande blir mindre gåtfullt och skrämmande. Bildning skapar på detta sätt förutsättningar för trygghet i tillvaron, vilket kan leda till, men är ingen garanti för, minskad främlingsfientlighet och kunskapsresistens. Om man specialiserat sig på ett område och saknar intresse för kunskap som ligger utanför detta riskerar det som är annorlunda och ovant att framstå som hotfullt och det är lätt att få för sig att det var bättre förr, vilket Steven Pinker i den inspirerande boken Upplysning Nu. Ett manifest för förnuft, vetenskap och humanism, övertygande argumenterar för inte är fallet. Världen vi lever i är föränderlig och om utbildningarna på universiteten blir allt för målinriktade och resultatorienterade finns en uppenbar risk att dess värde minskar. Studenter med bildningsambitioner kan motverka detta, och jag lovar att det är en investering som kommer att betala sig. För att lära sig hantera mångfalden som dagens samhälle präglas av borde inslagen av vetenskapsteori, som Kristensson Uggla (2019) skriver, utökas, men som student finns det mycket man kan göra på egen hand. Bildning är inte svårt att skaffa sig, det enda som krävs är att man avsätter tid och utrustar sig med tålamod. Bildning handlar om att lära sig förstå nya insikter i ljuset till gamla, men också om att hålla kunskap vid liv, om att bredda och fördjupa samt utmana det man vet. Lika viktigt som det är att lära sig nytt är det att göra sig av med eller inaktivera gammal kunskap. Idag ses lärande tyvärr lite för ofta som en linjär process som går från okunskap och hunger efter insikt till kunskap och mättnad, men bildning är komplext och därför är vägen dit alltid en omväg eller ett mål man aldrig når.

Det finns olyckligt nog en rad hot mot bildningen idag. Termen överutbildning, som tyvärr allt oftare dyker upp i samhällsdebatten, är en olycklig och starkt bildningsfientlig tanke som går ut på att svenska studenter läser för mycket och att tiden man befinner sig i utbildning måste kortas. Den typen av förslag går på tvärs mot allt jag lärt mig under mitt liv i akademin och det oroar mig att fler inte reagerar starkare på sådana uttalanden. Med en sådan syn på studier blir det svårt, för att inte säga omöjligt att utveckla vetenskapligt tänkande. Strävan efter effektivitet, som bygger på liknande utgångspunkter, påverkar också högskolornas bildningsambitioner eftersom studenterna bara förväntas läsa exakt så mycket som behövs för att få en examen. Fast hur avgör man vilka kunskaper någon annan behöver? Faktum är att det bara är du själv som kan bestämma vad som är tillräckligt och värdefullt för dig. Framtiden är öppen och det går inte att veta vilka kunskaper som kommer att behövas för att hantera livets och tillvarons alla. Bildningssträvan är ett sätt att använda studietiden klokt, istället för strategiskt, vilket David Epstein, i boken Bredd: Därför lyckas generalister i en specialiserad värld, övertygande argumenterar för är en framgångsfaktor. Han visar att och hur ineffektivitet och bildning främjar kvaliteten i studierna och även kunskapernas långsiktiga värde. Epstein pekar på forskning som ger stöd för tanken att man ska vänta så länge som möjligt med att specialisera sig. En bred uppsättning kunskaper har nämligen visat sig vara förutsättningen för att lyckas på en lång rad områden. Han påpekar att i en komplex och snabbt föränderlig värld är det inte mer specialisering och fördjupning på allt smalare områden som behövs, utan bredd. Tankarna om överutbildning och strävan efter effektivitet går alltså på tvärs mot forskning som handlar om vad som leder till framgång i en värld där datorer tar över allt fler och allt mer specialiserade arbetsuppgifter. Ingen människa kan mäta sig med en dator, så länge man konkurrerar på ett smalt specialområde, men ingen dator kommer under överskådlig tid att kunna utveckla den kompetens som ryms inom begreppet bildning (se Sumpter 2019). Om man inte vill riskera att utkonkurreras av maskiner på arbetsmarknaden är det alltså klokt att satsa på bildning och utveckla sin förmåga att tänka vetenskapligt. Det finns inte ett sätt, en väg till bildning eftersom det inte är ett mål, utan vägen fram. Och det handlar heller inte om en bestämd uppsättning kunskaper utan snarare om en flyktig kvalitet, något abstrakt, öppet och obestämbart som ger liv åt kurserna på högskolan och besjälar akademin.

Betygsfixeringen i dagens utbildningssystem är också problematisk eftersom ett allt för tydligt fokus på bedömningar och examina ger sken av att kunskap går att mäta och kontrollera. Betyg skulle möjligen kunna vara början på bildningsresan, grunden för fortsättningen, ett slags trampolin med vars hjälp man tar sig bortom och förbi kunskaperna man redan har, men när studenter agerar som kunder och kräver valuta för pengarna och den tid de investerar, ställs utbildningen på ända. Utbildning är en investering både för samhället och individen, men kunskap är inte en vara och belöningen av studier kommer alltid först senare. En bildningsinriktad utbildning är inte den kortaste vägen mellan antagning och examen, utan en tidsenhet eller ett utrymme som fylls med mesta möjliga bredd och olika typer av kunskap. Vetenskapligt tänkande handlar om att lära sig hantera tillvarons öppenhet och om att förstå dess dynamik, vilket främjas av bildning. Fokuserar man på bildning kommer man även i kontakt med olika typer av texter och övar upp sin förmåga att läsa och skriva, vilket är viktigt i arbetet med uppsatser. Med ett torftigt språk går det bara att tillgodogöra sig information. Blir språket lite mer utvecklat kan man förstå fakta sedan kunskap och med ett ännu rikare språk inser man värdet av bildning. Vishet kräver därutöver en utveckladfantasiförmåga; att kunna tänka det otänkbara och föreställa sig det som ligger bortom kunskapshorisonten.

En bildningsorienterad högskola fokuserar på frågor, som leder till frågor som leder till nya frågor. Och vetenskapligt tänkande handlar dels om att lära sig förstå vilka frågor som är lämpliga och framåtblickande, perspektivgivande och kritiska, dels om förmågan att avgöra vad som är lämpliga svar, samt (och detta är viktigt) att inga svar med absolut visshet kan sägas vara givna eller definitiva. Förmågan att ställa bra frågor är en viktig kompetens och bildning främjar utvecklingen av den. I dagens högskola lär man sig snarare vad man ska svara. Därför har vi en lång väg kvar och massor av hårt arbete innan vi ens kan börja hoppas på en bildningshögskola, men som student finns det alltså massor man kan göra på egen hand. När jag lyssnade på Sven-Erik Liedman på en konferens för några år sedan avslutade han med några tänkvärda ord som visar varför bildning är så viktigt: ”Vi är alltid på väg mot ett hem vi aldrig har varit i”. Bildning kan sägas vara det där hemmet eftersom det inte går att definiera exakt vad det är. Det handlar inte om en fastställd lista på saker man kan plugga in utan snarare om kompetensen att vid varje givet tillfälle ta kloka och hållbara beslut med stöd i bästa möjliga kunskap. Om bildning är en resa mot ett hem man aldrig varit i, är det viktigt att känna igen det när man väl finner det.