Några principer alla borde kunna ställa upp på

Väldigt många satt uppenbarligen som jag klistrade vid CNN eller något annan nyhetskanal, spänt väntande på det efterlängtade resultatet att Donald Trump förlorar makten över USA. Det drogs en suck av lättnad hos så många människor och scenerna från New York med jublande människor och det gripande inslaget med nyhetskommentatorn som grät av tacksamhet över att Trumps mardrömsregim går mot sitt slut blev känslosamt. Även om jag personligen inte drabbats av Trumps politik har åren med märkliga utspel, idiotiska påståenden, arrogans, narcissism och förakt för medier, demokratin och kunskapen varit påfrestande. Jag har vigt mitt liv åt kunskapen och Trump har banat väg för liknande politiker här hemma och på andra håll i världen. Dessa försvinner naturligtvis inte, och faran är självklart inte över. Biden/Harris har ingen lätt uppgift och många kommer oundvikligen att blir besvikna. Men de lyssnar på vetenskapen, respekterar demokratin och är anständiga -- därför somnade jag med en ro i kroppen och vaknade med en skön känsla av tillförsikt. 

Jag orkar inte tänka på tiden fram till januari, som säkerligen kommer bli turbulent, men talet där Biden utlovade en enande poltik fyller mig med hopp. Trump har delat landet och gett sina "supportrar" vad de önskar sig. Han har medvetet söndrat, föraktat forskarna och spridit lögner. Så kan man inte bygga ett land för framtiden. Fyra år till med den politiken och honom vid makten hade varit en katastrof för klimatet, vetenskapen och demokratin. Faran är inte på något sätt över, men nu finns i alla fall förutsättningar för en mer enande politik.

Jag tror synen på politik behöver förändras om demokratin ska kunna överleva och inte urarta i en kamp mellan klaner och dynastier. Politiker ska leda LANDET, inte ge "sina" väljare vad de önskar. Presidenter och Premiärministrar företräder alla, inte bara en utvald del av befolkningen. Alla håller inte med om detta, särskilt inte populister som Trump, Åkesson och andra. Jag hävdar inte att jag har rätt, men jag har i alla fall rätt till mig åsikt, som bygger på det jag lärt mig genom studier och erfarenhet. Hela tanken om höger/vänster och debatten som utgångspunkt finner jag förlegad. Jag efterlyser en politik som till huvuddelen bygger på principer som alla borde kunna ställa upp på, sen kan man överlåta en mindre del av besluten på partier som avgör riktningen på marginalen.

Alla borde kunna enas om följande, tänker jag:

Alla som arbetar heltid måste kunna leva på sin lön. Det borde vara förbjudet att anställa någon om man inte kan betala en lön och tillhörande sociala avgifter. Det är cyniskt att utelämna fattiga människor som kämpar för sin överlevnad åt arbetsgivare som utnyttjar situationen. Demokratins uppgift är att skapa en känsla av grundtrygghet. Därför behövs över trygghetssystem som fungerar så att ingen faller igenom helt. Jag förstår att vi lever i en globaliserad värld och inte helt kan bestämma, men inget land tjänar på att konkurrera med andra länder om vilket land som erbjuder lägst löner och sämst trygghet. Alla länder tjänar på att samverka och just eftersom vi lever i ett uppkopplad och sammankopplad värld borde det kunna gå, om tillräckligt många vill och är lojala med tanken.

Skola och utbildning är inte bara en förutsättning för demokratin och utvecklingen av samhället och arbetsmarknaden, det är framförallt en angelägenhet för alla och bör därför drivas och bekostas av staten. Skatt är som sparande, en investering i allas gemensamma framtid. Och ju bättre man lyckats i ett system, desto mer tacksamhet borde man kunna känna. Det går inte att bygga ett samhälle och en hållbar framtid för alla på känslor och egoism, bara på kunskap. Och den äger ingen, alla har förmågan att lära och bör därför få chansen att utbilda sig i en likvärdig skola och högre utbildning. Eftersom samhället som helhet tjänar på detta borde alla kunna enas om att det är klokt. Om dumheten får fäste och sprider sig är det dåligt för alla!

Sveriges offentlighetsprincip är unik i världen och transparens är viktigt. Samhället tjänar inte på hemlighetsmakeri, därför är öppenhet en förutsättning för demokratin. Företagshemligheter tjänar bara ägarna, inte samhället, kunskapen och den långsiktiga hållbarheten. Korruption växer bakom stängda dörrar och därför är öppenhet en förutsättning för demokrati och hållbarhet.

Det finns säkert fler principer, men poängen är att det inte behövs så många för att skapa förutsättningar för ett värdigare och mer hållbart samhälle där så många som möjligt kan finna sig tillrätta och skapa sig en plattform för att försöka förverkliga sina drömmar, för sin egen och det allmännas skull. Om två år är det val i Sverige. Om det parlamentariska läget inte förbättras finns en uppenbar risk att vi får en regering som liknar Trumps, och det vore en katastrof. Vi behöver också enas och fokusera mer på våra gemensamma intressen än på olikheterna. Tillsammans och med utgångspunkt i kunskap är vi starka, ensamma och styrda av känslor går vi under, förr eller senare.