Lotterilogik bygger inga hållbara samhällen

Just nu är jag inne och föreläser på en kurs för ingenjörer, om etik och sociala aspekter av hållbarhet. Varje gång jag håller dessa föreläsningar blir det tydligt dels hur viktigt det är med kunskap om hur samhällen organiseras och vad som krävs för att värna demokratin, dels hur lite människor i gemen vet och förstår om dessa saker. Okunskap är grogrunden för populism, som lever i sybios med bristande intresse för politik. Jag är rädd att inte ens Donald Trumps agerande efter valet i USA fungerar som en påminnelse om hur bräcklig demokratin är, tvärtom finns en uppenbar risk att stödet för honom växer. Ointresse och växande klyftor får tragiskt nog konsekvensen att människor börjar misstro systemet som de är beroende av. Trump och andra populister lever på människors desperation och misstro, därför utgör lögner och halvsanningar en så stor del av deras retorik. Varken demokratin eller kunskapen, som är varandras förutsättningar, kan bjuda motstånd mot ignorans. Den som erbjuder enkla lösningar på komplexa problem och som talar mer till känslorna än till förnuftet och kunskapen kommer att bli enklare att förstå — men vill vi fortsätta leva i ett demokratiskt och öppet samhälle måste vi alla ta ansvar och engagera samt skaffa oss kunskaper om hur saker och ting ser ut, fungerar och hänger ihop.

Vad som är rimligt att betala i skatt, till exempel, är inte en fråga om vad man tycker. Demokratin kostar pengar och vi får vad vi betalar för. Ett väl fungerande rättssystem och ett polisväsende som kan hantera problemen i samhället, kostar vad det kostar, liksom en fungerande skola och vård för alla samt ett starkt försvar och inte minst underhållet av den infrastruktur som är en förutsättning för allt annat. Om samhället inte kan bära sina kostnader och det uppstår problem går det naturligtvis att byta ut ansvariga chefer eller skylla på invandringen, men DET löser ingenting, det bara förvärrar problemen. Så länge vi lever i en demokrati är det vårt gemensamma ansvar att skapa förutsättningar för tjänstemän, lärare, vårdpersonal och andra att utföra sitt arbete på det sätt vi önskar oss. Om inte vi betalar tillräckligt i skatt är det vårt eget fel att samhällsservicen demonteras och demokratin urholkas. Problemet med populismen är att dess företrädare och de som lockas av budskapet inte bryr sig om den här typen av komplexa samband.

Vi behöver göra upp med den lotterilogik som råder idag, där alla identifierar sig med säljaren, arbetsgivaren och vinnarna i nuvarande system. Är man fattig kan lösningen ALDRIG vara att köpa fler lotter eftersom den typen av system bara genererar en liten andel vinnare. Lotterisystem lever på att hålla drömmen om storvinsten levande. "Lätt att vinna", "Snabba utbetalningar av vinst", "Enklaste kasinot på marknaden", "Plötsligt händer det". Om det bara handlar om en lottorad och några Trisslotter i månaden är det oproblematiskt, men om man får för sig att samhället fungerar på samma sätt ber man om problem. Samhället är ett SYSTEM med både vinnare och förlorare, med både köpare och säljare, och vi är alla både och. Handeln med bostadsrätter är ett nollsummespel eftersom man köper och säljer på samma marknad. Det är ett pyramidspel som finansieras av de som kommer in i spelet, det vill säga våra barn och kommande generationer. Det jag vinner förlorar alltså mina barn. 

Drömmen om att bli rik är mänsklig och evig, men samhällen som skapats för vinnarna är och kan aldrig bli hållbara. Prioriteras arbetsgivarna och miljardärerna blir alla andra förlorare. Jag och du kanske tror att vi kommer klara oss, och möjligen lyckas vi också, men ALLA kan aldrig bli vinnare -- det är omöjligt. Dagens skattepolitik är skapad för och gynnar ett litet fåtal, som blir rikare och rikare och samtidigt färre och färre, på alla andras bekostnad. Paradoxalt nog säljs systemet in med slagordet att skatt är stöld. Och så här kan och kommer det fortsätta så länge som det stora flertalet är övertygade om att de är mer kompetenta än majoriteten. Att skylla på invandringen är som att kissa i byxorna när man fryser, det känns bra för stunden men leder till att problemen förvärras.

Ska samhället kunna bli hållbart måste demokratin försvaras och det låter sig bara göras om samhällsinvesteringarna i infrastrukturen, vårdapparaten, utbildningssystemet, rättsväsendet, polisen och försvaret ökar, vilket oundvikligen innebär höjda skatter. Villfarelsen om att det skulle innebära kommunism sprids av populister. Den rådande synen på politik, som bygger på att högerpartier sänker skatter och vänsterpartiet höjer skatter, är både fördummande och förödande — det är lika ignorant och korkat som Marie Antoinette som lär ha sagt, om folket som saknade bröd, att de kan äta kakor. Lotterilogiken bygger på att man ska unvika nitlotter och bara köpa vinstlotter. Ann Wibbles berömda spartips, att ha en årslön på banken, är samma ohållbara andas barn.

Skatt fungerar som sparande, och politik handlar om hur samhällets investeringar förvaltas. Populister är som säljare av mirakelmedicin och alldeles för många köper deras löften om att allt ska bli bättre bara vi betalar mindre i skatt. Kunskap är en förutsättning för demokratin på samma sätt som demokratin är förutsättningen för kunskap, men om allt fler väljer känslor och ignorans kan inget hållbart samhälle växa fram. Den företagare som prioriterar vinst eller som inte har råd att betala anständiga löner ska inte hjälpas, för om sådana verksamheter subventioneras undergrävs samhället. Anställda och givetvis även företagare som drabbas av konkurser på grund av dålig lönsamhet måste dock erbjudas skydd. Det så man bygger tillit i samhällen och ger alla en chans att bidra till det allmänna. Dumhet och orimliga förhoppningar leder i motsatt riktning.