En perfekt lärobok är ingen LÄRObok

Jag skriver böcker att tänka med och inspireras av, inte böcker där jag överför fakta. Både min förra bok, Hur blir högre studier högre och den bok som kommer i januari, Nybörjarens guide till vetenskapligt tänkande, är böcker att lära med, inte av. Dagens studenter lever i ett helt annat samhälle och kommer till en helt annan högskola än jag, och det ställs helt andra krav idag för att ta poäng och klara sin examen. Kunskapen och lärandet har dock inte förändrats, bara den akademiska kulturen. Behovet av kunskap är dessutom större idag än på 1990-talet. Jag är djupt oroad över vart Utbildningssverige är på väg, och dessa båda böcker tillsammans med den bok jag börjat skissa på (om kunskapens teori), är mitt bidrag till strävan efter att motarbeta den populism och kunskapsresistens som dagens marknadsskola ägd och dränerad på pengar av riskkapitalister inte förmår hindra framväxten av. 

Länge klagade jag på studenternas bristande intresse, dåliga förkunskaper och oförmåga att ta eget ansvar, men det är ingen framkomlig väg. Varken jag eller studenterna fick ut något av det. Både mitt jobb och deras tid i utbildning blev tråkigt. Det var befriande när jag för ungefär två år sedan tog mod till mig och bytte perspektiv. När jag insåg att jag varken kan eller ska ta ansvar för studenternas lärande, det problemet äger de, inte jag, och istället började utarbeta tankar och exempel som kan fungera för att övertyga studenterna om att det ligger i deras intresse att kräva mer att läsa, svårare uppgifter och mer krävande examinationer, var det som det lossnade. Hur blir högre studier högre, skrevs i ett enda rus av inspiration. Jag tar där inga som helst hänsyn till vad man borde säga eller göra och sneglar inte på andra läroböcker. Jag ger studenterna min bild av hur högskolan borde vara och försöker med hjälp av olika berättelser och bilder inspirera dem att ta tiden som student på allvar. Jag delar med mig av mina egna tillkortakommanden och visar hur problem kan vändas till fördelar. Boken handlar inte om hur man ska göra utan om hur man kan tänka för att studierna ska leda till fördjupade kunskaper och livslångt lärande, vilket är något helt annat än en examen.

Nybörjarens guide till vetenskapligt tänkande är inte lika personlig, men jag har även här tagit mig friheten att tänka utanför boxen. För att kunna skriva en uppsats som inte bara uppfyller formkraven och får godkänt, utan faktiskt leder till ny kunskap och förståelse för vad vetenskap är och vad som krävs av den som vill säga något som håller för en vetenskaplig granskning börjar jag inte med att ge instruktioner för hur man ska göra. Bokens två första kapitel handlar om viljan att veta och kunskapens väsen. Kapitel tre handlar om PRINCIPER för uppsatsskrivande och boken avslutas med ett kapitel där normer, bildning och etik diskuteras ingående, sedan avslutas boken med två berättelser från min tid som student där jag visar hur man kan lära sv sina misslyckanden.

Min fasta övertygelse och utgångspunkten för både läroböckerna och boken om mellanrummen som jag nu kommer fokusera på att slutföra (har skrivit ut manus i sin helhet och ska börja läsa nästa vecka), är att vägen till KUNSKAP alltid är en omväg. Det finns inga genvägar till akademisk kvalitet och utveckling av intellektuella förmågor. Bildning är nyckeln till framgång, och bildning kännetecknas av överflöd. Verksamheten idag på högskolan utgår från NPM, som bygger på strömlinjeformning, målstyrning och kvalitetssäkring, vilket gör att det växer fram ett fiktivt behov av tydligt instruerande och pedagogiskt upplaggda läroböcker som ger studenterna exakt vad de behövet för att nå upp till lärandemålen. Den tanken går på tvärs mot allt jag kan och vet, och den inte bara hotar att undergräva akademin, den banar paradoxalt nog även väg för just den populism och kunskapsresistens som alla tänkande människor skräms av eftersom det undergrävder demokratin, det öppna samhället och medmänskligheten. En instrumentell högskola är dränerad på liv och är fokuserad på produktion av mätbara nyckeltal. Detta vill jag motverka genom att visa studenterna hur de kan tänka och agera för att tiden de lägger på studier inte ska bli bortkastad, vilket den blir om de gör vad som nuvarande system förväntas av dem.

Kunskap är inte makt, vilket inte minst utvecklingen av högskolan och förändringarna i akademin visar. Den som vet och värnar kunskap, bildning och intellektuell utveckling uppfattas idag tyvärr allt mer som ett problem. Högskolans verksamhet ska liksom näringslivets effektiviseras, trots att den bästa vägen till kunskap och intellektuell utveckling inte är den snabbaste och rakaste. Det spelar ingen roll, forskare anses som vilka anställda som helst som ska följa order och inte bråka, trots att det finns goda skäl för det och även om kraven från kollegiet ligger helt i linje med högskolelagen. Lärare som jag har ingen makt att förändra, trots att vi har kunskapen och ser problemen. Men studenternar många och de skulle kunna driva på och ställa krav som leder till förändring. Fast så kan det bara bli om de inser vad de går miste om i dagens högskola, som tragiskt nog allt mer liknar gymnasiet. Mina böcker ser jag som ett försök att inspirera till en annan syn på skola, utbildning och kunskap. Och den synen behövs, annars finns en uppenbar risk att Sverige blir som USA, eller i alla fall att stödet för populistiska partier ökar, vilket är en konsekvens av att förståelsen för kunskapen och dess värde sjunkit dramatiskt här under 2000-talet.

Jag väljer att tro på framtiden, och blir det inte som jag hoppas har jag i alla fall gjort vad jag kunnat och fått möjlighet att jobba med det jag tror på och brinner för.