Utan hänsyn tagen till det parlamentariska läget går det inte att uttala sig om politiska beslut som tas i demokratier av ledare som respekterar demokratin. Att leda en demokrati är något helt annat än att leda ett företag eller agera diktator. Demokratiskt valda ledare styr inte och kan heller inte ställas till svars för utfallet på samma sätt som ledare med makt att ta enhälliga beslut. Förståelsen för detta är idag tyvärr minst sagt bristfällig, vilket oroar mig eftersom demokratin är bräcklig och kräver både kunskap och förståelse för att fungera.
I helgen började jag läsa Barack Obamas memoarer. Jag läste hans förra bok, där han talade om sina visioner för presidentskapet han kandiderade för och sedan även vann. Yes we can, var hans budskap och i sitt installationstal påpekade han gång på gång att genomförandet av förändringen var en stor och kollektiv utmaning, att det skulle ta tid, förmodligen mer än åtta år. Trots det togs han emot som ett slags frälsare och därför blev besvikelsen över uteblivna resultat större än om någon annan valts. Det om något är en illustration av demokratins dilemma. Besvikelsen över att Obamas politik inte levde upp till förväntningarna gjorde att det amerikanska folket valde Trump, en företagsledare eftersom han ansågs vara precis vad som behövdes. Trump har styrt Amerika på samma sätt som sina företag: genom att förhärliga sig själv och sin egen förmåga och förneka fakta. Folket fick vad de önskade, en odemokratisk ledare. På fyra år har det demokratiska systemet konsekvent underminerats och det kommer att ta långt mer än fyra år att reparera skadan eftersom det är svårt att värja sig från konspirationsteorier och misstro.
Amerika och resten av den demokratiska världen behöver ta Obamas ord Yes WE can, på allvar. Istället ägnar sig förfärande många åt att leta efter en ny och bättre frälsare. Obama anklagas för oförmågan att genomföra sina visioner och istället för att anpassa förväntningarna efter verkligheten väljer man att kritisera alla problematiska beslut som togs av hans administration. Obamas bok handlar om hans liv och visioner och jag menar att det är DETTA man borde diskutera. Demokratiska ledare ska formulera visioner och sedan göra vad de kan för att förverkliga dem, men eftersom ett demokratiskt system är väsensskilt från ett företag, är ansvaret för utfallet alltid kollektivt -- i både med och motvind. Obama lyckades med mycket, men inte med allt. Fängelset på Guantanamo stängdes inte, till exempel, trots att han lovade. Hade han varit diktator hade han kunnat ställas till svars för alla beslut som togs under hans tid som president, men nu var han en DEMOKRATISK ledare som under en stor del av sin tid som president tvingades arbeta i motvind eftersom makten är delad och Republikanerna hade majoritet i senaten.
Demokratier byggs underifrån och makten utgår från folket som HELHET. Även om över hälften av väljarna denna gång valde Biden/Harris valde trots allt nästan lika många Trump och som det verkar kommer Senaten att fortsätta domineras av Republikaner. Utan hänsyn tagen till det parlamentariska läget går det inte att bedöma någon demokratisk ledare rättvist. I Sverige kämpar regeringen för att navigera i ett minst sagt oklart läge, samtidigt som oppositionen dyker upp i TV varje kväll för att lufta sin indignation och upprepa sitt mantra: För lite, för sent! Utan förståelse för förutsättningarna och ödmjukhet inför svårigheterna urholkas demokratin och banas väg för totalitarism.
Yes we can är som jag ser det precis vad det handlar om. Valet av en president eller som här hemma ett parti som ska leda landet handlar inte om att få vad man önskar utan om att bygga ett samhälle som är bra för alla genom kompromisser och lyhördhet. Tron på en frälsare är förkastlig oavsett vad det är för ledare man knyter förhoppningar till. Demokratin fungerar som pandemin: ska vi klara oss helskinnade genom prövningen måste vi ta kollektivt ansvar och inte anklaga våra folkvalda ledare för problemen som uppstår när vi inte följer rekommendationerna eller önskar oss det orimliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar