När ondska blir norm och godhet måste förklaras

Studsade på följande rubrik i dagens DN: Priset för godhet -- 90 miljarder. Artikeln handlar om att den norska oljefonden "förlorat" pengar genom att välja etiska fonder och hållbara investeringar. Sanningen är i själva verket att oljefonden inte alls förlorat pengar. Möjligen har man tjänat lite mindre på att välja investeringar som är långsiktigt hållbara, än om man valt att ge stöd åt hänsynslösa företag vars verksamhet utmanar klimatet, demokratin och livet på jorden.

Kritikerna mot normkritik vill få det till att det handlar uteslutande om genus och sexualitet eller om att utjämna alla skillnader, vilket är en subversiv lögn. Normkritik handlar om att undersöka dels vad som tas för givet, dels vilka konsekvenser accepterandet av det förgivettagna får. Och i relation till resonemanget i artikeln handlar det om att uppmärksamma vad som problematiseras: GODHET, vilket är ett förklenande sätt att tala om hållbarhet. Den som tar hand om sin egen hälsa för att öka chanserna att leva ett långt och lyckligt, meningsfullt liv gör det inte av godhet. Att intressera sig för kunskap, följa med i forskningen och dra slutsatser om vilka livsval som är klokast idag, imorgon och på lite längre sikt handlar om intelligens och kunskap, inte om godhet.

Den tragiska och djupt oroande slutsatsen av artikeln är att kortsiktiga, egoistiska, ekonomiska intressen är norm idag och att "godhet" är det som måste förklaras. Vill vi leva i ett samhälle där den som vill väl ifrågasätts och måste förklara sig, och där den som bara bryr sig om sin egen ekonomiska vinning hyllas som en hjälte för att hen tjänar mest pengar? Jag ser det som cyniskt och ohållbart, som ett tecken på vilja problem och utmaningar vi står inför och har att hantera.

Kloka och hållbara investeringar skulle kunna vara norm, och i ett sådant samhälle skulle norska oljefondens investeringsstrategi lyftas fram som ett föredöme. De gör som sagt ingen förlust! Att lyfta frågan om hur mycket MER pengar man skulle kunna "tjäna" genom att investera i oetiska och ohållbara verksamheter är ett sätt att underminera arbetet för hållbarhet. Det är väldigt långt ifrån ett objektivt påpekande, det är en politisk partsinlaga som lobbar för ett samhälle där rovdrift på miljön och utnyttjande av människor och djur är norm och där "godhet" och vishet ses som subversiva tankar och verksamheter.

Vad är nästa steg, att börja tala om hur mycket samhället "förlorar" på skola och utbildning, eller hur mycket vården och omsorgen om de svaga "kostar"? Det är detta normkritik handlar om; kritiska granskningar av det som tas för givet och därför inte ens uppfattas som något man överhuvudtaget kan diskutera. Vi har alla ett ansvar att diskutera dels vad vi tar för givet, dels grunden för det; liksom konsekvenserna av tänkandet och handlingarna det leder till.