Underhåll, vem bryr sig?

Krav på effektivisering, kostnadsminimering, vinstmaximering och en allt mer utbredd nyttofixering. Strategier för styrning och kontroll mot mål som bryts ner i delmål, vilka följs upp. Anställdas behov av trygghet betraktas anses vara ett problem, samtidigt som de alltid förväntas företräda arbetsgivaren och alltid vara en positiv ambassadör för företaget. Visselblåsare som blir utfrysta och uppfattningen att kritik är samma sak som illojalitet. Aktvitesbaserade kontor, individuell lönesättning. En administration apparat som kräver allt mer av allt fler. Prestationsmätning, uppföljning, kontroll och utvärdering. Ett livspussel som blir allt svårare för allt fler att få ihop. Och här talar vi om de som har ett jobb, de andra låtsas vi som de inte finns. Orden beskriver det vi gör med och mot VARANDRA. Det är VÅRT Sverige av idag det handlar om, inte om oro inför framtiden.

Rapporterna om ett allt varmare klimat som driver allt fler människor på allt fler platser på jorden från hus och hem kommer tätare och tätare. Värmerekord slås gång på gång. Smältande glaciärer i Himalaya påverkar över en miljard människor. Coloradofloden håller på att sina och vattenförsörjningen i Kalifornien är hotad. Den ryska tundran smälter och frigör metangas.

Och allt fler väljare sätter sin tillit till Jimmie Åkesson. Han företräder en politik som sätter känslorna före fakta och skyller alla problem på invandringen. Donald Trump bygger murar, anklagar medierna för fake news och kommunicerar med folket via Twitter, samtidigt som Engelsmännen isolerar sig från Europa.

Signalfel ropar en mekanisk röst i högtalarna. Förseningarna är preliminära och kan ändras till en tidigare eller senare tid. En stund senare meddelar samma röst att tåget är inställt och hänvisar till nästa avgång, som är sen på grund av sen tågvändning. Och när passagerarna på det proppfulla tåget äntligen anländer till centralstationen hoppas personalen ombord att de haft en behaglig resa och tackar alla för att de tänker på miljön och åker tillsammans.

På börsen går det uppåt, eller har i alla fall gjort det under många år. Kanske är vi på väg ut ur en högkonjunktur. Hur ska det då bli. Om de senaste åren präglats av ekonomisk optimism; vad kommer vi då att skylla på och göra med och mot varandra när det blir lågkonjunktur. Om vi inte ens har råd eller tid eller ork att ta hand om varandra och underhålla livsnödvändiga system, miljön och personalens hälsa i en högkonjunktur; hur ska vi då kunna göra det om och när konjunkturen viker.

Är det mer effektivisering, fler skattesänkningar, ökade krav på prestation, lönsamhet och nedskärningar av alla offentliga utgifter som är lösningen? Privatiseringar och valfrihet, är det vägen fram för samhället och breda laget av befolkningen?

Eller är det precis tvärtom ...