En bok, ett ögonblick i sänder

Idag ska jag presentera mina tre böcker om kultur, kunskap och förutsättningar för hållbar utveckling. Vaknar, fylld av blandade känslor. Å ena sidan är det stort och mäktigt, å andra sidan tvivlar jag, både på att jag är någon och på att det jag säger är något att ha. Sådär har det alltid varit dock, det är så jag fungerar, det är både min styrka och min svaghet. En sak vet jag. Böckerna är för det första det största projektet jag någonsin rott i land. För det andra har jag äntligen tillåtit mig att fullt ut gå helt min egen väg, hela vägen. Det var viktigt för mig eftersom jag alltid fått höra av andra vad man kan och inte kan och hur saker och ting ska göras, alternativt att så kan man absolut inte göra. Jag hävdar inte att jag har rätt, bara att man kan och bör tillåtas bedriva vetenskap på olika sätt och att ingen på förhand bestämt kan hävda att det eller detta är det rätta. Dessutom fortsätter resan, för jag ser böckerna som ett slags skisser till den bok som jag känner finns där inne, mellan raderna och som jag nu håller på att redigera; mitt livsverk.

Jag är inställd på att ingen kommer. Alla publiksiffror över tre ser jag som en stor framgång. Det jag ska tala om är abstrakt kulturteori och böcker med ordet kunskapsteori i titeln blir inga kioskvältare. Det som gör att jag trots allt vågar och anser det mödan värd att utsätta mig för detta är dels att jag får chansen att tala om mitt livsverk, det jag ägnat närmare tio år av mitt tänkande/skrivande liv åt, dels för att jag menar att kunskapen som finns dold i böckerna behövs i samhället för vi ska kunna hantera de allt mer uppenbara problemen. Mer av samma är inte lösningen; det krävs nytänkande. Framförallt krävs bättre förståelse för kulturen som uppstår mellan oss människor och som både påverkar och påverkas av oss, men som idag förnekas (vilket paradoxalt nog också är kultur).

Var och en av böckerna cirkulerar kring ett centralt begrepp, och det är begreppen som presenteras. För mig som kulturforskare är teorier och begrepp inga hypoteser som ska testas, utan verktyg att tänka med. Böckerna bygger inte på någon empiri, av den enkla anledningen att kultur är FÖRÄNDRING mer än något annat, och den går bara att studera indirekt. Empirin som hänvisas till i böckerna och min forskning finns överallt och kan tolkas på olika sätt. Därför behövs det verktyg. Framförallt behöver verktygen spridas vitt och brett i samhället, för det är först när många gör sig medvetna om och försöker förstå kulturen man lever i som det går att arbeta målmedvetet med förändring. Dagens kulturförnekande kultur gör oss och vårt samhälle till rön för vinden, som hjälplöst tvingas se på medan allt som var fast löses upp framför ögonen på oss. För många leder detta till rädsla och osäkerhet, vilket i sin tur leder till sökande efter syndabockar. Det faktum att främlingsfientliga krafter och politiska partier som erbjuder enkla lösningar ökar är ett tecken på bristen på kunskap om kultur. Och det är ingen slump att företrädarna för dessa partier ger sig på kulturvetarna. Det är för övrigt ytterligare en anledning för mig att presentera böckerna offentligt. Jag vill kunna se mig själv och mina barnbarn i ögonen och ärligt kunna säga: Jag gjorde vad jag kunde för att sprida insikt om sakernas tillstånd och skapa förslag till konstruktiva vägar fram.

Den första boken handlar om SAMTAL; som metod för kulturforskning, som livshållning och kunskapsutvecklande praktik. Det samtalas på tok för lite idag, men debatteras desto mindre. Vi måste ta debatten sägs det, men debatten är de oärligas, de giriga och framgångssökandes metod att vinna. Samtal gör alla till vinnare, för där finns lyssnar man på vandra och det finns plats för tystnad. Samtalar gör man för kunskapens skull, för att lära sig av varandra. Inte för att nödvändigtvis och till varje pris komma överens. Idag lever vi i en debattkultur, men vad vi behöver är en mer samtalande kultur. Den enda vägens politik har dominerat allt för länge. Nu är det dags att bana väg för mångfald, i ordets alla betydelser. Mångfald är förutsättningen för långsiktig hållbarhet, inte något socialt experiment som leder till lycka för alla, vilket företrädarna för främlingsfientliga krafter försöker få oss att tro. Det mångkulturella samhället är varken en utopi eller en edens lustgård där alla lever lyckliga. Det är oerhört svårt och fyllt av problem, och för att kunna hantera det krävs breda och djupa kunskaper, bland annat om kultur.

Den andra boken heter Studier av förändring, i rörelse, vilket är en titel jag är väldigt nöjd med. Kultur är förändring och alla som studerar kultur befinner sig i rörelse tillsammans med alla andra som tillsammans lever i och både påverkar och påverkas av kulturen. Vetenskap är också kultur, och den rådande, kulturellt upprätthållna, övertygelsen är att det bara finns en enda vetenskaplig metod. Så har det inta alltid varit, och det är djupt problematiskt att den tanken får så stort genomslag både inom och utanför akademin. Sanningen om kultur är att den är vag, undflyende och föränderlig; den kan bara studeras indirekt och alla resultat är alltid preliminära, mer eller mindre relativa och kontextbundna samt beroende av perspektiv. Kravet på replikerbarhet, vilket inte ens naturvetenskapen lever upp till särskilt ofta, är en ren härskarteknik för att få kulturvetenskapen att framstå som ovetenskaplig. Jag hävdar bestämt att det som är föränderligt och vagt till sin natur, vilket kultur är, aldrig går att säga något säkert och över tid beständigt om. Därför handlar mina böcker inte om resultaten av en eller flera studier, utan om begrepp och verktyg att tänka med. I den andra boken är det nomadologi som står i centrum för samtalet, vilket är ett sätt att leva och verkar i världen och en metod att forska om kultur.

Den tredje boken, det vill säga den som publicerades sist, det finns ingen inbördes ordning, handlar om sätt att skapa ordning utan hierarki och centrum. Här är det begreppet rizom som utgör utgångspunkten för resonemangen. Rizom (som är en företeelse i naturen. Jordgubbar är rizomatiskt ordnade växter, liksom svamparnas mycel) växer och hämtar kraft i mellanrummen och tar sig fram där det går, när det går och så länge det går. Till skillnad från träd som etablerar sig på en bestämd plats, där de driver ner rötter i jorden och utvecklar en dominerande, imponerande krona som skuggar marken under det. I alla tre böckerna ställs begreppen som presenteras mot andra begrepp, men de ska inte ses som motsatser. En viktig utgångspunkt för tänkandet som lanseras i böckerna är att världen och vetandet inte är dikotomiskt ordnat och att det aldrig handlar om antingen eller, utan alltid om mer eller mindre av det ena och det andra. Rizomatiskt ordning är inte ett alternativ till trädordning, utan två olika sätt att ordna som vart och ett är bra till olika saker och för olika ändamål. Idag och med utgångspunkt i den dominerande, kulturellt upprätthållna synen på kunskap och politik finns bara plats för den enda vägen, eftersom sanningen antas vara en och den samma överallt, alltid, för evigt.

Mina tre böcker handlar om alternativ till det rådande sättet att tänka, leva/forska och organisera. Samtalet öppnar upp och belyser saker och ting från olika håll och gör det möjligt för fler röster att höras. Nomadologin lär oss förstå och hantera rörelse och förändring. Och rizom hjälper oss ordna och bringa reda i den myllrande förändring som kultur är; dessutom riktar begreppet uppmärksamheten mot det som händer mellan.

Den bok som jag arbetar med nu handlar om att bygga vidare på tankarna från de tre skisserna och här utvecklas tankarna om mellanrummet. Det är där det händer, där som allt viktigt sker och ny kunskap uppstår. Flyktlinjer springer av slumpen fram i mellanrum och kan bara göras något med och fångas i flykten, där de uppstår, när de uppstår och så länge de existerar. Jag hoppas att mina trogna läsare ser att det finns en röd tråd i denna härva av texter. Mitt tänkande hänger ihop, men inte på det sätt som förväntas. Det finns en logik, här och i böckerna, men det är en icke-linjär logik som behövs för att förstå dynamik och komplexitet.

Om detta ska jag tala idag. Det är naturligtvis omöjligt att göra böckerna rättvisa på 20 minuter. Därför tvekar jag; men så tänker jag på Karin Boye, vars dikt I rörelse, spelar en viktig roll i böckerna, och inser att det gör ont när knoppar brister. Våren tvekar också, och att att ta stora steg i livet och den personliga utvecklingen är smärtsamt eftersom man blottar sig och sina förmågor. Jag är dock inte rädd, dessutom är kunskapen alltid viktigare än enskilda människor. Det är heller inte mig det handlar om utan böckerna jag skrivit genom att stå på många kloka jättars axlar. Texter och tankar ska granskas noga och kritiskt. Det är bland annat därför jag valt att publicera böckerna open access på nätet, för att så många som möjligt ska få chansen att läsa kritiskt för att bilda sig en egen uppfattning om innehållet och dess relevans.

Avslutar denna (för mig) ganska högtidliga bloggpost med att länka till böckerna:

Samtal om samtal om kultur
Studier av förändring, i rörelse
Föränderliga ordningar utan centrum och hierarki

Hjärtligt välkomna om ni har vägarna förbi högskolan Västs bibliotek i eftermiddag