Mikropolitik och segmenteringar 17

Citerar en passage från en tidigare bloggpost i serien för att komma igång: "Inre sammanhållning kan skapas med hjälp av rädsla för ett yttre hot, eller ett främmande element som lever och verkar på insidan. Eftersom ingen vill riskera att anklagas för att vara mot den rådande ordningen (särskilt inte i en sträng, totalitär statsbildning) tvingas på det sättet fram en sammanhållande rörelse som gör att lagar och regler snabbt kan ändras om sammanhanget så kräver. Tänker på Sverige idag och på ord som massinvandring, islamisering och radikalisering, som ständigt upprepas och skapar en känsla av osäkerhet. Den känslan håller samman och förstärker gränsen utåt. Världen delas upp i vi och dem: Antingen är ni med oss, eller mot. Det svenska eller nationen är det molära, och både hotet mot ordningen och ordnandet är molekylärt. Så länge rädslan håller människor i schack kan det molära stärkas, men hela tiden finns hotet om uppbrott under ytan. Hotets verkan är ett dubbelriktat vapen som lika gärna kan vändas mot den som håller i det. Kontrollen av massorna kan aldrig vara total så länge den kommer uppifrån, bara så länge massorna accepterar underordningen och själva låter sig kontrolleras kan det molära tillståndet fortleva. Först är hotet diffust, sedan växer känslan av osäkerhet, och vid en tidpunkt (det kan gå snabbt), riktas kraften och uppmärksamheten mot ett håll, mot en grupp av människor, och katastrofen är ett faktum." Det molära och det molekylära, och dynamiken i samspelet handlar det om. Det är ett sätt att förstå förändring med bibehållen komplexitet och med hänsyn tagen till rörelse och förändring. Idag ska allt förenklas och det görs med stöd i antagandet att allt går att förenkla. En eller ett, den eller det bästa, svaret, sanningen i bestämd form singular. Om det är så vi griper oss an och försöker förstå samhället riskerar vi att stå handfallna och se på när samhället förändras snabbt i en skrämmande riktning. Det har hänt förr och även om man inget kan lära av historien finns det kunskap att hämta där. Deleuze och Guattari analyserar Tyskland och det som hände där just innan Nazisterna tog makten.

Molär och molekylär är ett viktigt begreppspar, liksom konnektion och konjunktion. Det handlar om sätt att hålla samman och helheters karaktär. Det handlar dock inte om antingen eller, utan om mer eller mindre av än det ena än det andra. Dynamik och förändring, icke-linjära processer av tillblivelse. Avterritorialiserade flöden, överkodning och möjlighetsvillkor som antingen öppnas upp eller stängs till. Den viktigaste lärdomen är att förstå att kulturell tillblivelse är en process som inte går att styra eller kontrollera.

The task of the historian is to designate the "period" of coexistence or simultaneity of these two movements (decoding-deterritorialization and overcoding-reterritorialization). For the duration of this period, one distinguishes between the molecular aspect and the molar aspect: on the one hand, masses or flows, with their mutations, quanta of deterritorialization, connections, and accelerations; on the other hand, classes or segments, with their binary organization, resonance, conjunction or accumulation, and line of overcoding favoring one line over the others.

Två rörelser inom samma helhet. Parallella spår och ömsesidiga block av tillblivelse. Inte antingen eller utan både och, samtidigt. Deteritorialisering och reterritorialisering är inte två motsatta rörelser, och konnektioner och konjunktioner existerar sida vid sida. Vad vi har att göra med är ett system eller dynamisk, sammanhållen helhet som befinner sig långt ifrån jämvikt. Plötsligt kan en liten händelse sprida sig som en löpeld och fortplanta sig exponentiellt. På kort tid kan allt förändras. Därför är Sverigedemokraterna och andra rörelser så farliga. De ser kanske harmlösa ut, och det kan verka lockande för andra politiska partier att i sin jakt på mandat söka liera sig med dem, men eftersom deras politik bygger på en helt annan människosyn kan läget i landet snabbt förändras. Med Kent Ekeroths ord: Snart smäller det. I Tyskland smällde det. Det kan det göra här också om vi tror att kulturen och samhället är kontrollerbara processer som går att styra mot ett bestämt och önskvärt mål. 

The difference between macrohistory and microhistory has nothing to do with the length of the durations envisioned, long or short, but rather concerns distinct systems of reference, depending on whether it is an overcoded segmented line that is under consideration or the mutant quantum flow.

En överkodad segmenterad linje eller ett muterat kvanta liknar varandra. Vet inte riktigt hur jag ska förklara, men tänker på en av de första fotbollsmatcherna jag var på. Mötet mellan GAIS och IFK Göteborg på Ullevi någon gång i mitten av 1970-talet. Jag hejar fortfarande på GAIS, som då var på väg ner, medan IFK var på väg upp. Just där, just då möttes lagen i ett jämlikt möte. Kommer inte ihåg hur det gick, tror IFK vann, men alla vet hur det gick sedan, i alla fall för IFK. GAIS finns fortfarande men har aldrig riktigt lyckats blir ett stabilt allsvenskt fotbollslag. Just vid tiden för mötet var lagen dock jämbördiga, fast skillnaden mellan dem var stor. På ytan och utifrån ett makroperspektiv var det två "identiska" lag, men utifrån ett mikroperspektiv och med hänsyn tagen till rörelseenergi och konnektioner samt konjunktioner går det idag att se olikheterna. IFK var på väg att mobilisera och samla kraft i mellanrummen, medan GAIS var ett lag i upplösning. Partier som SD kämpar för att på ytan ser ut som ett vanligt parti, men studerar man hur partiets delar agerar och hur helheten hålls samman är det uppenbart att SD inte är ett parti som andra. Ingen vet dock vad som kommer att hända, så frågan måste bli: Vilka risker finns,och hur kan de hanteras? Hur ska ett parti som SD mötas, med repression eller genom dialog?

The rigid system does not bring the other system to a halt: the flow continues beneath the line, forever mutant, while the line totalizes. Mass and class do not have the same contours or the same dynamic, even though the same group can be assigned both signs. The bourgeoisie considered as a mass and as a class... The relations of a mass to other masses are not the same as the relations of the "corresponding" class to the other classes.

Klass mot klass eller olika typer av massrörelser? På ytan kan båda sätten att organisera ett flöde likna varandra, men de förändras och rör sig i enlighet med två helt olika logiker. En klass består av enhetliga delar, medan en massa består av olika delar som rör sig i takt. Graden av sammanhållning bestämmer vad helheten kan göra. Klasser kan fungera som helheter och kan åstadkomma saker gemensamt i kraft av att delarna liknar varandra. En massa som består av olika delar hålls mer samman av rörelsen. Klasser marscherar i takt, med massor mer liknar en svärm med fåglar eller ett stim med fiskar. Båda är sammanhålla helheter, men sätten de hålls samman och organiseras skiljer sig åt vilket gör att deras möjligheter att förändras skiljer sig åt markant.

Of course, there are just as many relations of force, and just as much violence, on one side as the other. The point is that the same struggle assumes two very different aspects, in relation to which the victories and defeats differ. Mass movements accelerate and feed into one another (or dim for a long while, enter long stupors), but jump from one class to another, undergo mutation, emanate or emit new quanta that then modify class relations, bring their overcoding and reterritorialization into question, and run new lines of flight in new directions. Beneath the self-reproduction of classes, there is always a variable map of masses.

Rörelsen och förändringen är konstant, men dess inneboende logik skiljer sig åt beroende på hur helheten är organiserad, delarna hålls samman och graden av intensitet i relationerna. Massrörelser kan tas upp av varandra och det ena kan snabbt övergå i det andra. Klassrörelser är mer trögrörliga och helheter sammanhållna på det sättet är mer motståndskraftiga mot infiltration. Hur samhället ska organiseras blir därför en allt annat än trivial fråga. Ett disciplinsamhälle eller ett kontrollsamhälle kan på ytan se likadana ut, men sätten de förändras på och hastigheten i förändringen skiljer sig åt.

Politics operates by macrodecisions and binary choices, binarized interests; but the realm of the decidable remains very slim. Political decision making necessarily descends into a world of microdeterminations, attractions, and desires, which it must sound out or evaluate in a different fashion. Beneath linear conceptions and segmentary decisions, an evaluation of flows and their quanta.

Det handlar inte om det är bra eller dåligt eller om vad och hur man ska göra. Samhället förändras inte på det sättet. Politiken styr inte, den följer. Det är delarna som påverkar helheten genom besluten som tas i vardagen och sätten att agera i mötena mellan varandra. Politikens ansvarsområde ligger på en övergripande nivå, men förutsättningarna för att bedriva politik finns på skalnivån under. Dynamiken i samhällsförändringen uppstår mellan dessa nivåer. Exakt samma beslut i två olika samhällen, organiserade på olika sätt, kan ge upphov till helt olika utfall. Ingen kan veta vad som ska ske, men det går att lära sig förstå förändringens logik och dynamiken i delarnas inbördes relationer. Detta kan vi lära av Deleuze och Guattari, men de ger oss inga verktyg för att hantera eller detaljstyra förändring.

A curious passage by Michelet reproaches Francois I for having badly evaluated the flow of emigration bringing to France large numbers of people in struggle against the Church: Francois saw it only as an influx of potential soldiers, instead of perceiving a mass molecular flow which France could have used to its own advantage by leading a different Reformation than the one that occurred. Problems are always like this. Good or bad, politics and its judgments are always molar, but it is the molecular and its assessment that makes it or breaks it.

Besluten som tas är molära och den politiska debatten handlar om konnektioner, men förändringens drivkraft finns i konjunktionerna och det molekylära. Samhället består av både och och blir till och förändras i dynamiken som uppstår i relationen mellan det molära och molekylära samt i dynamiken som uppstår mellan konnektioner och konjunktioner. Vad som är bra eller dåligt, nödvändigt eller onödigt, gott eller ont kan debatteras i riksdagen och i medierna, men det är mellan människor i vardagen som förändringen får genomslag eller hindras.