Skolans betygssystem borde få U

Tittade på Let's dance igår. Där sätts betyg och ges omdömen av professionella domare som själva dansat på elitnivå. Några korta kärnfulla ord och en skylt med en siffra mellan ett till tio visas. Bara i undantagsfall är domarna helt ense i sin bedömning, och publiken håller bara i undantagsvis med juryn. Snart är det OS och även där delas medaljer ut efter att prestationerna bedömts av domare. Simhopp och brottning till exempel eller konståkning. Det handlar om sporter där det inte går att avgöra saken på något annat sätt. I ishockey, fotboll och andra lagsporter har man ett blandsystem där målen avgör vilket lag som vinner, men där domarna bedömer om spelarna följer reglerna. Ulimate frisbee är en sport utan domare. Där avbryts spelet om det uppstår en kontrovers och lagen avgör gemensamt utgången. På jobbet blir många bedömda, fast på lite lösare grunder. Vill man diskutera lönen måste man vara beredd på att tala för sin sak och bevisa sin duglighet genom att presentera ett underlag. Och så vidare. Livet är fyllt av situationer där saker och ting bedöms.

Skolan är inget undantag från bedömningsregeln. Skillnaden där är att betygen och bedömningen spelar en helt annan roll. Överallt annars är dessutom utgångspunkten att bedömningarna aldrig kan vara objektiva. I Let's dance är det juryns sammanlagda poäng (tillsammans med folkets röster) som blir resultatet. I bedömningssporterna i OS gäller samma, fast där har man fler domare och ofta plockas det sämsta och bästa betyget bort för att undvika jäv. I skolan både betraktas och används betygen som objektiva utlåtanden om elevernas prestationer. Betyg ses med andra ord inte som de subjektiva bedömningar de är, utan som sanningen, och det får konsekvenser, vilket jag läser om på Skolverkets hemsida. I ett pressmeddelande som har rubriken "Så kan betygssystemet förbättras" förs följande förslag fram.

Utvidga innebörden av ” till övervägande del” för betygsstegen B och D. Betygsstegen B och D har inga egna kunskapskrav. För att få B eller D ska eleven ha uppnått alla delar i kunskapskravet för det underliggande betygssteget och ”till övervägande del” för det närmast överliggande betygssteget. Det har sedan tidigare inneburit att en elev som uppfyller hela kunskapskravet för C och merparten av kunskapskravet för A, får B i betyg. Skolverket utvidgar nu betydelsen av ”till övervägande del”. Det innebär exempelvis att även en elev som inte uppfyller merparten av kunskapskravet för A, men istället har vissa särskilt välutvecklade kunskaper, också ska kunna få B i betyg. Detta ger lärarna ett större utrymme att sätta D istället för E och B istället för C, och tröskeleffekterna minskar. Den utvidgade innebörden av "till övervägande del" kan tillämpas omedelbart och den kommer också att förtydligas i Skolverkets allmänna råd och stödmaterial.

Så här blir det när det som till sin natur är vagt och obestämbart ska pressas in i en rigid form. Utvidga innebörden av till övervägande del, skriver man. Och, merparten av kunskapskraven för A. Det låter kanske vederhäftigt, men det är till syvende og sidst den enskilde läraren som ska sätta det där betyget och som ska avgöra innebörden i den utvidgade betydelsen av övervägande del, som på inget sätt är entydligt. Jag ser här ett försök från Skolverkets sida att skapa ett objektivt system för bedömning av en subjektiv kvalitet, nämligen kunskap. Eftersom man inte ens på systemnivå kan skapa en objektiv struktur menar jag att det enda rätta är att överge systemet och rätta kunskapssynen efter det som ska bedömas, istället för tvärt om. 

Motverka konsekvenser av mycket ojämna kunskapsprofiler. Elever som uppnår A-nivå i alla delar av ett kunskapskrav utom ett där eleven inte når mer än E-nivå kan idag inte få högre betyg än D. Skolverket föreslår att reglerna ändras så att lärare i dessa fall ges möjlighet att även sätta C eller B. Även detta är ett sätt att motverka tröskeleffekter. Hur en sådan regeländring skulle se ut behöver först utredas för att avgöra vilka konsekvenser det får, bland annat för urval till högre utbildning. Förslaget kräver beslut från regeringen.

Utredningar krävs och regeringen ska bestämma. Oavsett hur det går med utredningen och vilka beslut som tas av regeringen är det trots allt ändå den där läraren, på den där skolan, som ska sätta det där betyget. Man brukar säga att ett system aldrig är starkare än dess svagaste länk, och vet man hur det ser ut på skolorna idag inser man svagheten i systemet. Det spelar ingen roll hur tydliga och differentierade kriterierna än är, eller hur väl man på myndigheten lyckats komma överens om innebörden i "till övervägande del", för det är i slutändan ändå den där nyexaminerade läraren, (som är satt under hård press av en arbetsgivare som är mån om skolans rykte, elever och föräldrar som kräver högre betyg, och en arbetsmiljö som lämnar mycket övrigt att önska) som sätter betyget. Alla vet hur det ser ut i Skolsverige och hur pressade lärarna är, ändå insisterar man på att betyg kan vara objektiva och rättvisande, trots att det aldrig går att avgöra det för kunskapen som betygen antas visa finns på insidan av eleverna som bedöms och ligger dolda även för den som bedöms. Betyg är och kommer alltid att handla om subjektiva bedömningar av subjektiva resultat i en subjektiv värld. Betygsdiskussionerna på Skolverket, som man av regeringen tvingas utföra, blir därför en skendiskussion, vilket skrivningen är en tydlig illustration till.

Ändra i kunskapskraven. I en del ämnen finns mycket snäva och detaljerade formuleringar i kunskapskraven. Detaljer i kraven försämrar lärarnas möjligheter att vid flera tillfällen pröva elevernas kunskaper mot alla delar av ett ämnes kunskapskrav. Istället ökar riskerna att enstaka sämre prestationer får oproportionerligt stor betydelse för elevernas betyg. Mer övergripande beskrivningar motverkar tröskeleffekter och ger ett bättre stöd för en allsidig bedömning och betygssättning. Åtgärden skulle samtidigt leda till att kunskapskraven blir mindre omfattande och får ett rakare och enklare språk. I samband med denna justering ser Skolverket också över vilka kunskapsuttryck och värdeord som används. Dessa förändringar kan Skolverket besluta om för grundskolan men det kräver regeringsbeslut för de ämnen som alla elever i gymnasieskolan ska läsa.

Vi har alltså ett system för bedömning av kunskap och prestationer som inte tar hänsyn till den mänskliga faktorn. Den som ska bedömas får inte ha en dålig dag, för det måste läraren ta hänsyn till i sin bedömning, annars bryter hen mot lagen. Den som ska sätta betyg måste gå utbildning för det och själv bli bedömd och skaffa sig en examen innan hen kan sätta betyg på eleverna. Utbildningen handlar dock inte om hur människan fungerar, utan om hur betygssystemet fungerar och hur kriterier och kunskapskrav ska tolkas. Jag läser mellan raderna här att Skolverket ropar på hjälp, för det man säger är egentligen att man önskar sig öppnare skrivningar som lämnar större utrymme för enskilda lärare att göra subjektiva bedömningar. Men vad ska vi då med systemet till? Det enda rätta och raka vore att avskaffa betygen, eller tona ner deras betydelse. Det enda objektivt rätta och riktiga vore att erkänna svagheten i systemet och acceptera att människor är och förblir människor, med allt vad det innebär. Ett betygssystem som bygger på att människorna som ska göra bedömningarna fungerar som maskiner är dömt att misslyckas. För elevernas, lärarnas och kunskapssamhällets skull kan vi inte fortsätta på den inslagna vägen.

Utred fler steg för underkänt och riktmärken istället för kunskapskrav. I arbetet med att ta fram förslag har Skolverket tittat på betygssystem internationellt. I Sverige är gränsen mellan godkänt och icke godkänt skarp. I några länder finns flera betygssteg för underkänt. Det syftar främst till att motivera elever att komma närmare den godkända gränsen. I några andra länder används riktmärken istället för kunskapskrav för olika betygssteg. Ett kunskapskrav anger en lägsta gräns för att få ett betyg. Ett riktmärke anger de typiska kunskaperna hos en elev med ett visst betyg. Det skulle öppna upp för en mer kompensatorisk bedömning av elevers kunskaper. Dessa två förändringar - fler steg för underkänt och riktmärken - är stora och genomgripande förändringar vars konsekvenser behöver utredas ordentligt innan man eventuellt går vidare med förändringar.

Om man vill motivera en människa att prestera bättre är kalla, omänskliga och skenbart objektiva betyg en dålig metod. Människan är social och den som saknar motivation behöver bli sedd och bekräftad, inte bedömd och lämnad åt sitt öde. Lärare ska inte syssla med bedömning, utan med lärande. Kunskapen ska vara i centrum i skolan, utbildningssystemet och Sverige, inte betygen. Något slags omdöme krävs, det inser jag, men bedömningar av prestation och förmåga kan aldrig vara objektiva. Därför är det förödande att tvinga in lärandet och kunskapsutvecklingen i ett system som inte fungerar (eller, ja, systemet fungerar nog, men inte för att bedöma kunskaper och prestationer på ett rättvisande sätt), och som dessutom tar fokus och stjäl resurser från skolans uppdrag: KUNSKAPEN.

Varför inte göra som i Idol, Let's dance eller simhoppning och gymnastik och låta flera erfarna lärare lämna in subjektiva bedömningar som sedan vägs samman. Det är så det fungerar överallt annars i samhället, i praktiken. Människor är som människor är och det kan inga system i världen ändra på, därför måste systemen föra att fungera optimalt anpassas efter människorna istället för tvärtom. Bara så kan en kunskapsskola byggas, från grunden, utifrån rådande förutsättningar och med kunskapen och lärandet i centrum.