En perfekt människa är ingen människa

Människan är inte perfekt. Det är en central innebörd av detta att vara människa. Människan är ett slags sammansättning eller anordning bestående av en lång rad mer eller mindre imperfektiva delar, aspekter och egenskaper. Den helheten och dess sammansättning är det som gör människan till människa. Att vara en perfekt och beundransvärd människa handlar om just det, att vara MÄNNISKA. Och att vara människa är att inte vara perfekt.

Det mänskliga medvetandet är en gåta, och hur mycket vi människor än vill att det inte skulle vara så, är det fortfarande ett faktum att det är just så det är. Att vilja veta är en sak, och att ha kunskapen en helt annan. Det är som med döden. Alla vill veta, men vad man vill veta egentligen är inte exakt när man ska dö, utan att man ska leva länge och det är kunskap som inte går att få eller ge. Livet och verkligheten, människan och kulturen fungerar helt enkelt inte på det sättet. Människan fungerar som människor gör, inte som människor vill att de ska fungera. 

Kanske är det så man ska förstå intresset för artificiell intelligens, som ett uttryck för den omöjliga drömmen om en perfekt och kontrollerbar värld, som ett slags förnekelse av sakernas tillstånd. Handlar det månne om att slippa ta tag i och hantera komplexiteten som kulturen, människan och livet utgör? Längtan efter att slippa problem. Det är lite gulligt på ett sätt, men samtidigt patetiskt och dessutom förenat med stora faror för lämnar fältet fritt för populism. Det vore inte första gången i mänskligheten historia som människan förnekat sin mänsklighet, men det finns en risk att det blir sista gången.

I veckan lanserades nyheten att datorn besegrat mästaren i GO. Nu är det bevisat, en gång för alla, att maskinen är bättre än människan. Fast är det så? Mästaren mötte en maskin. Vad händer om mästaren får spela fler matcher mot datorn. Kanske lär sig människan hur datorn spelar på sikt? Människan kan utvecklas. Datorn efterliknar bara. Dessutom är jämförelsen dator -- människa orättvis, för datorn använder ju bara den samlade mänskliga förmågan och riktar den mot en enda människa. Att datorn inte är mer överlägsen, trots att datorn skapats för ett enda ändamål, att slå stormästaren i GO, förvånar mer än att datorn vann. Menar i alla fall jag. Jämförelsen haltar. Vad ska vi göra med kunskapen? Slå oss till ro med och förundras över att det gick, att vi kunde? Eller ska vi låta datorer spela GO med varandra nu, och förundras över deras briljans? Hur kul skulle det vara? Poängen med GO är ju att det utgör ett slags arena för människor att mötas, imperfektiva människor med varierande dagsform och skilda egenskaper. Däri ligger spänningen, att utgången aldrig är given och att ingen kan veta eller kontrollera utfallet.

Människan har ett medvetande och det gör människan mänsklig. Medvetandet är unikt för var och en som har det, men det är också en mänsklig egenskap som förenar människan och gör människan unik. Läser i DN om detta, om medvetandet.

– Vi måste skilja på intelligens och medvetande. Intelligens, oavsett om det gäller datorer eller människor, är förmågan att förstå nya idéer, anpassa sig till nya miljöer, lära sig ett nytt spel, lära sig från erfarenheter, att tänka abstrakt, säger neurologen Christof Koch, som leder Alleninstitutet för hjärnforskning i Seattle i USA.

Medvetande är något annat. Att vi själva har ett medvetande är det enda vi kan veta helt säkert, enligt den franske 1600-talsfilosofen René Descartes. ”Cogito, ergo sum”, skrev han. "Jag tänker, alltså finns jag", eller kanske hellre "jag är medveten, alltså finns jag".

– Han ville vara skeptisk, och komma fram till vilken typ av kunskap han kunde vara säker på att han hade. Det enda han visste med säkerhet var att han var en tänkande, medveten varelse. Jag tänker, alltså finns jag. Det kommer före fysiken och all annan kunskap om världen, säger Christof Koch.

Vad vi egentligen tänker spelar mindre roll.

– Du kan tro att du är vacker och mycket attraktiv för det motsatta könet. Kanske lurar du dig själv då. Men det faktum att du verkligen tror och tänker det kan inte förnekas, säger Christof Koch.

Medvetande är upplevelser, menar Christof Koch. Att uppleva smärta, njutning, att se färgen röd, att veta att vi kommer att dö en dag eller att komma ihåg vad vi åt till frukost i morse är alltihop olika medvetna tillstånd.

– Det vi ytterst vill förstå är hur hjärnan, det mest komplexa organ som existerar i vårt kända universum, kan skapa upplevelser, säger han.

Upplevelserna vi har behöver inte ha att något med den verkliga världen att göra. Optiska illusioner kan få oss att se saker som inte existerar, och varje natt när vi sover har vi medvetna upplevelser som vi kallar drömmar. Även om vi springer i drömmen ser hjärnan till att vår kropp ligger kvar stilla i sängen.

– Det du medvetet upplever inuti ditt huvud är något helt annat än verkligheten, säger Christof Koch.

Till människans egenskaper hör viljan att veta, och det är en djupt känd egenskap som tjänat oss väl genom århundradena. Kanske kommer det att ändra sig framöver, om vi fortsätter på den inslagna vägen. För jag kan inte se att något gott kan komma ur drömmen om artificiell intelligens, för det är något annat än mänsklig intelligens. Människan är ingen maskin, och börjar vi likna oss vid maskiner eller om vi jämför oss med maskiner som GO datorn är vi dömda på förhand. För det går att samla all mänsklig kunskap i en maskin, och när den sedan vänds mot den bäste på sitt område kommer även hen att förlora. För att vara människa är aldrig att vara ensam. Människa är en kollektiv varelse, att vara människa är att vara del av en kultur som både påverkar och påverkas av allt och alla som finns och verkar i den kulturen. Viljan att veta är ett tveeggat svärd, liksom medvetandet som allt som oftast vänds mot oss själva. Som sagt att vara människa är att INTE vara perfekt!

I artikeln sägs att det behövs en teori om vad medvetandet är. Fast jag menar att medvetandet också är imperfekt, och är det inte det och är det inte imperfekt på just det mänskliga sättet så är det inte ett mänskligt medvetande. Det går med andra ord inte att skapa ett mänskligt medvetande. Det är som med drömmen om den där evighetsmaskinen, den drömmen strider mot livets och universums lagar. Därför har vi redan en teori, men vi accepterar den inte. Vi gör som människor brukar göra, vi förnekar och tränger bort, vi gör det vi vill även om vi vet att det inte går. För att vi kan. Det är ännu ett exempel på människans ofullkomlighet.

Teorin han tror mest på formulerades från början av den italienske neurologen och psykologen Giulio Tononi. Den utgår från några grundantaganden, som att medvetande existerar, att det är informativt och detaljerat och sammanfogar många olika intryck.

Enligt teorin är det möjligt att mäta hur medveten någon är som är svårt hjärnskadad, ligger i koma eller är nedsövd. En annan följd av teorin är att det så kallade Turingtestet (se faktaruta) aldrig kommer att fungera. En maskin kan bete sig precis som en medveten varelse utan att ha ett medvetande.

– Precis som en dator som gör förutsägelser om vädret kan simulera ett regnväder utan att bli blöt kan en dator simulera ett medvetet beteende utan att vara medveten, säger Christof Koch.

Men teorin säger att det är möjligt att bygga en maskin med ett medvetande, om vi kan konstruera den med samma arkitektur som vår egen hjärna.

– Medvetandet är inget magiskt eller övernaturligt. Det finns inget i det som strider mot fysikens lagar, säger Christof Koch.

Att ha ett medvetande och kunna uppleva smärta och njutning är att vara ett subjekt, menar han, och det medför också vissa rättigheter. Därför vi har lagar mot djurplågeri, och därför måste alla djurförsök vara godkända av en etisk nämnd.

Men en artificiell intelligens som Alphago kan inte uppleva något, och är därför ett objekt.

– Något som saknar medvetande är ett objekt, precis som mitt kylskåp, oavsett hur mycket intelligens det har. Jag är mycket fäst vid mitt kylskåp. Men det har inga rättigheter, säger Christof Koch.

Med tanke på hur människan ser på maskiner och hur stor fascinationen och förundran är. Hur lätt människan har att underkasta sig maskiner och perfekta system. Hur lätt det är för människor att betrakta sig själva som problem, trots att de är världens främsta människa på sitt område räcker det med att en maskin besegrar hen så accepteras det kollektivt och av mästaren själv som ett nederlag för människan och en framgång för maskinen. Det är djupt mänskligt, men beklagligt och förenat med stora risker.

Livet och människan är inte linjära enheter, utan icke-linjära anordningar som aldrig riktigt kan lita på sin egen förmåga. Människan är imperfekt, och det är inget problem, det är det som människans storhet, det är detta som visat sig vara en evolutionär framgång. Tyvärr kanske det kommer att visa sig vara vad som leder till människans undergång. Koch säger självsäkert att kylskåpet inte har några rättigheter, men den dagen då den artificiella intelligensen utvecklats mer finns inget i kulturen eller det mänskliga som kan hindra att synen på maskinerna förändras. Det är människan som bestämt att maskiner inte har rättigheter, och människan kan komma att ändra sig. Finns det pengar att tjäna finns det gott om exempel i världshistorien där människor ändrat sig påfallande snabbt och radikalt.