Rom. Den eviga staden runt på 48 timmar.

Sommaren 1977 var jag med mina föräldrar på charterresa till Rimini på Italiens östkust, nära San Marino. Två av dagarna var vi på utflykt till Rom. Förra helgen återvände jag dit, och jag vill min vana trogen dela med mig av tankar, intryck och bilder. Flyktlinjer handlar om kultur, och kultur finns överallt och kan upplevas på lika många olika sätt som det finns människor och situationer. Kunskapande är mitt liv och därför ser jag inte att det finns några vattentäta skott mellan arbete och fritid, vetenskap och vardag.

Hotellet vi bodde på låg i de gamla kvarteren Ponte Parione, på Via del Governo Vecchio, nära Piazza Navona, som vi passerade på väg till frukosten som intogs på ett annat hotell.

Tidig morgon. Ensamma. Tacksam för den upplevelsen, för kontrasten var slående när vi återvände dit senare på dagen.

Sämre utsikt kan man ha när man äter frukost. På bilden nedan syns Pantheons välvda kupol och Il Vittoriano, som lika gärna skulle kunna heta marmor-overload. Rom kallas den eviga staden, och det går att förstå varför redan efter en kort promenad. Här finns lämningar från nästan alla tider i mänsklighetens historia.

Och det går inte att undgå att se att Italien är ett katolskt land. Överallt finns påminnelser om religionen och jungfru Maria.

Även om det var oktober och lite dimmigt på morgonen hade vi tur med vädret de två dagarna vi var i staden. Efter frukost tog vi oss bort mot Peterskyrkan, via Ponte Vittorio Emanuele II, som leder över till Castel Sant' Angelo. Och därifrån tog vi oss upp längs Via den Concilicazione fram till Peterskyrkan.

Vi trodde vi var tidiga men fick tji. Köerna var lååååånga, till både kyrkan och Vatikanmuseerna. Med allt för lite tid att spela på fick det anstå. Vi vandrade vidare. Tillbaka över Tibern. Till en annan kyrka: San Giovanni dei Fiorentini. Inte lika stor, men imponerande!

 Ute i solen igen vandrade vi längs Tiberns östra sida i de antika kvarteren och dess trånga gator och vackra hus från olika tider.

Vi kom förbi Largo di Torre Argentina med alla katterna, som jag dock inte kom mig för att fånga på bild. Också ett sätt att bevara ruinerna.

Capitolium som är den minsta av roms sju kullar tog vi oss över och fick en fin utsikt över Forum Romanum.

En sak som jag förknippar med Italien är växtligheten som ser ut att ta över nästan överallt.

Samma plats, med 38 års mellanrum. Det är jag som sitter på huk längst fram, andre till vänster på bilden, i grön T-shirt och bruna sandaler med blå strumpor och en militärväska över axeln. Minns det som igår, minst lika starkt som jag miss besöket i helgen. Jag var tio år och fullkomligt uppslukad av antiken. Då körde bilar runt Colosseum, idag är det stängsel. Turismen har ökat enormt i intensitet!

Vi gick varvet runt och kom tillbaka till Pizza Venezia, via Forum Romaum.

Trajanus vackra marknader utgör en ganska typisk och för Rom talande kontrast, mot Il Vittoriani.  

Fontana di Trevi renoverades, så den fick vi bara en glimt av. Sedan vandrade vi uppåt genom de myllrande kvarteren och hamnade så småningom vid den spanska trappan, som ligger mer inklämt än jag mindes den och ser enormt mycket trängre ut än den gör på film.

Många kyrkor blev det. Nästa i raden var: Basilica dei SS. Ambrogio e Carlo. Enormt imponerande!

Pantheon tänkte vi gå in i, men ångrade oss när vi såg köerna.

Tillbaka på Piazza Navona. Vilken skillnad. Det tysta lugna torget hade förvandlats till Kiviks marknad!

Första dagen övergår i eftermiddag och ljuset förändras. Vi vilar en stund på hotellet innan det bär ut i natten i jakt på en fin restaurang, som tyvärr blev en besvikelse. Svårt att hitta rätt i turistkvarteren, men vi hade inte tid att leta efter ställe vi tipsades om.

Överallt dessa kyrkor, inklämda mellan husen längs de trånga gatorna.

Sant'Andrea della Valle i kvällsljuset imponerade, även om det är svårt att hålla isär alla intryck av kyrkointeriörer.

Tillbaka till Panthon några timmar senare hade vi bättre tur. Inte tomt, men ändå framkomligt, och vi fick äntligen se det IMPONERANDE välvda kassettaket med ocolusögat i mitten. Omöjligt att göra rättvisa på bild! 

Nästa morgon. Tidigt. Tillbaka samma väg som dagen innan. Mot Peterskyrkan, denna gång över Ponte Principe Amedeo Savoia Aosta med sina marmorstatyer.

Tyvärr vad det söndagsmässa och därför omöjligt att komma in i kyrkan. Men vi fick lyssna på Påven och se honom förrätta mässa tillsammans med säkert 200 präster. Mäktigt med musik och sång i högtalarna ute på Petersplatsen.

Vi drog vidare, denna dag kvarteren Travestere, på västra stranden av Tibern.

Dagens första kyrka: Santa Maria in Travestere. Också imponerande!

Torget utanför kyrkan.

Prunkande grönska längs Tibern. Vi gick lite vilse och kom över floden en bra bit längre bort än vi tänkt oss. Men det gav oss tillfälle att uppleva mer av Rom.

Cirkus Maximus storlek är imponerande även utan hänsyn tagen till att den byggdes för 2000 år sedan.

Rom är inte större än att man kommet tillbaka till samma platser, även om man försöker undvika det.

Dessa bilar finns överallt och parkeras hur som helst.

Efter lite lunch på en helt underbar litet restaurang, där vi blev väl omhändertagna och rikligen kompenserade för gårdagskvällens bottennapp (god mat visserligen, men usel och arrogant service), tog vi oss till resans näst sista kyrka: Santa Maria Maggiore.

Baksidan är minst lika imponerande som framsidan, och insidan!

Favoriter i repris, på väg tillbaka till Peterskyrkan.

En låååång kö, men det rörde sig hela tiden och efter bara en dryg kvart stod vi utanför världens största kyrka.

Peterskyrkan är omöjlig att göra rättvisa på bild.

Arkitekten Berninis högaltare (som bara Påven har tillgång till) är 29 meter hög, men ser liten ut under den enorma kupolen.

Schweizergardet med sina karakteristiska uniformer vaktar kyrkan och Vatikanen sedan 1500-talet.

Sista kvällen, i jakten på en fin restaurang i närheten av hotellet.

Palazzo di Giustizia: Mycket marmor och prål för pengarna!

Vi hittade en verkligt fin liten restaurang där personalen tog hand om oss. Jag åt en Saltimbocca som smakade mera och måltiden avslutades med ett litet glas Limoncelli. 48 timmar i Rom avslutades på bästa sätt, och har skaffat mig ännu ett ställe att återvända till. Finns naturligtvis så mycket mer att upptäcka än vad vi hann med!