Öppenhet, solidaritet och anti-våld. Det står jag för, inget annat!

Efter en lång dag, som jag kom fel in i redan från början då mobilen laddade ur under natten och jag därför inte kom upp i tid, en dag som dessutom var fylld av trista rutinuppgifter, satte jag mig på tåget hem. Min vana trogen scannade jag av Twitterflödet för att ha något att göra under resan. Jag svarade på en kommentar som gick ut på att medierna i konsekvensens namn borde reagera på att en av SDs företrädare utsatts för hot. Jag kände mig tvungen att skriva något och jag började med det viktigaste: JAG ÄR MOT ALLA VÅLDSHANDLINGAR, oavsett vem som drabbas! Jag skrev också att jag i just detta fallet var kluven, för jag anser inte att SD tillräckligt tydligt står upp för den syn på demokrati som jag gör, och med dådet i Trollhättan i färskt minne ville jag diskutera saken. Det blev ett bra samtal, som byggde på respekt och som ledde till ökad förståelse. Och den känslan var ömsesidig, som jag tolkade det. Lite senare på kvällen dök det upp en kommentar i tråden, som jag trodde vad avslutad. Omgående märkte jag att tonen var en annan. Här fanns ingen önskan om att lyssna eller förstå. Det var omgående debatt och attack. Jag blev tagen på sängen och skrev obetänksamt att AFA (som jag knappt vet något om) kämpar med problematiska metoder för demokrati och medmänsklighet, medan SD använder demokratin för att driva en odemokratisk politik som riskerar att slita isär samhället. Om SD vet jag lite mer, men egentligen inte särskilt mycket mer än den bild medierna förmedlar. Insåg omgående att det var obetänksamt av mig att skriva som jag gjorde! Har jag sårat någon ber jag uppriktigt om ursäkt. Jag menar allvar när jag säger att jag står för öppenhet, solidaritet och anti-våld! Jag vill ingen människa illa, tvärtom! Och, som sagt, genomgående i hela diskussionstråden säger jag inget annat än att jag tar avstånd från ALLT våld. Där kunde saken ha slutat, i ett samtal där det fanns tid för eftertanke, sans och balans. Då hade jag kunnat förklara hur jag tänker och var jag står.

Nu blev det inte så. Istället retweetades mina obetänksamma ord och jag drog på mig inte bara en flodvåg av aggressiva ord och obehagliga antydningar, utan dessutom en anmälan som skickades till min arbetsgivare, trots att mitt Twitterkonto är privat och jag skriver i sociala medier på min fritid, som just privatperson. Förstår att gränsen är svår att dra då jag här skriver om vetenskap, men jag har de kunskaper jag har och min arbetsgivare har ingen koppling till något av mina konton i sociala medier. Alla ord och tankar är helt mina egna och utrycks i rollen som privatperson. Anmälan retweetades och flödet av inlägg där jag målades ut som våldbejakande terrorist växte till en flodvåg. Jag fick dessutom hotfulla mail från personer jag inte känner eller vet vilka de är. Jag har aldrig hotat någon och undviker så långt det går att skriva om namngivna personer, och, viktigast av allt: JAG ÄR MOTSTÅNDARE TILL ALLA TYPER AV VÅLDSHANDLINGAR OCH HOT! Ingen ska behöva uppleva något sådant i det Sverige jag tror på och kämpar för! Även om jag är kritisk till SDs poltik kämpar jag för deras rätt också att uttrycka sin ÅSIKT. Jag tycker inte att det fanns någon som helst rim och reson i det jag drabbades av igår och som jag nu får leva med framöver. Även om aktiviteten sjönk framåt natten bävar jag för vad som kommer att hända i morgon. Ärenden till högskolan är offentliga handlingar, och medierna är underrättade. Jag känner mig inte trygg.

En obetänksam meaning bland tio-tusentals som visar på motsatsen och jag är i drevets mitt, i alla fall för en stund. Jag inser att jag har mig själv att skylla, i alla fall delvis. Jag borde inte skrivit i affekt, jag vet det. Därför tog jag efter en stund bort inlägget, men det cirkulerar tyvärr där ute och kommer att förfölja mig. Och jag skrev som svar på många av inläggen som handlade om mig att: JAG TAR AVSTÅND FRÅN AFA OCH ALLA TYPER AV VÅLDSHANDLINGAR. Jag har aldrig i något sammanhang uttryckt någon annan åsikt än den, för det är den jag står för, alltid och överallt. Den som läser på bloggen och som lyssnat på mig offentligt vet detta, samt att jag aldrig tvekat en sekund på den saken. En av mina vänner och hjältar är Per Herngren som suttit i fängelse i USA för att han försvarar samma saker som jag: ICKE-VÅLDSPRINCIPEN! Jag är pacifist, kämpar för fred och öppenhet. Idag ska jag sitta i möte hela dagen i forskningsrådet för interkulturell dialog och jag har skrivit en bok (och otaliga bloggposter) om samtal. Jag tar alla tillfällen jag får att kritisera debatten som form, och det allt hårdare klimatet i medierna och samhället. Och det gör jag för att jag tror på kärleken, solidariteten och öppenheten! Jag är en hängiven motståndare till allt våld! Det kan inte nog poängteras.

Har jag sårat någon ber jag än en gång om ursäkt, och jag svarar mer än gärna på frågor. Jag vill bara inte debattera, för det är en destruktiv form för "utbyte" av tankar. Jag vill lyssna och jag vill förstå. För bara så kan vi bygga det Sverige jag tror på, och det är ett Sverige där alla är välkomna och där man tar hand om varandra och hjälper de svaga och utsatta.

Jag är motståndare till fascism! Därför utryckte jag mig som jag gjorde. Jag fokuserade i den olyckliga texten (som jag ångrar och ber om ursäkt för) på det. För mig är antifacism något positivt. Det gör mig inte till anhängare eller försvarare av AFA. Jag tar som bekant avstånd från ALLA typer av hot och våldshandlingar. Jag vet ingenting om AFA, förutom att de står för antifacism. Och det var det enda jag uttalade mig om! Jag vet som sagt lite mer om SD, och för några år sedan lät vi studenterna på högskolan läsa ett utdrag ur SDs partiprogram, och det utdraget tolkade jag, mina kollegor och de flesta av studenterna som ett uttryck för kulturrasism. Vad som står i SDs aktuella partiprogram, som jag inte har läst, vet jag inte och kan jag därför inte uttala mig om. Det kan jag naturligtvis kritiseras för, och det förstår jag, så klart. Jag vill inte lägga ord i någons mun. Jag vill som sagt samtala, lyssna, utbyta tankar och förstå. Jag vill inte debattera, jag vill lära mig hur andra människor tänker.

Jag har lärt mig enormt mycket av det som hände i går kväll! Och jag kommer att tänka mig för mer, och kommer att reflektera längre innan jag skriver. Social medier har ett enorm genomslag. Därför vill jag vara där, för att kämpa för det jag tror på, i god demokratisk anda. Jag brukar inte gå i polemik, för erfarenheten säger mig att det bara river upp känslor och ökar risken att man skriver sådant man ångrar i affekt. Jag har en hög toleransnivå för ord uttryckta i affekt, även om de riktas mot mig personligen. Fast de hot som riktades mot mig i går var jag inte beredd på! Jag blev fullkomligt tagen på sängen och har inte kunnat sova. Än en gång bevisas det att det inte räcker att vilja väl för att det ska bli bra.

Jag kämpar för ett Sverige där INGEN ska känna sig otrygg och där ingen utsätts för hot eller våld. Ingen åsikt i värden förtjänar att bemötas med något annat än just åsikter. Det är kärnan i den demokratisyn jag värnar och är beredd att kämpa för med mitt liv. Jag tror på öppenhet, solidaritet och anti-våld. Jag tror på samtalet och medmänskligheten som den enda vägen mot ett långsiktigt hållbart samhälle. Det betyder inte att man måste vara överens eller hålla med i allt jag tycker eller skriver, absolut inte! Det är genom utbyte av tankar och genom att lyssna på varandra som ömsesidig förståelse kan växa, och det är den enda garanten som finns för demokratin, det enda som fungerar. Det tror jag på och är vad jag kämpar för. Vill vara tydlig med det!

Vad som händer nu har jag ingen aning om, men jag vet var jag står och vad jag tror på! Och det är det som står här på Flyktlinjer, inte den som andra eventuellt lägger i min mun!