Flyktlinjer: New York med mina ögon 1

Ska försöka fånga min bild av New York. Vad är det som lockar mig tillbaka dit? Vad är New York, för mig? Vad är det med just den staden som gör den unik? Går det ens att hitta en stads själ, eller är det så att den känslan bara finns i betraktarens ögon? Jag är kulturvetare och det präglar så klart min syn på staden, för husen och människorna är ju de samma oavsett vem som möter staden, men kulturen är sig aldrig lik. Detta är New York med mina ögon.

Vi bodde precis vid hörnet av Washington Square Park. Mitt i Greenwich Village i kvarteren runt New York University, vilket tydligt präglar dessa delar av staden. Här är husen inte så höga, det finns massor av grönområden, träd och intellektuella människor från hela jorden. Kvarteren är lugna och jag kan verkligen rekommendera Washington Square Hotell! För mig är dessa delar av New York bäst att bo i. Nära Union Square, med sin farmers market som på lördagar och torsdagar, säljer färska grönsaker och annat.

Här en bild, tagen alldeles norr om Union Square, som jag tycker fångar New York. Variation, historia och föränderlighet. Om jag förstått saken rätt hade Andy Warhol sin The Factory i det andra höga huset från vänster. Warhol är New York, liksom filmen Taxi driver. New York är också filmen The Warriors. För mig är det i alla fall så, men jag tror inte jag är ensam. Det var på 1970-talet som New York fick världsrykte och det är bilden av den staden som många har på näthinnan när de tänker på New York. Den staden finns inte längre, men minnena av hur det än gång var och såg ut finns kvar, överallt. Liksom minnesfragment av stadens alla andra tidsperioder. Det är New York; föränderligheten, rörelsen och den långa och skiftande historien. Särskilt tydligt syns detta just i kvarteren runt Union Square, som ligger vid 14 gatan och Broadway.

Några kvarter uppåt på Manhattan ligger Madison Square Park och i korsningen mellan Broadway och femte avenyn ligger Flatiron Building, som sägs vara världens mest fotograferade hus. Höga, spektakulära hus är ingen ny företeelse i New York, det var här allt det där började och även om New York inte bara är höga hus så är det ändå det som kännetecknar staden vars skyline är världsberömd.

Empire State Building syns över nästan hela staden, så den måste så klart inkluderas i bilden av New York.

Även om New York liknar Europa mer än någon annan stad i USA -- här är innerstaden bebodd, här är man beläst och internationellt orienterad, här går att promenera och så vidare -- så är det ändå en AMERIKANSK stad. Överallt flaggas det.

Kontraster är del av min bild av New York. Här en gotiskinspirerad kyrka inklämd mellan höghusen i närheten av Central Park, vid Femte avenyn.

Blommor. I augusti prunkar staden verkligen och delar av Central Park är närmast tropiska i sin grönska.

En av alla världens kändisar som bosatt sig i New York var John Lennon, som staden verkligen tagit till sig. Han har fått sig en minnesplats tillägnad i Central Park, alldeles i närheten av huset där han bodde: The Dakota Building.

En bild från Midtown. En salig blandning av nytt och gamlat, högt och lågt ...

Det växer fram städer sin liknar New York överallt i världen, men det finns bara ett enda original, och det går aldrig att återskapa. New York har vuxit fram i en kollektiv, komplex process genom åren. Överlagringar av överlagringar och ständig förändring har skapat staden som aldrig är sig lik, men som man ändå alltid känner igen.

The New York Times är ett fenomen, men dess layout lämnar en del övrigt att önska. Här ligger de svenska dagstidningarna långt före.

Bästa sättet att upptäcka staden, alla nyansskiftningarna och dess själ är att promenera. Och det gjorde vi. I snitt gick vi runt 36000 steg varje dag och sammanlagt under veckan blev det närmare 20 mil. Ändå hann vi bara skrapa på ytan. Det finns massor kvar att upptäcka. Första dagarna höll vi oss på Manhattan och dess centrala delar, så en del platser passerades fler gånger än andra.

Skillnaderna mellan fattiga och rika är stora och även om man lever tätt inpå varandra eller kanske just därför möts de olika världarna sällan, annat än på gatan. Många hus har dörrvakter och vissa kvarter är låsta.