Relationer uppstår mellan

Ett kort inlägg, i farten. Sommarbloggande. Mer koncentrerat. Ett slags snapshot. Sitter på Medborgarplatsen i Stockholm. Solen skiner. Är här med barnen. Första gången på länge som det är bara vi på resa. De är vuxna nu. Bara en bor hemma. Båda klarar sig själva. En helt annan sak att resa med dem nu. Vi har en helt annan relation idag än när de var små. Och det är detta jag tänker på, att relationer är föränderliga.

Relationer är ömsesidiga. Ingen enskild bestämmer över hur den ska bli eller vad den ska vara. Det bestäms mellan, av alla inblandade parter och av sammanhanget delarna ingår i. 

Att ha en vuxenrelation till sina barn är ingen självklarhet, det är något man måste bygga, tillsammans. Det man har att bygga på är den gemensamma historien och det faktum att man delar gener.

När barnen var små var det jag som bestämde, jag som styrde och hade det fulla ansvaret. Idag är det vi som bestämmer. Och vi har alla förändrats. Dottern har bott hemifrån några år. Sonen bor hemma, men jag är bara där ibland. Vi har skaffat oss nya vanor. Om vi ska kunna ha en relation även framöver krävs det ömsesidigt arbete, som med alla relationer. Tycker det är viktigt och intressant att tänka på det, för jag vill ha en bra och vuxen relation med mina barn. Det är nu inte bara upp till mig, vi är tre om detta, och det finns en rad andra aktörer och faktorer som påverkar. Helheten bestämmer, men att åka iväg och att göra saker tillsammans är en bra grund att stå på. 

Dessa insikter och lärdomar är inte bara giltiga i och för min relation till mina barn, mellanrummens betydelse och helhetens bestämmande funktion gäller även för kulturen, samhället, kunskap och fysiken. Mellanrummens betydelse kan inte underskattad! 

Utan mellanrum, inget liv, inga relationer.