Sammansättningen människa

Än en gång påminns jag om hur viktig hälsan är och hur lätt det är att ta den för given. Igår vaknade jag med en mage som var i olag och den bråkar fortfarande. Har knappt ätit något på över ett dygn. Allt påverkas av detta, sömnen, orken, tänkandet. Jag är inte sängliggande, så dålig är jag inte. På väg till jobbet för en föreläsning på engelska om kvalitativ metod. Har också en hög med tentor och andra inlämningar att gå igenom. Det ska gå, måste gå.

När jag blir sjuk brukar jag ta tillfället i akt att påminna mig om alltings bräcklighet. Vill inte ta något för givet som inte går att ta för givet. Där, i den insikten, finns en viktig nyckel till långsiktig hållbarhet, för många av dagens problem handlar om att människor tar saker och ting för givet. Det kan handla om det mesta, om hälsa, vänner, mat på bordet, eller ett klimat som inte gått över styr och vänder sig mot oss. Den som tar allt för givet kanske väljer bort den där försäkringen som känns onödig när allt är som det ska. Och den som är odödlig behöver inte bry sig om trafikskyltar eller hastighetsbegränsningar. Sänkt skatt är också framförallt önskvärt för den som har tillräckligt mycket pengar för att känna att hen klarar sig på egen hand.

Exemplen kan mångfaldigas. Människan är varken en maskin eller en ö, människan är en sammansättning av en massa olika saker och ting. För att kunna tillgodogöra sig näringen som kroppen behöver för att fungera krävs att magens bakterieflora är balanserad. Hur ofta tänker man på just det, när livet rusar på? Jag gör det inte, om jag inte som nu tvingas till det. Även om jag vet att jag borde.

En parallell till dessa tankar är Blondinbellas inlägg på sin blogg igår som någon länkade till på Twitter, där hon skriver om att det inte finns någon turlista till attraktiva tjänster, att det bara finns en väg: Hårt arbete. Hon skriver (på den mest bedrövliga svenska).

Ett motargument till det här är att ”du måste ha rätt förutsättningar i livet, annars tar hårt slit dig ingenstans”. Gah jag ryser när jag hör det. Tänk om man alltid var tvungen att utgå från där man kommer ifrån eller vad som begränsar mig innan jag bestämmer vilka mål jag ska ha? I så fall hade jag ju inte fått drömma om mitt liv idag. Jag menar, jag föddes i Jakobsberg som är ett rätt stökigt ställe, mina föräldrar hade då ingen utbildning och var 23 år gamla, jag flyttade hemifrån som 14 åring på grund av taskig hemmiljö och hoppade av plugget i gymnasiet. Jag har ADHD (som förvisso är min superkraft men det finns ju folk som ser det som en nedsättning, att livet skulle bli svårare. Jag håller inte ju med).

… Om det är något jag har lärt mig så är det att det ENDA som vinner över dina förutsättningar är just hårt slit. Med rätt inställning, driv, tro, envishet och fokus så kan du ta dig precis var du vill. Men. Det finns inget som heter ”snart blir det min tur”. Det är lätt hänt att tänka den meningen oskyldigt men den påverkar dig mer än vad du tror, det går igång en försvarsmekanism hos dig istället för ett jävla anamma. Det finns inget som kommer gratis. Så alltså, du har två val. Antingen radar du upp dina så kallade förutsättningar och låter målet matcha eller så bestämmer du själv var du ska gå och nå.

Instämmer i det, men känner mig tvingad att påpeka att det bara är den som lyckats och som tar sin egen framgång för given som uttrycker sig så. För det är på inget sätt så att hårt arbete är en garanti för framgång. Det finns massor med människor som kämpat enormt mycket och väldigt länge, men som ändå inte når framgång. För att de är kvinnor, till exempel. Eller för att deras religion, hudfärg eller det faktum att de är handikappade eller på annat sätt avviker från normen, gör att människans kollektiva rädsla för det okända sätter käppar i hjulet för dem. Strukturer är också en del av sammansättningen människa.

Inget är någonsin givet och visst kan man komma långt med hårt arbete och höga ambitioner, men det finns överallt och alltid saker som man allt för lätt glömmer att reflektera över när allt går ens väg och livet rusar på.

Kanske klarar magen lite kaffe. Börjar få ont i huvudet efter ett dygn utan koffein. Hoppas det, och att jag ska klara av att ge de internationella studenterna vad de rättmätigen kan kräva av mig.