Moralens geologi 29

Min bok om alkohol och droger kan sägas vara en studie av moral och metoden jag använde för att undersöka alkoholens och drogernas uttryck och innehåll hämtade jag från Deleuze och Guattari. För att uppnå en mer användbar förståelse för vad droger är (eller vad de gör) behöver man också göra sig bekant med på vilka sätt drogen skildras och hur den på olika sätt och i olika manifestationer cirkulerar i världen, kort sagt analysera vilka aktörer drogen uppvisar förbindelser med och vilka sammanhang/nätverk/assemblage drogerna blir till genom. Detta var mitt sätt att visa på humanioras betydelse. Studier av alkohol och droger kan inte begränsas till ett eller några få ämnen. Inte om vi verkligen vill veta. Min studie är kulturvetenskaplig, för sådan forskning behövs också.

En av mina analytiska verktyg eller strategier handlar om att identifiera alkoholens och drogernas essens, vilket är ett alternativt sätt att tala om det assemblage som är ett av begreppen som Deleuze och Guattari utformat och som beskrivs i platån om moralens geologi. Essens som åsyftas har inget med en inre kärna att göra, tvärtom.

We know nothing about a body until we know what it can do, in other words, what its affects are, how they can or cannot enter into composition with other affects, with the affects of another body, either to destroy that body or to be destroyed by it, either to exchange actions and passions with it or to join with it in composing a more powerful body. (Deleuze & Guattari 2003a:257).

Att ändå tala om essens i detta sammanhang handlar om att i Deleuzisk anda utgå från ett enkelt ord, något som alla känner till, och konstruera en ny definition av det, i akt och mening att provocera fram tänkande i nya banor. Och essensen som här skrivs fram handlar om att betona fenomenens exterioritet, dess utsida och resultatet av effekterna som kopplingarna ger upphov till. Det är också ett sätt att knyta tankarna till geologin, för metoden är geologisk eller arkeologisk.

Det som gör en drog till en drog med denna förståelse är samtliga ”konstituerande sammansättningar” som krävs för att en substans ska komma att betraktas som en drog och analysarbetet går ut på att uppmärksamma å ena sidan fenomenets materiella innehåll, och å andra sidan dess kulturella uttryck. Både innehållet och uttrycket har dessutom såväl form som substans. Därmed skapas ett fantastiskt användbart analytiskt verktyg.

Deleuze (2006:242. Se även Deleuze och Guattari 2003a:43) använder med hänvisning till Foucault fängelset som exempel för att förklara tankeverktyget närmare. Fängelsets innehåll, dess materiella aspekter utgörs dels av form vilken här representeras av fängelsebyggnaden som fysiskt/juridiskt fenomen, dels av substans som i exemplet representeras av fångarnas kroppar. Fängelsets uttryck, dess kulturella aspekter motsvaras i fråga om form av kriminallagen och substans av brottslingen som fenomen. Begreppet är som synes ett oundgängligt verktyg för att bena upp komplexa problem.

Hjälp på traven för att förstå den ganska abstrakta modellen kan man få genom att känna till att Deleuze och Guattari utgår från ett slags grundmodell för tänkandet som kommer igen i snart sagt alla deras begrepp. Modellen kan beskrivas med hjälp av ett fyrfältsdiagram uppbyggt av en vertikal linje mellan en övre pol representerad av begreppet Maskinisk (men eftersom filosoferna är mer intresserade av vad begreppen gör än hur de ska definieras bör man lägga märke till att även, Rhizom, Resonans eller Schizofrent deterritorialiserande krafter o.s.v. fungerar som synonymer), och en nedre pol representerad av begreppet Mekanisk (som på motsvarande sätt går att byta ut mot, Träd, Frekvens eller Paranoida territorialiserande krafter). Den horisontala linjen löper mellan begreppen: Innehåll som alltså handlar om fysiskt konkreta aspekter och Uttryck som är icke-materiella aspekter.

Snart sagt alla fenomen i världen kan analyseras med hjälp av denna modell, och det är, vad man än må ha har hört om Deleuze och Guattari, ingenting annat än ett verktyg för tänkandet som har presenterats. Verktyget handlar om att uppmärksamma och medvetandegöra världens ständiga tillblivelse och denna tillblivelses komplexitet. Assemblage är sammanhållna helheter och det som håller samman är den där hummern, eller Gud, som porträtteras på bilden som inleder kapitlet om moral.

Since strata are judgments of God, one should not hesitate to apply all the subtleties of medieval Scholasticism and theology. There is a real distinction between content and expression because the corresponding forms are effectively distinct in the "thing" itself, and not only in the mind of the observer. But this real distinction is quite special; it is only formal since the two forms compose or shape a single thing, a single stratified subject.

En drogs essens blir, om assemblagetanken appliceras på fenomenet, ständigt till i och genom processer av interaktion mellan innehållsaspekter (i fallet heroin utgörs formen av den kemiska beteckningen för heroin, och substansen består av pulvret som påverkar sinnet/kroppen), och uttrycksaspekter (där formen utgörs av lagen, vilken bestämmer vilka ämnen som ska klassas som droger, och substansen av bilderna, tankarna och talet om heroin). Betraktat på detta blir det uppenbart hur stor del av problemkomplexet som försummats inom forskningen hittills.

Drogforskningen har ägnat all kraft och allt intresse för en fjärdedel av frågan, för innehållsaspektens substans. Modellen kan med andra ord också användas för att visa på behovet av sådan forskning som denna studie visar prov på. För att även uppmärksamma det faktum att essensen är något som ständigt blir till måste man även ta hänsyn till spänningsfältet som uppstår mellan maskiniska krafter av deterritorialisering och mekaniska krafter av territorialisering, vilket i exemplet med droger blir något svårare att definiera. Möjligen kan alla ensidiga betoningar av en enda aspekt av alkohol och droger, det vill säga både absolutister och njutningslobbyister som strider för att just deras definition är den enda rätta, förstås som exempel på sammanhållande, territorialiserande krafter rörande droger. Och på motsvarande sätt kan uttryck för laissez faire, samt åsikter om att det är upp till var och en att göra som den vill, förstås som exempel på upplösande krafter. Det blir därmed också tydligt att Deleuze och Guattari, som ofta idealiserar och underblåser deterritorialiserande krafter, inte tror att det är lösningen på alla problem. Absolut sammanhållande är lika illa som total upplösning, vad som eftersträvas är ett balanserat förhållande.

Moral handlar inte bara om regler för ordning, utan lika mycket om det som ska ordnas och om det som ordnar. Moral är helheten och den förändras inte i en handvändning, just för att det finns aspekter av den som ofta och allt för lätt tenderar att glömmas bort i analysen. Därför gillar jag Deleuze och Guattaris begrepp Assemblage, för det är ett slags kom-ihåg-lista över saker som bör beaktas ifall man vill bygga en riktig förståelse, från grunden. Vill vi verkligen förstå världen och livet, samhället och kulturen, är detta viktiga saker att hålla aktuellt i minnet. 

Various examples of formal distinction can be cited: between scales or orders of magnitude (as between a map and its model; or, in a different fashion, between the micro- and macrophysical levels, as in the parable of Eddington's two offices); between the various states or formal reasons through which a thing passes; between the thing in one form, and as affected by a possibly exterior causality giving it a different form; and so forth. (There is a proliferation of distinct forms because, in addition to content and expression each having its own forms, intermediate states introduce forms of expression proper to content and forms of content proper to expression.)

Form OCH innehåll samverkar och skapas ömsesidigt i samma process av tillblivelse. Inget är därför enkelt och går således inte att förstås genom att bryta ner problemet i mindre delar som förklaras var för sig och isolerat från vartannat. Delarna är lika viktiga som helheten, för utan helheten blir delarna meningslösa och utan delar finns ingen helhet. Sammanhållandet är därför avgörande, det som håller ihop delarna och helheten. Gud nämns i det tidigare citatet och platån illustreras i boken med en hummer, en double pincher. Sammanhållande kan beskrivas på många olika sätt och det viktiga är inte vilka ord man använder, men det orden står för. Funktionen, konsekvenserna. Jag vill se sammanhållande som kultur, eller kanske kultur som sammanhållande.

Alkoholkultur blir, om man betraktar den med dessa analytiska verktyg, inget som kan förklara något. Alkoholkultur, liksom moral, är det som ska förklaras, det som hålls samman.