Freudianska felsägningar och kulturfilosofi 14

Dagens Under Strecket gör mig lite beklämd. Texten handlar om nya rön rörande universums allra tidigaste historia. Kunskapen i sig är oproblematisk, den intresserar mig föga, men det är inte problemet. Det som gör mig beklämd är vad kunskapen och framförallt sökandet efter den gör med oss människor. Viljan att veta påverkar oss. Det är inte bara ökat vetande vi får. Kunskapssökandet har också andra effekter. Visst vetande gör att annat vetande förlorar i värde. Om det borde vi tala mer. Mycket mer än vad vi gör idag. När människan vinner insikter om vissa saker händer det annat som kanske inte är bra för oss och vår överlevnad på sikt. Helena Granström som skrivit texten avslutar den genom att sätta fingret på just detta.

Vad är det vi ser när vi vänder blicken mot himlen? Är det miljoner år gammal elektromagnetisk strålning, gasmoln och avlägsna solsystem? Eller är det älgen med klövar vid horisonten och huvud i zenit, björnen och jägaren, skällande hundar, en gammal kvinna som fångat en fisk?

Jag frågar min dotter, hon säger: ”Tänk om månen är en mamma. Tänk om alla stjärnorna är hennes barn.” Kanske är en skapelseberättelse verkligt meningsfull enbart i den mån den lyckas berätta något också om människans plats i världen, inte bara om världen i sig. Möjligen har vi förlorat i mening, det vi har vunnit i verifierbarhet.

Mening är det vi människor lägger i kunskapen, de sätt vi motiverar den. Hur kunskapen används ser jag som långt viktigare än det vi vet. Kunskap för kunskapens skull är maktens inställning, eller en syn på vetandet som leder till makt och manar människan till underkastelse. Och när den typen av vetande görs till norm för kunskapen tappar själva meningen med vetandet i anseende. Håll tyst och lyssna. Acceptera det vetenskapen säger. En obehaglig vision om detta blir framtidens melodi. Vi talar redan idag om den mänskliga faktorn som något negativt och i förhållande till matematikens rena ekvationer är människan mest ett störande moment, en kostnad. Så finns det också dem som ser robotar i hemvården som en bra och kostnadseffektiv lösning. Tecknen på att människan allt mer ser sig själv som ett problem borde mana till eftertanke. Vilket samhälle vill vi ha, vilken värld? Ska samhället anpassas efter människan, eller tvärt om? Vi har makten att bestämma och det blir som vi vill. Så vad är det vi vill, egentligen. Och hur påverkar synen på kunskap oss och vår vardag?

Vad den vetenskapliga världsbilden erbjuder är inte alltid så mycket en förståelse av världen, som en funktionell beskrivning av den. Om mytens tolkning av verkligheten syftar till att skapa ett ramverk för människans handlingar och relationer, syftar vetenskapens till att upprätta modeller av verkligheten som gör den möjlig att manipulera. Den skapelseberättelse som vetenskapen förser oss med har, med andra ord, gett oss kunskap vi tidigare saknat, men på samma gång bidragit till att beröva oss en grundläggande förmåga: den att finna mening och riktning i vår levande omgivning.

Den kunskap vi numera vinner är också tekniskt komplex till den grad att den för de flesta av oss förblir abstrakt: Vad betyder kvantfluktuationer, rumtid, polarisation? Det är en kunskap som leder till verklig förståelse enbart för den begränsade skara som ägnar sig professionellt åt beräkningar, mätning och tolkning av data. Att mänskligheten vunnit i kunskap är därmed en sanning med modifikation. En tillvaro där alla människor kände växter och fåglar vid deras namn, hade förmågan att trygga sin egen försörjning och kände sin egen plats i den omgivande naturen har bytts mot en tillvaro där en elit känner den matematik som beskriver universums beskaffenhet för 14 miljarder år sedan.

En helt igenom logisk värld är inte en värld befolkad av människor. Kapten Spock, i TV-serien Star Treck, med sin oförmåga att känna något, med sitt rent logiska sätt att resonera är en populärkulturell illustration till det som 3D-animatörer kallar the uncanny valley som är en beskrivning av det gap som finns mellan en perfekt avbildning av en levande människa och den levande människan. Den rena kunskapen är kall, steril och obehaglig, just för att människans värld inte är logisk eller beräkningsbar. Det borde mana till eftertanke och insikten om att det är så det är och fungerar gör mig beklämd när jag läser om vetenskapens "framsteg." Vad är det vi vinner egentligen? Det borde vi fundera på, innan det är för sent.

Ville börja med det, när det nu var tankar som kom i min väg, för det har med Freud att göra och med Deleuze och Guattari. Det har med tolkningens makt att göra. Mattematik är ett verktyg precis som Freuds teori om sexualiteten är det. Och verktyg är och måste förbli verktyg, annars hamnar människan i underläge. Kunskap också ett verktyg och därför är det olyckligt om vetande blir vetande för vetandets skull. Utan mening finns ingen mening med kunskapen, skulle jag vilja säga. Om kunskapen inte kan användas för att göra livet här och nu bättre för vi som lever här, då är vetandet inget värt. För vi är människor och världen vi bygger skapar vi för vår skull, även om det ibland är lätt att glömma det. När hjulen rullar snabbt och när allt mer fokus riktas mot pengar ser det kanske ut som en vinst att bortrationalisera människan. Om vi inte ser upp lever vi snart i the uncanny valley där vetandet för vetandet skull är den enda som betyder något. Det är inte Freuds fel, men Freuds kunskapssanspråk är snarlika ett sådant resonemang. Hans anspråk på att veta säkert vad Vargmannens historia betyder och hur den ska tolkas är samma andas barn som naturvetenskapens anspråk på att sitta inne med den enda rätta läran om världen, livet och Universum.

Det är inte kunskapen det är fel på, det är anspråken som den förs fram med som är problemet. Och detta visar Deleuze och Guattari genom att faktiskt lyssna på vad Vargmannen säger och genom att jämföra det med Freuds tolkning av berättelsen. Filosoferna reser inga anspråk på att sitta inne med sanningen, de är mer intresserade av meningen. Framförallt är de intresserade av hur mening skapas, hur den används och vilka effekter olika meningsbyggen har på kulturen, människorna och samhället. Analysen av Vargmannens berättelse handlar därför lika mycket om makt som om mening och kunskapens värde samt om kultur.

Above all, it should not be thought that it suffices to distinguish the masses and exterior groups someone belongs to or participates in from the internal aggregates that person envelops in himself or herself. The distinction to be made is not at all between exterior and interior, which are always relative, changing, and reversible, but between different types of multiplicities that coexist, interpenetrate, and change places— machines, cogs, motors, and elements that are set in motion at a given moment, forming an assemblage productive of statements: "I love you" (or whatever).

Vad betyder det att veta och vad vet vi, egentligen? Vad är insida och vad är utsida ifråga om kunskap? Vad händer när kunskapen om universums första skälvande sekunder kommer till oss människor, idag? Vad gör våra olika tolkningar av den kunskapen med oss och vem vet egentligen? Är det den mening jag lägger i kunskapen som är den rätta och viktiga, eller är det fysikernas tolkning som gäller och som jag måste acceptera och anpassa mig till? Vem har bestämt att det är och ska vara så? Alla frågor, hur avlägset eller nära inpå det man undrar över finns, om det är rymden eller psyket vi intresserar oss för, kommer förr eller senare att tvingas avkodas av dig och av mig. Kunskap är verktyg det är den enda långsiktigt hållbara synen på kunskap som går att ha, allt annat riskerar att föra mänskligheten ut i en skräckfylld irrfärd i the unkanny valley. Jag ser med oro på hur förmågan att tolka håller på att gå förlorad när allt fler beslut tas av experter. Vi är långt ifrån den värld och vardag där det stora flertalet hade direkt, förstahandskunskap om sin värld och omgivningen. Att förstå hur mening uppstår är svårt, men nödvändigt. Att strida om vem som har den rätta tolkningen visar att man inte förstår meningen med mening. På det sättet är Freud och astrofysikerna samma andras barn. 

For Kafka, Felice is inseparable from a certain social machine, and, as a representative of the firm that manufactures them, from parlograph machines; how could she not belong to that organization in the eyes of Kafka, a man fascinated by commerce and bureaucracy? But at the same time, Felice's teeth, her big carnivorous teeth, send her racing down other lines, into the molecular multiplicities of a becoming-dog, a becoming-jackal . .. Felice is inseparable from the sign of the modern social machines belonging to her, from those belonging to Kafka (not the same ones), and from the particles, the little molecular machines, the whole strange becoming or journey Kafka will make and have her make through his perverse writing apparatus.

På samma sätt som Felice är omöjlig att separera från Kafkas upplevelse av henne. Hon blir till och får sina unika egenskaper genom Kafkas sätt att se på och förstå henne. På samma sätt som du fyller din älskade med mening och betydelse på ditt unika sätt. Jag behöver dig på ett annat sätt än du behöver mig. Det är inget problem, det är något djupt mänskligt. Det är något en robot har OERHÖRT svårt att återskapa och därför uppfattar vi robotar som mer obehagliga ju mer människolika de är/blir. Och förstår vi detta kan vi förhoppningsvis också förstå hur viktigt det är att låta människans värld få vara gåtfull, för det hjälper oss människor att känna oss hemma.

All kunskap är inte bra och utan insikt om och förmåga att tolka tvingas människan se på sig själv som ett problem som ska lösas, enligt vetenskapliga metoder som är på god väg att avskaffa människan. Sanningen om människan är att det inte finns en sanning, det finns alltid flera. Och därför är det en dålig strategi att söka ett svar, svaret. Vad vi behöver är en större och mer utvecklad förmåga att tolka, inte fler och mer entydiga svar på eller förklaringar till komplexa problem som meningen med livet eller kultur. Freud var en hejare på att tolka, det kan och bör vi lära oss av, men det betyder inte att hans tolkning är den enda rätta. Och samma gäller för de nya rön som fysikerna nu presenterar för oss.