Entreprenör

Ordet entreprenör är i ropet. Entreprenöriellt lärande talas det om i skolans värld och den som ska rädda tillväxten som är välståndets fundament är entreprenören. Vem är det och vad menar man egentligen? Till vardags är det lite diffust och det talas i princip enbart gott om fenomenet. Ju fler entreprenörer desto bättre, liksom. Och som alltid när något omtalas som enbart positivt är det viktigt att tänka kritiskt, vad leder det till om samhället väljer den enda vägen? Tänkte se om jag kunde säga något klot om detta, men är högst osäker på om det går och vill därför utfärda en liten varning för att detta kanske inte blir det bästa jag skrivit, men så måste det få vara. Detta är en plats för tankar i realtid, utan skyddsnät.

Börjar som så ofta på Wikipedia för att bilda mig en uppfattning om hur det tänkts kring ordet och vilka aspekter som lyfts fram där, bakom sökordet Entreprenör. Detta är vad jag hittar.

Entreprenörskap kan definieras som "förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter" [3].Entreprenörskapet får någonting att ändra riktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas. En entreprenör skapar nya affärsverksamheter och organiserar marknaden på ett nytt sätt.

Inget märkligt än så länge. Även jag försöker identifiera möjligheter och ägnar en stor del av mitt liv och min vardag åt att leta efter möjligheter och mobilisera resurser för att ta tillvara dessa möjligheter. Tänkande kan handla om att ta efter och avbilda, eller att organisera vetande på nya sätt, och jag trivs definitivt mer med den senare uppgiften än den första. Än så länge är det bara positiva egenskaper som beskrivs, men så dyker det upp ett gruskorn i maskineriet.

Enligt den neoklassiska teorin etablerad av Joseph Schumpeter är en entreprenör en skapare av "kreativ förstörelse" på marknaden (dvs rubbar balansen mellan utbud och efterfrågan) vilket skapar "kaotiska marknader" och gör entreprenören till en person som skapar efterfrågan på en marknad.

Entreprenören som förstörare, hm ... Tänker närmast på Gordon Gekko i filmen Wall Street. Eller det är kanske orättvist? Han skapade inte ny efterfrågan, han profiterade på gammal och sög livskraften ur ett fungerande bolag. Han skulle enligt dessa definitioner kunna sägas vara närmast antitesen till entreprenör. En som dödar efterfrågan för egen vinnings skull. Tycker mig här ändå se ett litet moln på den annars klarblåa himlen, ett orosmoment. Fast all förändring kan å andra sidan ge upphov till förändring och förändring är oundviklig. Nåväl, vi går vidare.

Vanliga drag hos entreprenörer är nyfikenhet, kreativitet, en positiv syn på arbete, självständighet, envishet, hängivenhet, optimism och visionärt tänkande[källa behövs]. Det skall dock nämnas att det finns en etablerad kritik mot det individfokuserade perspektivet på entreprenörskap, där omständigheter som nätverk, kultur och teamarbete istället framhålls som centrala förklaringsfaktorer bakom framgångsrikt entreprenörskap.

Här finns en hel del tänkvärt att reflektera över. Vad är det för samhälle vi bygger om alla ska vara entreprenörer? Om det är den enda vägen, vart är vi då på väg? Nyfikenhet, visst! Kreativitet är positivt. Utan arbetsinsatser inget samhälle, så absolut. Självständighet, inga problem. Envishet, samma där. Hängivenhet är viktigt, liksom optimism och visioner. Kanske är det just där som vaksamheten bör dyka upp. Ingen enda människa eller företeelse är helt igenom positiv. Det finns en baksida och när den skyms av allt det positiva är det fara å färde. Ett samhälle fyllt av självcentrerade egoister är inte mycket till SAMHÄLLE. Och det är som det står i artikeln att ingen når framgång, helt på egen hand. Det krävs samverkan. Bilden av entreprenören är en idolbild som döljer det faktum att det går att använda detta sken och det skimmer som är förknippat med bilden av entreprenören för att ta åt sig äran för egen del för det som skapats gemensamt. Det är bilden av en vinnare som framträder och när champagnen sprutar är det lätt att glömma förlorarna som gjorde tävlingen möjlig från första början. Om det är så vi väljer att se på och tala om entreprenören, då är det inte självklart att det leder till något gott för samhället. Det kan lika gärna bli så att samhället utarmas ju fler som kämpar för att bli framgångsrika entreprenörer.

Entreprenörskap är oftast kopplat till näringslivet. Entreprenörskap som sker för att man ser att det finns ett behov i samhället som inte är tillgodosett, benämns samhällsentreprenörskap eller socialt entreprenörskap. Samhällsentreprenören vill bidra med något gott till samhället.

Fast återigen, det är lika illa att vara odelat positiv som, det är att vara odelat negativ. Samhället behöver individer som identifierar vägar fram, skapar möjligheter och tillgodoser behov. Dessa egenskaper är nödvändiga för att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle. Dags för lite historia ...

Begreppet entreprenör har sitt ursprung i medeltidens Frankrike och var där en benämning på befälhavaren över ett större eller mindre antal legosoldater. På medeltiden hade furstarna inga stående arméer utan det vanligaste var att krigföringen lades ut på s.k. entreprenad. Senare har begreppet utökats till att omfatta företag inom en mängd olika branscher, företag vilka åtar sig uppdrag som av andra lagts ut på entreprenad.

Ledaren för en mindre grupp som löser uppgifter. En insatsstyrka som har lämpliga egenskaper och nog med resurser att ta hand om problem som uppstår under vägs. Ett slags krydda i samhällsanrättningen, eller ett nödvändigt komplement för helhetens överlevnad. Samhällets smörjmedel och vaktmästaren som löser problem i vardagen. Inte en hjälte, mer en nödvändig del av en komplex helhet där det stora flertalet gör andra saker. Här ser jag tecken på balans och det handlar inte längre om en enda väg, utan mer om komplementära egenskaper som fås att samverka på bästa sätt. Då är jag med på banan igen. Här är det ett vi som formeras och som tillsammans skapar och upprätthåller den miljö som alla är beroende av, både för sin individuella och för sin gemensamma överlevnads skull.

Den nutida neoklassiska föreställningen om entreprenören som en karismatisk ledargestalt utrustad med en intuitiv förmåga att tolka marknadens signaler har sitt ursprung i det sena 1800-talets irrationalistiska livsfilosofi. Enligt liberala och socialistiska kritiker ledde dessa föreställningar i sina yttersta konsekvenser fram till den nationalsocialistiska mytbildningen kring ledaren som utrustad med en mystisk förmåga att sammanfalla med och bemästra sitt folks öde.

Här kryper obehagskänslan fram igen. Dessa ord manar till eftertänksamhet. Utan kritiskt tänkande kan inget sägas vara gott och man bör heller inte gå all in på något. Entreprenören som en person med magisk förmåga att skåda in i framtiden, en fullfjädrad egoist som leder sina följare mot nya framgångar. Det är ganska lätt att se vart en sådan filosofi riskerar att leda samhället. Framtiden är som bekant öppen och om man bara är tillräckligt många som gissar kommer någon att få rätt, men det betyder inte att denne någon visste på förhand, bara att hen hade tur. Om det är detta som är entreprenörskap handlar det mer om en figur som liknar Kalle Ankas kusin Alexander Lukas och ett samhälle fylld av sådana individer är inget samhälle.

Det som fick mig att börja skriva var tanken på entreprenörer som idag ägnar sig åt att dra igång företag som de sedan säljer, för att tjäna pengar. Och det är kanske bra, om det finns människor som är bra på att förvalta verksamheter. Ett samhälle fyllt av RISKkapitalister är inte ett hållbart samhälle, för det är ett samhälle byggt på risk, inte på hållbarhet.

Balans är vad som behövs, både entreprenörer och förvaltare. Om balansen mellan dessa båda krafter rubbas riskerar alla att dras med i fallet när den store entreprenörens tur försvinner, eller när ingen tänker nytt. Den enda vägen leder fel, för världen är komplex och dynamiskt föränderlig. Det behövs BÅDE nytänkande, visioner och kontinuitet. Både ock, inte antingen eller. Entreprenörer behövs också, inte bara. Det är mixen av och samverkan mellan OLIKA kompetenser som garanterar samhällets långsiktiga överlevnad.