Språkfilosofiska reflektioner 44

Här slutar samtalet om språk, lingvistik, samtal, makt och kunskap. Denna bloggpost blir den sista i serien. Tar en liten paus från Deleuze och Guattari nu. Men jag kommer tillbaka med fler tankar om och utifrån boken A Thousand Plateaus, deras stora verk. En av de böcker som betytt allra mest för mig. Det är en bok att återvända till, gång på gång. En bok att ständigt upptäcka. Samhället och världen förändras och Deleuze och Guattari ger oss verktyg att förstå, men det gör att även innehållet i deras bok förändras. Förundras över det, att det hela tiden går att upptäcka nya saker, ingångar och förståelser i en text. Det handlar om hur den är skriven. Den är anexakt i sitt upplägg, den ger inte läsaren några svar. Frågor, förslag, verktyg och tankar om en massa olika saker får man dock i överflöd.

Ibland sägs det att författare som skriver som Deleuze och Guattari föraktar läsaren. Sådana uttalanden säger mer om den som uttalar dem, än om den de riktas mot. Det är orättvist. Visst finns det författare som skriver medvetet tillkrånglat, men Deleuze och Guattari är tydliga med att textens mening uppstår i mötet med läsaren, i mellanrummet mellan texten och tanken. Vill man förstå boken krävs att man jobbar med innehållet, att man som läsare tar på sig ett ansvar. Det krävs fantasi och intresse för det omgivande samhället och kultren som boken ger oss verktyg att försöka förstå med hjälp av. Därför återvänder jag ständigt till Deleuze och Guattari. För att jag känner mig respekterad och tagen på allvar av dem. Jag växer och utvecklas av arbetet med deras texter. Och jag skriver dessa bloggposter lika mycket för min egen skull som för att förmedla upplag på ingångar till en egen lösning av originaltexten. Kunskapen i centrum, det är vad det handlar om hos Deleuze och Guattari. Sökande efter vetande och glädje i arbetet med att försöka förstå något så pass komplext och föränderligt som kultur. Är säker på att jag kommer att öppna upp en ny serie bloggposter, men jag lovar inget. Skrivandet här får aldrig bli ett tvång. Lusten att lära är det som ger livet mening.

Språket är en del av den helhet som allt och alla är en del av. En delaspekt av något större, det är den tanken som utforskas i platån om lingvistik, språk och kultur. Kunskapen som växer fram i arbetet med texten handlar lika mycket om språk som den handlar om livet och samhället, om det som är här och det som är nu. Om föränderlighet och om förutsättningar för förändring. Verktyg för att tänka vidare med hjälp av är vad texten handlar om. Nu är det upp till dig och mig att göra något. Ett samhälle byggt på kunskap, som sätter kunskapen i centrum, är inget som skapas i en handvändning. Det kräver mod, möda och kollektiva insatser. Det är upp till oss, på exakt samma sätt som det rådande, det vi känner igen som vår vardag, är upp till oss och ett direkt resultat av våra kollektiva handlingar. Kultur är som samhället och världen resultatet av görande, en icke-linjär process av tillblivelse. Upprepar det, för det är en tanke som behöver upprepas. Det är en insikt om livet som är lätt att förbise. Speciellt när vardagens krav växer en över huvudet och när hjulen snurrar allt snabbare. Samhället, kulturen och den värld vi lever i står i direkt relation till vårt kollektiva engagemang i och för det gemensamma. Det är i alla fall så jag tänker och inspiration till dessa tankar kommer från arbetet med texter, bland annat av Deleuze och Guattari. Men nog om ramarna och det övergripande. Över till texten, de avslutande orden.

The multiplicity of systems of intensities conjugates or forms a rhizome throughout the entire assemblage the moment the assemblage is swept up by these vectors or tensions of flight. For the question was not how to elude the order-word but how to elude the death sentence it envelops, how to develop its power of escape, how to prevent escape from veering into the imaginary or falling into a black hole, how to maintain or draw out the revolutionary potentiality of the order-word.

Rhizom är en bra modell för samhället, kulturen och språket som tillsammans med allt och alla bildar den grundstruktur som skapar förutsättningarna för förändringen och påverkar tillblivelsens riktning. Order-words, eller fasövergångarna uppstår ständigt, när och om förhållandena är de rätta, eller vad man ska säga. Det är inget som går att planera i detalj för, det händer bara. Om och när, som sagt. Vad som behövs för att dessa insikter och kunskaper ska bli användbara är lite ödmjukhet, inför det oväntat oväntade. Världen är oöverblickbar och framtiden skapas här och nu, av allt och alla som finns och verkar i sammanhanget. Order-word är en immanent kraft, som finns i världen och som verkar på insidan. Det är en kraft som går att lära känna, men som aldrig går att kontrollera. Därför betoningen på ödmjukhet, inför världens komplexitet. I helheten finns krafter med oanad förmåga till agens. Vill man förstå samhället, kulturen och språkets roll är detta viktiga insikter. Det är inte sanningen om världen, men ett verktyg och en metod att nå fördjupad förståelse med hjälp av.

Hofmannsthal adopts the order-word, "Germany, Germany!", or the need to reterritorialize, even in a "melancholy mirror." But beneath this order-word he hears another, as if the old German "figures" were mere constants that were then effaced to uncover a relation with nature and life all the more profound for being variable. When should this relation to life be a hardening, when submission? At what moment is rebellion called for and at what moment surrender or impassibility? When is dry speech necessary and when exuberance or amusement?

Allt hänger ihop, allt och alla är delar av samma helhet. Det som sker och förutsättningarna för samt förändringen i sig kommer inifrån. Den tanken går på tvärs mot det sunda förnuftet och vår vardagliga förståelse av världen, livet, allt. Vi vill så innerligt gärna tro på att räddningen finns någon annanstans, där borta. Eller att problem kan förpassas bort från vår trygga vrå av världen. Ständigt uppfinner vi och hoppas vi på evighetsmaskiner och kakor som går att äta och samtidigt ha kvar. Hela tiden uppfinner vi det hjulet igen, och igen. På hoppet om att det skulle kunna gå, att det omöjliga trots allt är realiserbart bygger vi vår värld. Och vi litar hellre på den som säger att det går, än den som manar till eftertanke och besinning. Varsamhet och kunskapen i centrum. Det är ett kollektivt dilemma, ett gemensamt problem. Konsekvensen av det sättet att tänka får vi leva med. En för alla alla för en. Eftertänksamhet, lite tydligare betoning på och uppskattning av kritiskt tänkande, behöver vi. Och arbetet med texter, till exempel av Deleuze och Guattari leder till det. Leder till att samhällets kollektiva förmåga att hantera det oväntat oväntade ökar och skyddet ökar. Låt oss syna samhället, kulturen och språket; vår värld i sömmarna, för allas vår gemensamma skull. Och för framtida generationers skull. Det finns ingen början, inget slut, bara tillblivelse, förändring, variation.  

Whatever the breaks and ruptures, only continuous variation brings forth this virtual line, this virtual continuum of life, "the essential element of the real beneath the everyday."

Vad är viktigast egentligen? För dig, för mig och för oss alla tillsammans. Vad svarar du? Hur tänker vi? Och det som betyder något är inte vad vi svarar på enkäter eller vad vi säger, det som spelar roll är vilka tankar vi realiserar i vardagen. Här och nu skapas framtiden, av oss alla tillsammans, i och genom sammanhangen vi utför delar av med allt och alla andra. Förändring, variation och tillblivelse, tillblivelse, tillblivelse. Det är vår värd. Förutsättningarna för förändring av vår framtid. Förstår vi det förstår vi en hel del. Inte allt, men mer än så går inte att veta. Det är en av de kanske viktigaste insikterna jag fått genom åren av kulturstudier. En av de kanske viktigaste kunskaperna som mänskligheten behöver, för sin långsiktigt hållbara överlevnads skull. För vår skull, låt oss placera kunskapen i centrum. Låt oss värna mellanrummen, reflektionen och tiden för eftertanke. Låt oss läsa mer och samtala oftare om innehållet i det vi läser och tar till oss som kunskap.

There is a splendid statement in one of Herzog's films. The main character asks himself a question and then says, Who will answer this answer? Actually, there is no question, answers are all one ever answers. To the answer already contained in a question (cross-examination, competition, plebiscite, etc.) one should respond with questions from another answer. One should bring forth the order-word of the order-word. In the order-word, life must answer the answer of death, not by fleeing, but by making flight act and create. There are pass-words beneath order-words. Words that pass, words that are components of passage, whereas order-words mark stoppages or organized, stratified compositions. A single thing or word undoubtedly has this twofold nature: it is necessary to extract one from the other—to transform the compositions of order into components of passage.

Order-word. Den punkt, det tillfälle, då tillvaron förändras, även om allt är sig likt. Order-words är ett sätt att se på och förstå kulturens roll i livet, vardagen, allt. Kulturen är lika viktig som naturen. Kulturen är en aspekt av levt liv som visserligen kan förnekas och underkommuniceras, som kan bortses från och behandlas styvmoderligt. Forskare som arbetar med kultur kan förlöjligas och deras forskning kan hånas. Ingen kommer dock undan kulturen och dess verkan. Kulturen är allt det vi gör med och mot varandra, tillsammans. Kulturen är resultatet av våra gemensamma ansträngningar. Stöter vi på hinder är dessa alltid till dels i alla fall skapade av oss. Inte var och en för sig, men tillsammans. Vi är inte passiva i förhållande till världen, vi är medskapare av tillvaron. Kulturen är den plats där tolkningen av intrycken bestäms, det gränssitt där våra uppfattningar tar form och det är följaktligen där vad som är möjligt och vad som är omöjligt avgörs.

Om detta handlar texterna av Deleuze och Guattari. Det är i alla fall detta jag ser och tar fasta på i läsningen. Någon annan ser kanske någon annan. Ingen har rätt, ingen har fel. Det som betyder något är vad vi gör och vad vi håller för sant. Det viktiga är inte vem vi läser, utan vilka tankar vi tar till oss, vem vi väljer att lyssna på. Sanningen om världen är något vi skapar, tillsammans. Kulturen delar vi på. Kulturen, med allt vad det innebär, växer fram i mellanrummen. Därför måste dessa värnas. Tid för eftertanke är ingen kostnad, det är en investering. Slutar där. Återkommer. Om och när andan faller på.