Det är svårt att förutse vad som ska hända, särskilt i framtiden. Och ju längre in i framtiden, desto svårare är det att säga något om det som ska hända. Om det man tror ska hända går dock att uttala sig. Och om drömmar om framtiden. När jag var yngre älskade jag science-fiction, böcker och filmer som handlade om framtiden. År 2000 stod ut som ett närmast magiskt årtal när jag var barn. Funderade ofta om hur det skulle vara då, när jag var 35. Millenieskiftet kändes oerhört avlägset, där i början av 1970-talet. Där innan oljekriserna. Något hände med framtiden i samband med oljekrisen, runt 1975. Något började falna där, och i samband med att jag klev in på arbetsmarknaden, under krisåren i början av 1980-talet, var det som framtiden inte fanns. Det bekräftades i samband med att krisen förbyttes i champagneyra, runt 1990. Sedan, mot slutet av decenniet, århundradet, årtusendet, under det magiska året 1999, var det oron inför en stundande apokalyps som präglade tidsandan.
Mitt liv började på toppen, kan man säga. Under slutet av 1960-talet var framtiden ljus och allt blev bättre för de flesta, år för år. Sedan kom oljekrisen, påtvingad kollektiv eftertanke. Efter det var det som drömmarna om framtiden riktades mot nuet. Det var då, efter att USA hade övergivit guldmytfoten, som min föräldrageneration började låna pengar. Som börsen ökade närmast exponentiellt i värde. När var liten fick jag lära mig att spara, sedan i tonåren oroades jag över arbetslöshet. Framtiden blev hotfull. Kanske inte så konstigt då att egoismen spred sig och fokus riktades mot här och nu. Att jag, jag, jag är vad som står i fokus. När framtidsprognoserna är dystra tar man kanske vara på det man har, för risken är ju att det blir sämre längre fram. Tänker tillbaka, på framtiden. Tänker på hur den förändrats, synen på den och förväntningarna inför den, framtiden. Intressant att studera drömmar om det som komma ska, för det säger något om den tid där drömmarna skapats.
Tänker på filmer om framtiden. På var de ofta utspelar sig, i rymden. Vad står det för? Längtan, ut, bort? En manlig önskan. Svaret finns alltid just bortom horisonten. Teknikdrivna önskningar. Framtiden är fylld av ny teknik, teknik som löser dagens problem. Under 1970-talet var rymden ren och estetiken avskalad. Under 1980-talet blev rymden skitig och tekniken började ses som ett hot. Sedan gjordes allt färre filmer på temat science-fiction. Framtiden försvann, kan man säga.
Jag är humanistiskt skolad. Intresserar mig för människor. Och det har alltid varit människorna, deras tankar, drömmar problem och glädjeämnen som intresserat mig. Även i science-fictionskildringar. Ju mindre teknikfokus, desto bättre. Har alltid uppskattat framtidsskildringarnas filosofiska aspekter. Osynliga mannen, från 1970-talet gillade jag. Och från senare år, Eternal Sunshine of the spotless mind. Det är filmer som resonerar kring mänskliga dilemman som ny teknik ger upphov till. Filmer som bearbetar kulturella konsekvenser. Humanistiska filmer. Därför är filmer om framtiden intressanta, för att de avslöjar så mycket om den tid de skapats i.
Ingen kan som sagt veta vad som ska hända. Framtiden drabbar oss, känns det som ifall man förlänger horisonten. Tanken svindlar, drömmar kan infrias, men hot kan också växa och anta groteska proportioner. Faktum är att framtiden skapas, av oss här och nu. Det är det tråkiga svaret. Framtiden blir vad vi gör den till. Detta vet vi, alla. Om vi bara tänker efter. Om vi bara reflekterar över saken. Bäst vore att ägna det som är här och det som är nu, allt fokus. Fast så fungerar inte människans hjärna. Tanken är riktad mot framtiden, för så är biologin konstruerad. Min utgift, humanioras uppgift, är att kritiskt granska det mänskliga, i ordets vidaste bemärkelse. Det människor gör och tänker på, det är mitt studieobjekt.
Sitter på ett tåg. Är på väg till Karlstad. Ska vara med på ett möte. Det handlar om framtiden, om byggandet av ett kunskapscentrum. Fokus är på hållbarhet. En hållbar framtid talas det om, i spåren av klimatförändringarna. Det är ett annat fokus på framtiden. Ett mer byggande, här och nu-fokus, på framtiden. Gillar det. Viktigt. Tankarna på framtiden väcktes dock av något annat. Läste Kupé och hittade där en artikel om framtidens vardag. Och det slog mig hur lite som förändrats. Skildringen av en tänkt vardag 2025 ser ut nästan precis som visionerna för 2000 såg ut i början av 1970-talet, innan oljekrisen krossade drömmarna om en skön ny värld där tekniken löst alla problem.
Vad är det man drömmer om? Vilja behov finns? Vad vill man slippa göra? Visionerna i Kupé är som sagt påfallande lika dem jag växte upp. Ifråga om vad man väntar sig av framtiden, vad man drömmer om, har mycket lite hänt. Det är intressant i sig. Men här tänkte jag nu granska drömmarna och reflektera kring vad de säger om oss idag, om kulturen av idag.
Det handlar en hel del om heminredning. Smarta ljussättningar och "tapeter" som snabbt och enkelt kan ändras efter varierande smak och humör. Hemmet och kärnfamiljen är intakt, i drömmen om framtiden är män och kvinnor fortfarande män och kvinnor enligt konventioner från 1900-talet. Det är mamma som ställer diagnos med hjälp av smarta textilier och tar hand om det hängiga barnet. Pappa övervakar familjen med hjälp av gps-teknik i läsplattan. Självklart finns det en 3D skrivare i hemmet. Idag har den drömmen, som fanns redan på 1970-talet blivit verklighet, om än inte just idag för alla. Men i framtiden finns den så klart i alla hem. Liksom i TV serien Månbas Alfa och i filmen 2001 finns en allvetande övervakande dator som har koll på allt som sker. I Kupés vision påpekar Hestia (hemmets gudinna i den grekiska mytologin) att ugnen står på 225 grader, men i receptet står det 175 grader. En väldigt torftig vision, om man frågar mig.
Om man nu kan och får drömma, varför inte tänka längre och kring viktigare saker? Det jag ser är en lika ohållbar framtid som den samtid drömmarna emanerar från. 3D-skrivaren, till exempel. Vilket enormt resursslöseri, för att skriva ut nya glasögonbågar. Eller läsplattorna och telefonerna. Låt oss hoppas att dessa i framtiden tillverkas på ett sätt som inte påverkar miljön och att arbetarna får justa löner. Om det handlar dock inte visionerna. Det är nu som då ny teknik som står i fokus. Uppfinningar och tekniska lösningar. Naturvetenskapens och teknikernas grepp över människan tankevärld är stark, idag. Det är uppenbart.
Människan då? Framtiden befolkas på samma sätt som samtiden, av människor. Och vad drömmer människan om, nu som då? Jo, en robot som tar hand om det tråkiga hushållsarbetet. Städning och disk sköts i framtiden av robotar. Redan idag, med hjälp av RUT-avdrag kan man dock köpa dessa tjänster. Det är den kanske största skillnaden från min barndom och idag, att den som har pengar slipper städa och diska. Det gör en lågavlönad tjänare. Fast är det ett framsteg? Fattiga människor har i alla tider, utom just under den senare delen av 1900-talet, arbetat som tjänare, för låg lön. Det säger något om synen på sysslan. Det är inget man vill befatta sig med. Och tjänare ger månne dålig smak i munnen. Med hjälp av en robot löser vi detta och framtiden är åter ljus. Om man förenklar och läser mellan raderna, vilket man kan i en bloggpost.
Framtiden, tänk på den ibland. Tänk på drömmarna om det som komma skall, på möjligheterna och på hoten. Gör det, men tänk också på att framtiden skapas idag. Här och nu, i vår vardag. Vi tar oss genom dagen och lever våra liv idag. Det vi gör är att vi skapar framtid, i handling. Drömmar om framtiden påverkar vad vi gör och besluten vi tar idag. Tänk på det. Dina visioner avslöjar mer om dig än du tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar