Gör upp med myten om ett sunt förnuft

Vissa myter gör man bäst i att överge. Fast det kan vara svårt att släppa taget. Om tanken som ska överges ligger en nära och om den utgör en integrerad del av ens personlighet blir det än svårare. Så är det med tankar och idéer, de ligger en mer eller mindre nära. Och tvingas man överge tankar som utgör grunden för allt man tror på och ser sig som, om övergivandet leder till ångest, då har vi identifierat ett problem. Vill man undersöka förutsättningar för förändring är detta en aspekt av mänskligt liv som måste tas på största allvar. Vill börja med att påpeka det, att tankar kan bli och kännas som vitala delar av människans kött och blod. Sådana tankar överges inte i en handvändning, inte ens om man inser problemen med dem och om man vill överge dem. Likt en inbiten rökare håller man fast vid dem, för att annars rasar hela ens värld.

Tanken på det sunda förnuftet är en sådan tanke, en sådan existentiell övertygelse som det är oerhört svårt att släppa taget om. Fast vi borde göra det, för det existerar inget sunt förnuft. Det sunda förnuftet är ett hjärnspöke, en dröm om hur det borde vara. Självförnekelse. Människan är inte på långa vägar så rationell som hen vill tro och infånga fall och situationer utgår från. Detta bevisas för oss, gång på gång. Ändå lever myten och den påverkar samhället och kulturen.

Under moderniteten skapades myten om rationaliteten och framsteget. Konsekvent glömmer vi att människan har förmåga att vara rationell. Logik är en av människans alla fantastiska egenskaper. För att utnyttja den rationella förmågan krävs dock en ansenlig mängd energi, koncentrationsförmåga och tid. Rationaliteten finns där inte bara och den kan inte heller bara kopplas på. Logik är ett verktyg och likt alla andra verktyg krävs att det används rätt och att den som använder det har det rätta handlaget. Alla är mer eller mindre logiska, men för att verkligen kunna använda logiken för att höja sig över sina givna förutsättningar krävs övning och noggrannhet. Rationalitet är inte synonymt med sunt förnuft.Tanken faller på sin egen orimlighet och det krävs ingen ingående studie för att hitta tecken på avsaknad av rationalitet i vardagen.

Människan styrs av en massa olika impulser och egenskaper. Rationalitet är bara en, bland många, motstridiga, aspekter av människoblivandet. Affekt är en mycket starkare drivkraft som rationaliteten har svårt att bjuda motstånd mot, till exempel. Vid kassan i affären, på väg hem från jobbet. Hungrig, stressad och huvudet fyllt av tankar på morgondagen och allt som inte hanns med idag. Plötsligt ligger det en chokladkaka på bandet och rätt som det är smälter den på tungan. Fast du beslutat dig för att detta var din fastedag, i enlighet med 5:2 dieten som du satt dig i och fann rationell och görbar. Du glömde bara en sak, att dieten må vara rationell, men för att den ska fungera krävs att du har ett sunt förnuft som fungerar även när du är upptagen med annat. Ytterst få har det. Och de som är helt igenom rationella brukar uppfattas som märkliga i de flesta sociala sammanhang. Kapten Spock i TV-serien Star Treck kan fungera som ett exempel på hur alla skulle vara och agera, om det sunda förnuftet fanns och fungerade.

Detta glömmer vi, konsekvent, av en hel massa olika skäl. Ibland bortser vi från det av fåfänga, när vi adresseras som rationella. Inget tillfälle i livet är så paradoxalt som när det sunda förnuftet kopplas så fort vi tilltalas som rationella varelser. "Du som är så klok", dem som fångats av de orden är ett lätt byte för den som vill kränga något och först senare upptäcker man vad man borde gjort istället, men då är kontraktet redan påskrivet. "Sådana beslut ska inte tas av politiker, de ska avgöras hemma vid köksbordet", det var motivet för det systemskifte som här och nu dignar under pressen av sin egen vikt och inre spänningar. Det finns en gräns för hur många beslut man hinner med, i lugn och ro, hemma vid köksbordet. Dygnet har bara 24 timmar och livet är fyllt av beslut. Det som låter så bra i det enskilda fallet blir till problem när allt fler beslut ska tas av den enskilde.

Företagen jublar, för myten om det sunda förnuftet leder till fler och fler ologiska beslut. Och ju fler beslut som ska tas, under allt kortare tid, desto mer affektiva tvingas vi bli. Allt mer av vår vakna tid går vi på känsla, som långt ifrån alltid är rationell, vilket fallet med chokladkakan visar. Ju mer vi litar till det sunda förnuftet, desto mer irrationellt blir vårt handlande och desto mer affekt tränger sig in i vardagen.

I Göteborg skjuter ungdommar på varandra. Flera har dödats. Vad blir reaktionen från politikerna? Höjda straff för mord. Det är ett beslut som låter logiskt och det ligger helt i linje med det sunda förnuftet. Konsekvent glömmer vi att det inte är risken att åka fast eller straffsatsen som håller oss, alla vi vanliga medborgare, från att mörda. Vi gör det bara inte, för vi lever i och med en trygghet som gör att vi inte ens behöver tänka tanken, än mindre utsättas för hot om våld. Det som är rationellt för oss är det inte för den som är kriminell.

Rationalitet är kontextberoende. Tänk till exempel på cheferna som kräver höga bonusar för att göra det man får (en hög) lön för att göra. Ställ det i relation till hur samma chefer resonerar om sina anställda, för att motivera dem att jobba sänker man lönen. Om rationalitet och sunt förnuft fanns hade världen inte sett ut som den gör. Det räcker att blicka in i sin egen vardag så ser man den, avsaknaden av sunt förnuft. Alla har förmågan att tänka rationellt, ingen tvekan om det, men hur ofta använder vi den förmågan? Och om vi lägger rationaliteten i ena vågskålen och affekterna i den andra, vilken vågskål kommer då att väga tyngst om vi ser till hur det ser ut i vår vardag? Var ärlig! Jag har många års träning att tänka rationellt, men det är en förmåga som är svår att använda i vardagen, speciellt när det stressigt, vilket det är allt oftare. Det gör det än svårare att acceptera avsaknaden av det sunda förnuftet. Som Docent är det lätt att få för sig att allt man gör håller samma höga kvalitet som det man gör i tjänsten. Så är det INTE. Jag styrs lika mycket av affekter som alla andra och gör långt ifrån alltid bruk av min rationella förmåga.

Fanns det ett sunt förnuft skulle det inte att göra prognoser om framtiden. För de bygger på antagandet att de flesta gör som de brukar, även framöver. Så vet man vad som görs och tänks idag kan man räkna på hur det blir imorgon och en bit in i framtiden. Fanns det sunt förnuft skulle det vara omöjligt, för i samma stund som folket inser att de är förutsägbara skulle de handla annorlunda och prognoserna skulle visa sig felaktiga. Bara det att vi litar till prognoser om framtiden visar vilken bräcklig grund vi människor och vårt samhälle vilar på.

Om fler kunde förmås inse detta, att människan styrs mer av affekt än av logik, då skulle man kunna tala om ett sunt förnuft som fungerar. Så ser det inte ut. Alltså är det enda logiska att bortse från det sunda förnuftet. Kan vi komma dithän har arbetet för att bygga en hållbar framtid börjat.

Först när vi gjort upp med myten om det sunda förnuftet har vi bevisat att vi är rationella.