Flyktlinjer: Älskade, vackra Lofoten!

Inser att det finns platser och förhållanden som gör det lättare och svårare att vara fotograf. Lofoten är en tillåtande och inbjudande plats, på många olika sätt. Tacksam och glad att jag fått uppleva detta och över att det var så enkelt att ta fina bilder.

Egentligen talar bilderna för sig själv, men detta var egentligen en resa i jobbet. Det var en konferensresa där jag presenterade min det av Marifisprojektet som jag skriver om ibland här på bloggen. Därför ska jag försöka berätta om helheten.

Vi anlände Bodö på tisdag eftermiddag. Väderförhållandena var perfekta och det såg lovande ut för resten av veckan. Vackert? Jo tack! Hänförande vackert. Det gick inte att se sig mätt på sceneriet. Fast detta var som sagt en jobbresa. Konferensen inleddes med en reception på Bodö flygmuseum. Väl värt ett besök. Stort och massor av plan och berättelser om såväl den militära historien som den civila.

Bodö är en av Natos största flygbaser i norr.

Att inte ta vara på den fina kvällen hade varit kriminellt! Även när man är på konferens både kan och måste man vila huvudet ibland. Speciellt när man får besöka så fina platser som denna.

Ljuset i norr och vis solnedgången gör alla till mästerfotografer. Och ändå går det inte att riktigt göra upplevelsen rättvisa.

Bodö är en stor stad. En stad som sjuder av liv och aktivitet. Här byggs en massa och det finns en hel del industri, som lite skymmer sikten. Fast det uppvägs mer än val av det faktum att det faktiskt går att bygga sig ett liv här, till skillnad från hur det ser ut på andra sidan fjällen, i Norlands inland. Skillnaden är enorm!

Ingen tvekan om att norrmännen är stolta! Med rätta. Även om oljeindustrins planer på att borra här uppe. Det skulle innebära enorma risker att låta pengarna och ett kortsiktigt ekonomiskt tänkande styra på det sättet. Turismen, om den bara kan göras hållbar, vilket var temat för konferensen, vore en bättre väg att gå.

Kvällen ger allt en glödande lyster och det gick inte att sluta fota. Överallt fanns motiv.

Utsikten från hotellet går inte att klaga på!

Solnedgången den första kvällen.

En ensam fiskebåt, just här. Men Lofoten är beroende av fisket, som jag hittade några bilder av på YouTube, som också visar kontrasterna. Det är främst på vintern, i januari man fiskar. Och fisken, som torkas, ute under tre månader, exporteras till Sydeuropa där den anses vara en delikatess som betingar ett högt pris.

Nästa dag bussades vi tidigt på morgonen till Universitetet i Bodö, där det var gott om utbytesstudenter och febril aktivitet. Inte undra på att det lockar och drar studenter, med en sådan utsikt.

Efter lunch bar det av ner till båten. Del två av konferensen var förlagd till Hurtigruten.

Kändes sorgligt att lämna Bodö, men den upplevelsen byttes mot andra ...

Bergen som kantar horisonten överallt här uppe liknar inget annat jag upplevt. Kala, branta och sagolika.

Solnedgång nummer två.

Nästa morgon gick jag upp tidigt för att fota och uppleva. Och om Bodö var vackert var Solvaer om möjligt ännu vackrare. Ligger definitivt bland de fem vackraste platserna i världen, som jag besökt.

Fjällbacka möter Alperna!

En underbar morgon, på en underbar plats.

Här hålls konferensen.

Hittade en karta över området.

Say no more!

På kvällen den andra dagen skjutsades vi på utflykt till "Lofotens Venedig", en liten (men allt annat än bortglömd eller fattig) fiskeby. Henningsvaer är en välbesökt plats på sommaren, men det är ingen relik utan här bor och lever man. Här finns fyra fiskefabriker och en stor andel av befolkningen är under 15 år.

Solnedgång igen. Tyvärr den sista, för denna gång.

Överallt i byn finns det ställningar för att torka fisk på.

Den obligatoriska konferensmiddagen arrangerades av hotellet och visade sig vara en spektakulär föreställning. Tre timmar av god, lokalt producerad mat och underhållning.

Här styckas ett lam, the viking way. Ovan smyger dimman in från havet, i form av kolsyreis och vatten. Imponerande. Detta var den mest välordnade konferens jag varit på.